Tanken på at han också säger att det är över, glömt nu, och att han inte tänker på det fina vi hade...
Snart är han nog lycklig med en annan tjej.
Och jag står bara här, born to be unhappy.
Jag kan inte komma över det...<3
Det värsta är tanken på att jag aldrig kommer att få uppleva de där stunderna mer, den där människan på samma sätt, det där underbara, att det aldrig någonsin kan komma tillbaka... Och att jag inte kan göra ett skit åt det.
Det gör lika ont som om någon har petat kniven i mig.
