defectionems blogg

Ikväll har jag druckit ljummen lördags-öl på ett litet berg och mest legat i soffan. Trevlig söndag, ändå.

Nästa gång jag drar ut någonstans där jag riskerar en instabil fylla ska jag nog låsa in min mobil i ett skottsäkert skåp och kasta bort nyckeln. Fast så instabil kanske den inte var... Inte hela tiden... Fast helvete.
Vaknade i alla fall upp till ett sms från en jag lärde känna på psyket. Har inte hört från henne på över fem månader, så det var ganska fantastiskt. Hon var hemma nu, och mådde bra. Saknar henne.

Det här med att vakna på morgonen, slå sig för pannan och tänka "vad i helvete, Emelie?".
Näe... Fyfan...

Är i replokalen och en aning för full (tänkte jag skriva, tills jag insåg att det inte går att bli för full?). Jag har i alla fall trevligt, är med trevligt folk. Det är superfint. Jag mår bra, fast det kanske jag inte borde? Fast jo. Helvete.

Igår var det förfest under en trappa vid Svenska mässan, skrek till Maggio-låtar på Liseberg, träffade på trevligt folk och åkte karusell i regnet. Sen stack jag och Felix vidare till andra lång och träffade ännu mer fint folk, shottade kanske lite för mycket och idag vaknade jag upp med livets första bakfylla! Halleluja!

Snart ska vi repa och eftersom mamma så lägligt kände att idag är dagen då hon minsann borde dra ut till klubbarna, så får jag lägenheten för mig själv inatt. Ska passa på att ha lite quality time med bandet, tror jag. Alla är så oklara.

Ikväll ska jag se Maggio på Liseberg tillsammans med bandet. Innan det ska jag dricka vin och bli sådär lagom odräglig. Eller, i normaltillstånd, om en nu vill vara sådan. Säg hej ikväll, ifall vi nu skulle befinna oss på samma plats, vetja!

IDAG, har jag inte bidragit med en endaste sak till samhället och det har varit ganska skönt. Behövde en sån här dag. Att få vara lite sliten och oduglig utan att det gör så mycket.

jag kan faktiskt inte sluta fnissa åt detta. Herregud vad vi inte var nyktra det ögonblicket...

Fast särskilt olyckliga var vi nog inte heller!

Inatt tittar jag på Eternal Sunshine of the Spotless Mind och är lite sentimental. Det var så längesedan jag såg den här filmen och hade nästan (nästan) glömt hur fin den är.

Anyhow, dagens rep var faktiskt jättefint och jag längtar verkligen till nästa spelning. Vi får tydligen "obegränsad mängd alkohol" också, så det är ju alltid någonting.

Äventyrade igenom instagram ett litet tag och sprang på den här bilden från trassligts konto. Att det redan var två månader sedan är ju lite galet.

Inatt kommer jag nog inte sova alls. Jag ska upp (upp?) om mindre än fyra timmar egentligen... Kanske lika bra att faktiskt inte sova. Prata med mig (om ni vill), annars ska jag nog spendera resterande timmar med att kolla igenom BBC's Sherlock, igen.

(Nu ösregnar det.)

Det ligger glassplitter över hela vardagsrumsgolvet och hon snyter sig var tionde minut. Han säger ingenting, sitter inne på sitt rum. Kanske är det så här en vanlig, funktionell familj ser ut? Eller så kanske bara allt är rakt åt helvete.
I vilket fall, så känns allting så jävla meningslöst, värdelöst. Det händer ju så himla mycket, men det händer ju aldrig någonsin någonting.