defectionems blogg

Igår var jag på rave. Nej, det var en dum formulering, igår stod jag utanför ett rave i några timmar. Försökte gå in en gång, men efter en halv sekund vände jag om och ut. Det stank svett, urin och så mycket knark. Som det ska göra på ett rave, helt enkelt. Var förmodligen den enda nyktra människan i hela Göteborg också. Men det var fint ändå. Klockan 5 satte jag mig på Järntorget, kedjerökte och tittade på människor ett tag.

Imorse fick jag ett sms av min pappa där han frågade ifall jag vill börja träna med honom. JA, tänkte jag, det vill jag ju. Så nu ska vi börja träna tillsammans någon gång nästa månad. Får se hur mycket vi skjuter upp det. För det är vi båda ganska bra på.

Nu ska vi dra ifrån studion och jag vill takhänga, dricka öl. (Bjud mig på takhäng.)

Vaknade två timmar efter att mitt larm egentligen skulle ha ringt, eftersom jag så duktigt stängt av det i sömnen. Panikvaknade och trodde att jag försovit mig till vår studiotid, men vaknade precis i tid för att hinna ramla ner till spårvagnen.
Och det gick ju bra.
Lyckades ju till och med fixa 30 dagar gratis Spotify Premium (praise)!

Ikväll har jag haft abstinens. Vilket egentligen är jättekonstigt då det var så länge sedan sist. Det kanske mer är en saknad än abstinens. Eller så är det precis samma sak.
En fin person sa även åt mig att jag borde skaffa en sommarromans.
Så: här kommer en öppen uppmuntran till er att bli kära i mig.
Så, nu har jag ju försökt i alla fall.

Klockan är 04:40, det har börjat bli just ute och jag lyssnar på Diiv. Har ganska ont i nacken eftersom jag halvlegat
ner i en superkonstig ställning de senaste timmarna. Behöver samt borde sova.
Borde ta en cigg först dock. Det ska jag fanimig göra!
Sen ska jag sova, tror jag, antar jag.

Kom precis hem. "Vild måndagskväll?", kan en ju fråga sig. Ohja, spelade fan 32 banor på Mario Kart. Och vann!

Idag fick vi äntligen våra tygkassar i handen och jag tycker om dem himla mycket. Himla mycket.


Nu har jag sushi-cravings (som vanligt), är röksugen (som oftast) och sällskapssjuk (tyvärr).
Har så mycket som jag borde och vill skriva, men det tog stopp så fort jag satte mig här. Det kommer väl senare, känner jag.

Igår drog jag på cykeltur tillsammans med Felix och Lucas. Vi cyklade till ett badställe, satte oss på en klippa och levde ut våra innersta klyschor.


Nu vet jag även säkert vad jag vill nåla fast på min kropp, till att börja med, i alla fall. Men jag önskar att jag kunde göra det nu, och slippa vänta 7 månader till. Kan någon tatuera mig? Samt pierca mig? Skulle också vara trevligt, faktiskt.

Idag känns det som att jag har pajat mina knän pga cykelturen. Bor fan i en 70-årings kropp.

Någon borde träffa mig idag.

Imorse tog jag på mig mina svarta jeans, en svart tröja och min svarta kappa, för "det brukar väl vara kallt på morgonen", tänkte jag. Tji fick jag. Kom precis hem och tvekar på om jag någonsin kommer ta på mig ett klädesplagg igen.
Fysatan vad varmt det är.
Men det luktar tuggummisommar och det är ju en bra grej!

- Jag saknar att ha ruset nära mig hela tiden. Att veta att det går, det går ifall jag vill. Det var fan längesedan nu.

- Jag har insett att jag inte klarar av när folk håller i mig/fast mig eller lägger huvud på axel etc, ifall jag inte verkligen tycker om personen.

- Pizza går inte att ätas utan sås. Det går inte.

- Efter vodka-drickar-kvällarna ensam på mitt golv kan jag inte dricka ren vodka längre. Det smakar ångest.

- Jag avskyr, avskyr cannabis något så extremt. Jag har ju själv rökt ett flertal gånger, men nu mer klarar jag knappt av lukten. Det luktar ångest.

- Månen är någonting utav det absolut bästa jag vet.

- Dimma också.

- Jag hade extrem separationsångest när jag var yngre. Jag grät när vi skulle slänga mina sönderslitna gympaskor och jag bad min pappa att lämna mig ensam med dem ett tag så att jag kunde pussa dem hejdå.
Nu har separationsångesten mildrats lite.

- Hur säger en till någon att ens just nu högsta önskan är att personen ska skicka en invit om att träffas, utan att låta för desperat?

- Jag hittade precis mina två, väldigt väldigt gamla bloggar, med ett "gästinlägg" från min första flickvän. Gu vad jag trodde att jag var kär.

Jag drömde om honom inatt, igen. Det har blivit en rätt vanlig grej. Det är nästan obehagligt att vakna.

Igår såg jag på Blade Runner för första gången, och det kanske var därför mina drömmar var dimmiga och främst utspelade sig på steampunkiga tågperronger.

Nu är jag på liseberg och ska tydligen se the Cardigans. Det är så varmt och så mycket folk att jag mest känner att jag kommer börja gråta alldeles snart. Äsch, det är väl trevligt ändå.

För några dagar sedan fick jag reda på att jag har blivit antagen till Schillerska, igen. Fått en ny chans att gå om ettan då jag hoppade av någonstans mitt i förra gången.
Och jag vet verkligen inte. Jag vet att varenda människa kommer sucka åt mig ifall jag inte sätter mig i lektionssalarna i höst, men om jag gör det kommer jag få sucka åt mig själv i tre år till. Antar jag. Kanske.
Jag vet inte, jag vet inte.

Idag fyller min lillebror fjorton år. Att den lilla människan snart får köpa energidricka lagligt, samt redan är mer än ett huvud längre än mig, är helt jävla sjukt.
Fick världens presentpanik på förmiddagen då jag sov alldeles för länge samt glömde bort att jag har runt fem kronor i min plånbok. OCH, vad fan köper en till en fjortonårig hormonstinn fotbollspojke?? Det bästa presentförslaget var fanimig att jag skulle köpa en termos och fylla den med kokade makaroner, vilket skulle fungera som någon slags budget-fleshlight (eller rätta mig ifall det enbart var min fantasi som skenade iväg totalt här), men jag köpte en deodorant åt honom istället. Han skrattade så jag ser det som en vinst. När han kommer tillbaka från sitt fotbollsläger får jag ordna någonting ordentligt.

Det slutade i alla fall med att vi drunknade i gamla bilder och videoklipp, och så fick jag en tröja som min farmor tydligen hade snott från en utställning i Umeå och tänkt på mig medan hon gjorde det. Blev så rörd.

Nej, nu vill jag ha cigg.
Samt bli blåslagen under samlag, men en kan fan inte få allt.