Så jävla mycket folk

Jag drömde om honom inatt, igen. Det har blivit en rätt vanlig grej. Det är nästan obehagligt att vakna.

Igår såg jag på Blade Runner för första gången, och det kanske var därför mina drömmar var dimmiga och främst utspelade sig på steampunkiga tågperronger.

Nu är jag på liseberg och ska tydligen se the Cardigans. Det är så varmt och så mycket folk att jag mest känner att jag kommer börja gråta alldeles snart. Äsch, det är väl trevligt ändå.