Riktigt namn:
Emelie Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Inte valt
Bor:
I skogen
Politik:
Kommunist
Dricker:
Öl
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2011-07-02
Igår mådde jag bra. Alltså riktigt jävla bra. Lyckad spelning, gratis alkohol och mycket trevligt folk. Trots smärre missförstånd och drama, så mådde jag bra!
Den här fick mig nästan att skrika på spårvagnen, till exempel: http://blogg.djungeltrumman.se/queclub/agent-bla-strand/
Ikväll är jag lite för uttråkad, men jag tror att det är okej, ändå. (Choklad med popcorn i är förresten inte en bra kombo. Liksom, aldrig. Förstår inte heller varför de här jävla tomteblossen håller på och sprakar i mitt bröst??)
Inatt rockar vi på Brun 7 tillsammans med bl.a. Alice B, Maja Milner, Love Antell och The Sun Days som har sin releasefest. Det känns fantastiskt och vår singel har redan fått en sån jävla hype. Inte okej att mata min hybris så här mycket på samma gång.
Den gratis alkoholen börjar redan ta ut sin rätt också. Det är fan vackert. Det händer grejer.
BUP får jättegärna sluta säga att jag har inbokade tider där när jag inte alls har det. Känner mig alltid lika dum när det egentligen bara är de som gör fel.
Vid klockan två ska jag ramla iväg till studion ett tag och äntligen lägga sång så att vi hinner släppa en rough version av singeln innan fredagens spelning. Sen måste jag skynda mig iväg till Arena 29. Ska jobba i cafét ikväll. Är värdelös på snabb huvudräkning så jag hoppas att folk är snälla så jag slipper några större psykbryt. Hoppas att det kommer finnas utrymme för rökpauser också...
I femte klass fick jag ett uppslag i Expressen där de intervjuade "sönderstressade barn". Fick sitta och posera lite löjligt och berätta hur en "vanlig dag" för mig såg ut. "Jag hinner med", svarade jag där jag satt vid mitt röda lilla skrivbord. Skulle vara kul ifall de gjorde en follow-up på den intervjun idag. Pfft.
Att lyssna på Spotify som inte är premium är ganska frustrerande. Hade glömt hur det var.
Idag har jag redan lyckats tappa sönder ett glas i diskhon, ramlat i en trappa och nästan släng-tappat min mobil på spårvagnen. Smidig har jag väl aldrig sagt att jag är!
Idag vill jag bli frisk från den här jävla förkylningen också.
(Jag antar att det är lite tw på det här inlägget, trots att det främst handlar om tillfrisknande. Better safe than sorry, eller?)
Idag hade jag mitt första möte med min nya psykolog. Det var bra och jag känner mig mer okej just nu än på länge tror jag. Berättade för henne om mina aggressionsproblem och hur jag oftast bara vill knäcka någons näsben alt. hänga första bästa person i dennes egna inälvor, när jag blir för stressad eller ångestfylld, eller uttråkad - någonting som jag sällan tar upp då jag är uppriktigt rädd för att prata om det. Hon svarade att jag gärna får skrika på henne, men helst undvika att knäcka några ben. Hon försökte inte pressa fram saker och talade inte till mig som att jag satt där för att jag är dum i huvudet. För en gångs skull kändes ett BUP-samtal inte löjligt.
Vill ni veta en hemlighet? För exakt en månad sedan idag vaknade jag upp och inte riktigt visste vart jag var. Jag vaknade hos min pappa, där jag väldigt sällan befinner mig nu för tiden. Jag hade natten innan försökt ta mitt liv, stänga av mig själv, dö, avlida; vilken fras en nu föredrar. Oavsett vilka fina ord som skrivs ner i journalerna så hade jag överdoserat på mina gömda mediciner när jag befann mig i något slags psykos-liknande tillstånd. Skolan gick åt helvete, mitt magra sociala liv gick ganska så duktigt åt helvete det också och personen som då höll fast mitt hjärta i en jävla fiskelina hade precis klippt av den och bett mig dra åt helvete. Och jag var ensam hemma. Så varför i helvete inte?, tänkte jag.
Nu en månad senare är jag glad att min pappa överanalyserade mina fumliga sms och kom hit innan det faktiskt gick riktigt illa. För trots att det mesta faktiskt fortfarande går åt helvete, så har jag precis träffat en ny psykolog, personerna jag umgås med mest börjar visa allt mer förståelse för mitt mående, jag har insett att jag faktiskt inte behöver vissa människor i mitt liv för att må bra och det var ju faktiskt över fem månader sedan som jag senast frivilligt ristade i min hud.
Jag mår fan bra idag. Alltså, riktigt jävla bra. Om några timmar ska jag iväg till studion och repa och snart ska vi ha våran första riktiga spelning. Det känns bra, och om jag ska vara ärlig så skrämmer det mig så in i helvete.
Idag repade vi lite i studion. Var rädd att vi skulle spela in sång idag, vilket vi som tur var inte gjorde. Hade ju varit lite tråkigt om första släppet var Agent Blå ft. dödsförkylningen.
Sitter och lyssnar på Kent och blir en aning sentimental. Tänker speciellt på första kyssar. Hur fint det är att just kyssa en människa för första gången (här inkluderas inte fyllehångel utan någon som helst mening).
Tänker på min första kyss någonsin och hur pinsam jag måste ha varit, verkat. Hur hen satte sig gränsle över mig där jag låg i sängen, kysste mig och sedan mumlade någonting om hur hen "alltid förstör vänskaper på det här sättet" (Det är förresten lugnt Ezra, ifall du nu skulle undra; sorry för den töntiga kyssen bara, haha.)
Tänker på hur jag satt och smygrökte på balkongen med min första flickvän (nej, flickvän är nog fel ord, potentiell flickvän, kanske) och hon kysste mig. Någon månad senare blev jag osäker och ursäktade mig med att jag "inte ville ha en relation". Den ursäkten sprack dock ganska snabbt då jag bara en kort tid senare istället blev tillsammans med världens grymmaste människa (samma människa som snodde min kyss-oskuld och idag är en utav mina absolut bästa vänner, så tack livet). Låg ganska mycket hat i luften en ganska lång tid efter det.
Borde inte lyssna på vissa låtar den här tiden på dygnet, blir så förbannat blödig. Med detta vill jag säga... jag vet egentligen inte ens vad jag vill ha sagt. Här får ni en Kent-låt istället!
Vi fick vänta på vår pizza i över en timma på Kellys. Men för det fick vi en gratis pommestallrik, så all good?
Har lyckats dra på mig lite för mycket feber för att ens orka stå upprätt. Känner att det kommer jävligt lägligt när vi har en viktig spelning om fem dagar och verkligen behöver repa. Får knapra ipren och alvedon och hoppas på det bästa. På tal om spelning så hoppas jag att se er på Brun 7-eventet på fredag. Lovar, det kommer bli grymt. (Glöm inte att OSA.)
