sapiosexuals blogg

Blev bråk i klassen, efter att en kille ritat på en annans tjocktröja. Därefter tas stolar upp i luften, bänkar slängs omkring och det kastas pennor på varandra. Vad fan i helvete?

FIck rage och gick fram och delade på dem tlll slut och fick ta pennor och skit ifrån dem. Då stack den enda ifrån klassrummet och kom inte tillbaka. Helt seriöst? Vi går för fan i 1:an och det blir bråk och möbler som slängs runt när läraren inte är där? Patetiskt.

Trodde aldrig att jag skulle skulle få tatuera mig innan 18 bast, men med tanke på anledningarna tillät mamma. Så, idag gjordes det.

Kom precis hem efter en föreläsning med Mietek Grocher, som är den enda människan som lyckats rymma från en gaskammare. Sedan överlevde han 5,5 i olika koncentrationsläger och 3 dödsmarscher. Det är helt otroligt.

Det var en 2 timmars lång föreläsning och alla satt knäpp tysta. Man fick en ny syn på hela Förintelsen, och man fick reda på detaljer som en historielärare inte hade kunnat berätta för en. Man fick höra om händelsen, från någon som faktiskt var där och själv hade upplevt allt.

De bäst använda 2 timmarna i mitt liv.
Köpte dessutom hans bok "Jag överlevde!" och fick den signerad. Jag kommer för resten av livet kunna säga att, jag har träffat den enda människan som någonsin lyckats rymma från en gaskammare.



Finns som föreläsning på UR också. Den är 2 timmar lång, men det är mer än värt tiden. Man får en helt ny syn på Förintelsen, och för vad som folk verkligen blev utsatta för, och vad som de fick se: http://www.ur.se/Produkter/169699-UR-Samtiden-Mietek-Grocher-Jag-overlevde-Forelasning

Vad håller jag ens på med.

Saknar så mycket, samtidigt som jag inte verkligen vill ha det.
Vill ha någon att luta mig mot, samtidigt som jag inte vill vara bunden till ett dugg.
Jag vill inte känna mig tvungen att behöva träffa personen precisa dagar, göra specifika saker eller träffa specifika personer. Jag vill kunna välja. Jag vill kunna vara fri, och göra vad fan jag vill.
Jag vill ha en person som jag kan fumla runt med, strula upp mot väggen, röra vid, bli rörd av, slåss hårt - fast på skoj. Men jag vill göra det bara vi två, i ett rum eller där ingen kan se en. För när man sedan kliver utanför så vill jag att det ska vara så som att ingenting hänt. Jag vill ha något hemligt. En hemlig person, som jag kan göra hemliga saker med. Som jag kan göra allt i min fantasi med. Utan något bindande.
Men det går inte, bara i fantasin.

Jag mproviserade en del, efter att jag gjort grunden, så det är ingen speciell som jag gjort. Har dessutom inte ens sett filmerna, sååå.. Men ja, provade att rita något mer avancerat, och detta blev resultatet;



Försöker.

Kan knappt fatta det ens nu, haha.. aldrig gjort något ens liknande förut. Snacka om impulsivt.

Igår snackades det med grannpojken, och det blev i nästan tre timmar. Snackade om allt, men mest om att han är "en groda utan ben = hopplös" och inte vågar ta initiativ. Har tidigare sagt till honom att jag tycker att han är söt, och att jag ville lära känna honom bättre, vilket resulterade i att vi faktiskt varit mer. Men jag har inte visar något, delvis för att jag knappt vågat kolla, men samtidigt för att jag vill se om han kommer göra något. Jag har förtydligat att om han vill något så får han ta initiativet, vilket han själv säger att han är helt för jävla mesig för. Men, det var han fan inte igår.

Efter att ha snackat ett bra tag om allt runt förhållande, att han aldrig vågat göra något, aldrig varit med någon osv. försökte jag få honom att ta något sorts initiativ. Och jag skrev tydligt att jag hade kunnat ta initiativ, men att jag vägrade ta det, då jag ville se om han vågade. Och jodå. Efter en del om och men fick jag honom att gå med på att snabbt springa hit, få en kyss, och sedan springa tillbaka.

Visst skakade han som att han fick krampanfall, men han kom faktiskt över, vilket jag aldrig hade kunnat tro att han skulle. Och jag kan inte ens nu fatta att det hände, HAHA. Det är sådana saker man planerar i huvudet, men som aldrig händer. MEN HAHA, igår hände det fan. Sjukt orealistiskt, men jodå. Han vågade. Inte ens jag hade vågat göra något sådant. Han är inte längre en groda utan ben.

Alltså jag orkar verkligen inte. Varje gång han är över hos oss vågar man knappt kolla, för när man pratar så kollas det rakt i ögonen, och det klarar jag inte av att göra. Varje gång man försöker smygkolla kollas det tillbaka, och såklart drar man sig bort.

Känner inte honom som mer än en vän, men jag vet ungefär hur han är. Har väl träffats genom att han kommit över, med sin familj, och genom att han spelat med min 6-åriga lillebror. Han är så jävla underbar med småsyskonen och har mer tålamod än vad jag har. De kan slå honom till han får blåmärken, hoppa på hans axlar när han försöker spela, och brottas ner av dem. Men han skrattar ändå.
Han har alltid skakiga händer. Vet inte om det är när jag är omkring, men när vi idag försökte lägga pussel(500-bitars..) skakade han så att han knappt fick till bitarna.
Vi lagade mat tillsammans idag, hemma hos honom. Jag läste instruktionerna och han fixade. Var askul.
Tycker han är så sjukt söt, men vågar knappt kolla. Vi har inte ens kramats hejdå en enda gång. Inte ens vågade jag gå fram idag, trots att vi träffats så jävla många gånger nu. Inte ens en förbannad kram har man fått. Fy. Blir en sådan pinsam tystnad varje gång vi ska skiljas.

Är dålig med tålamod, men för en gångs skull har jag det. Vill lära känna, ta reda på saker, lära och bli lärd, innan. Men känns som att det.. redan hänt. Som att jag faktiskt vet nog.

Finns så mycket jag vill göra. Men initiativ, att ta det eller inte? Vill. Tankarna kring det flödar.
Andas ut lugnt. Händer något så händer det. Snart också, förhoppningsvis.

Förra gången sprang jag på 47.28. Var 44 sekunder långsamma denna gången, men jag är sjukt nöjd ändå. Ville så jävla gärna slå min förra tid, menmen. Trodde att det skulle gå skit, med tanke på att vi knappt var förberedda och för att jag inte tränat särskilt mycket under vintern, nu in på våren. Men, jodå, man klarade det fan ändå! Trodde dock att jag skulle svimma, men jag vägrade att stanna. "Har du klarat halva, klarar du halva till".

Något av det tuffaste jag gjort. Men, klarat!
Var även sjukt roligt på hemvägen, för jag var så fruktansvärt svettig och desperat efter en hårsnudd, att jag frågade busschauffören. "Detta är nog en väldigt konstig fråga, men har du kanske en hårsnudd..?" Jodå, eller, hon hade två gummisnuddar som jag fick. Sedan när hon fick reda på att jag sprungit började vi snacka runtom ämnet, och hon var astrevlig. Snackade med henne resten av bussresan hem. Helt underbart.

Så, milen är klar i alla fall. Inför nästa termin ska jag träna upp och förbereda mig mycket mer. Nästa gång ska jag ner på 45 minuter.

YEAH