I övermorgon bär det av till Sölvesborg och Sweden Rock, har lite blandade känslor.
Första gången jag får tillfälle att åka ner så det är ju nice, nackdelen är ju den att när vi bokade det här så var jag fortfarande tillsammans med mitt ex och vi bestämde oss för att vi ska bila ner tillsammans... Ja, det är exakt lika stelt som det låter och skulle nästan hellre stanna hemma än att sitta i 5 timmar med henne, som tur är så är Andi fett bro och joinar mig i den bilen så att jag har någon att snacka med så jag kan låtsas att hon bara är en taxi chaffis, typ.. vad har jag gett mig in i....
Nackdelen med att jag är stagehand är att jag kommer jobba hela fucking lördagen och därmed missa 70% av banden jag vill se så det suger det med.
Men förutom det känns det väldigt skönt att det äntligen är dags, jag har haft min sista gymnasielektion någonsin nu, åker iväg till SRF, åker hem och tar studenten och sen kan jag äntligen varva ner lite.
Har inte sovit ordentligt på jag vet inte hur länge. Jag går ständigt omkring med en känsla av att någonting är fel även fast jag egentligen mår ganska bra. Kan inte sätta fingret på vad det är.
Så fucking trött på att känna att jag konstant jobbar i motvind, liksom jag sliter som ett fucking djur i skolan, på jobbet. Får varken i hop relationer eller hur jag ska planera mitt liv framöver. Kanske bara är att jag tar studenten om en månad men är ''skoltrött'' på typ allt. Behöver en paus från allt liksom. Är trött på att försöka leva upp till mina egna och andras krav.
Har sån jävla ångest över att inte klara proven till folkhögskola. Känner att jag borde ha sökt till fler än bara de som ligger i Stockholm. Vad gör jag liksom om jag inte kommer in?
Blir kvar på donken för alltid.
Behöver en akut boost av motivation, något jag kan driva mig själv framåt med. Har inte nån motivation till att ha bra betyg i skolan, jag bara fortsätter för att jag vet att jag borde vilket är bra antar jag. Vet dock inte vilken väg jag ska gå efter studenten, vet vilken jag vill gå men det är så mycket som kan gå fel. Worth a shot?
Har det tufft med tjejen just nu också, vet inte vad som händer, vi glider ifrån varandra, eller så är det jag som glider i från henne. Är rädd att förlora henne, inte en chans att jag skulle hitta någon som är så bra för mig som hon är, men det känns som om något sliter oss isär.
Tillbaks med ännu mer nyårsångest. Skulle väl inte direkt säga att jag oroar mig över framtiden, tillhör dem som tänker att det mesta löser sig bara man ligger i med vad man än håller på med. Känner ändå att något tynger mig kan inte sätta fingret på riktigt vad.
Mitt nyår var inte så festligt som jag nånstans hade planerat. Var med min tjej och barndomsvän och förtärde inte en droppe sprit. Man kan ju ha kul utan sprit såklart men det hjälper lite iallafall. Känns som att hon (flickvännen) håller massa tankar hon inte vill dela med sig av inne, kanske tvivel, vem vet hon har sagt att hon tappat tron på att förhållanden håller osv pga att alla skiljer sig(hennes föräldrar också). Så kanske är det det som drar ner mitt humör.
Nu på lördag är det spelning, vi ska lira med Dynazty, Wildness och några andra i Upplands-Väsby. Hade jag inte haft bandet hade jag blivit galen. Det enda jag behöver tänka/oroa mig för där är att inte spränga mina trumhinnor och att spela rätt. Låter flummigt men när man spelar så lever man liksom i nuet på ett sätt som jag inte orkar eller kan beskriva. Det ger liksom frihet.
Vad gör jag här egentligen? Har väl gått ett och ett halvt år nu sedan jag avaktiverade mitt gamla konto och nu är jag ''tillbaks'' på ett konto ingen av mina förra ec-vänner känner till.
Låter klyschigt men under det senaste året har mitt liv förändrats, mycket till det bättre. Det började med ett extremt smärtsamt break-up från ett förhållande som no kidding hade blivit min död om det hade fortsatt. Är tacksam över alla vänner och familj som såg hur illa det var och bankade vett i mig till slut att inse att det vi hade inte var värt det jag offrade. När den historien var över kom nästa grej, mina föräldrar skulle skiljas, jag förvånades inte över något annat än det faktum att jag inte brydde mig så mycket om det. Började må bättre, började bli mer social än någonsin tidigare, träffade en ny tjej som bröt mitt mönster av att bara dejta tjejer med diverse destruktiva mönster som jag emellertid tar efter.
I mars någon gång gick jag med i ett band där jag känner att jag hör hemma musikaliskt och personkemin är perfekt. Alla i bandet är oerhört drivna, begåvade och sköna att hänga med. Har börjat spela väldigt mycket live och fått bra recensioner. Med lite mer hårt arbete kanske det kan bli något av oss, vem vet.
Så mitt år har ju varit sjukt bra, varför är jag då lite smådepp såhär i slutet av detta underbara år?
För att det är mörkt ute.
För att det kommer bli en Jul då familjen är splittrad för första gången
För att morsan fortfarande är deprimerad pga skiljsmässan.
Jag tar studenten och har inte någon aning om hur livet efter gymnasiet kommer att se ut, jobba, plugga, satsa på bandet, göra allt och ingenting, vad ska man göra liksom?
Det enda man verkar kunna göra är att se vad som händer.
