Riktigt namn:
Alma Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Äta
Bor:
Med någon
Politik:
Vänster
Dricker:
Nej!
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2008-03-07
Sitter och lyssnar på VNV nation, tänker på livet och allt det innebär att vara tonåring.
Så mycket krav och förväntningar.
Man måste vara så orginell, men man får inte stå ut.
Sensuell, spirituell och framförallt, intelektuell.
Sen ska man vara bra på någonting också.
Man ska vara kaxig och trevlig, ärlig, men inte för ärlig.
Det är ju alldeles omöjligt att vara allt på samma gång.
- jag får väl helt enkelt nöja mig med att vara halvdan.
Det fungerar ju för mig, i alla fall.
Tänker också på männsikor som man har förlorat.
Människor som var så otroligt viktiga, en gång i tiden.
Människor man saknar, men ändå inte.
- människor som har kommit och gått.
Det gör mig lite ledsen.
Men så kommer det nya människor - så som Sebastian.
Människor som har blivit av betydelse.
Anyhow, VNV nation gör awesome texter, just sayin'.
So much I thought I'd have to say
Though I try to speak, my meaning strays.
We can't avoid the facts that brought us here.
I have come to say goodbye.
The lies I try to tell with my own eyes;
An act of pride, a willful compromise.
Please understand how torn I am
When I walk away from here.
I lament the moments we won't share.
If I am far too sentimental, I apologize.
Please understand this is who I am
And who I'll still be when I've walked away from here.
You know I'm not unkind
When I say in the future,
The past is just the past.
Förträfflig.
Det är ett ganska så trevligt ord.
Jag tycker att det är lite sorgligt att det är så få människor som använder det.
Har konstaterat att jag är en riktig amatör.
Ja, nu tänker ni; "på vad?"
Jag har ett alldeles förträffligt svar; allting, i princip.
Jag är ju inget proffs, har ingen utbildning i någonting.
Så, jag är helt enkelt en amatör.
Slog mig just att jag kan ha gjort det största misstaget i mitt liv,
nämligen att skicka vänförfrågan på fb till en tjej jag råkar vara lite... förälskad i.
Hon går i min skola och har inte accepterat än.
Vad ska jag säga till henne i skolan?
"Hej, hörru. Varför har du inte accepterat mig på fb, svin? Så jävla förnedrande. Helvete. Acceptera, annars jävlar."
Eller så säger jag ingenting, det har jag ju knappt vågat tidigare, heller.
JAJA.
Bild från när man var liten och emo.
Eller något åt det hållet.
Igår, fick jag en rosa ros.
Det kändes underligt, det är första gången jag fått en ros, bara sådär.
Jag blev glad, men osäker. Usch, hatar när människor blir kära i mig.
Och det är han, definitivt. Han är jättekär.
Men han ska åka till Tyskland om tio dagar och vara borta till Oktober.
Det är... ja. Halvskönt och halvjobbigt.
Ååh, pratade precis med min raraste Nados!
Saknat henne något otroligt, jätteroligt att prata med henne.
Hon är jätterar!
Ska till min fader senare ikväll.
Han är så rar.
Alla är rara idag, tror jag.
Det känns så!
Snart ska jag ta mig upp, ordentligt.
Äta Ciabatta till frukost.
Ska ha lite nyttigt pålägg: Avocado, Skinka, Ost, Rödlök OCH kanske, kanske, kanske Keso!
Vet, Ost och Keso är nyttigt som fan.
Anywaaaaaaaayz.
Jag har tråkigt.
Vill prata med roliga människor.
Människor som faktiskt har någonting vettigt att säga.
Jag har tänkt på det där.
Först kändes det så otroligt sant, men börjar tveka nu.
Det mesta kan man göra, men en hel del saker är omöjliga.
Som:
* Flyga, inte flygplan, med riktiga vingar.
* Göra saker ogjorda.
* Bli bäst i världen på precis allting.
* Styra andra människors känslor.
Jag satt och funderade och kom fram till att:
"Om du kan drömma inom rimliga gränser, så kan du göra det."
För hur mycket vi än kämpar för att sy fast vingar på ryggen,
finns det ingen möjlighet till att lyckas.
Vi kan hoppa fallskärm, bungee-jumpa, flyga flygplan,
men aldrig någonsin flyga med riktiga vingar.
- det är ganska ledsamt, faktiskt.
Så jag ska börja drömma inom rimliga gränser.
Just nu är min dröm att lyckas relativt bra med skolan, för det är ju en rimlig gräns.
Hej människor.
Igår, var en ganska annorlunda dag.
Jag ringde till Caroline på morgonen och bad henne komma förbi.
Så vi hade det allmänt tråkigt i någon timme och sedan skulle jag följa Caroline hem, en liten bit. Så stoppade en kvinna med barnvagn oss. Hon höll i halsbandet på en av VÄRLDENS sötaste hundar, en liten amstaff som vi senare fick reda på hette Dolly.
Så, vi började tänka igenom allting, alla människor som bodde nära oss, som ägde amstaff. Vi talade med ganska många av dem, men ringde tillslut till polisen.
Polisen frågade mig om jag kunde tänka mig att "ta hand om hunden, tills vi hittar ägarna? Och om vi inte hittar ägarna, skulle du vilja ta hunden då?", jag sa självfallet ja.
Hon var så OTROLIGT rar, hur gosig och trevlig som helst. Dessutom var hon otroligt lydig. Hon kunde sitta, ligga, vacker tass och antagligen en himla massa annat.
Så, vi talade med polisen en himla massa gånger, gick på promenader med den fina hunden och lekte med henne. Självfallet kelade vi en hel del och gav henne mat och vatten.
Vi upptäckte sår vid hennes hals, över hela halsen.
Hon var väldigt rädd, för en väldigt massa saker.
Anna (Carolines moder) knackade på bordet tre gånger, då vi satt i ett samtal.
Hunden blev helt galen, började skälla, morra och backa.
Vi fann hunden klockan 14.00, eller ja, kvinnan stoppade oss då.
Hunden hade nästan blivit överkörd av en buss och kvinnan bad oss om hjälp.
Klockan 18.12, så ringde ägarna.
De sa att de var på väg nu, de bodde tydligen i Sågen, där jag bor. Vilket ligger ungefär fem minuters gångavståd och det tar två minuter med bil.
En timme senare, så skickar de sms och skriver: "Vi är i haninge nu, är det okej om vi ringer om en timme?"
Vi var ganska upprörda, otroligt irriterade.
Respektlöst, var det.
Men, oss gjorde det ingenting, då vi fick spendera med tid med Dolly.
När de slutligen kom, så var kvinnan berusad, inte packad, utan... lite svagt berusad.
Hon berättade om att Dolly hade varit stulen, bott i en källare med två heroinister.
Tydligen så var inte kvinnan som hämtade hunden, den riktiga ägaren.
Men, de ringde till honom, så skulle de lämna Dolly till honom.
Jag gav dem mitt nummer, så att.. om de behöver hundvakt, så kan jag vara det.
Bilden under, ger ingen rättvisa till Dolly, som är så otroligt mycket finare i verkligheten... men!
Här är hon, lilla prinsessan..
Idag lär bli den tråkigaste dagen på... evigheter.
Till att börja med ska jag tömma båda min rum,
hos mamma och pappa, jag ska städa, dammsuga,
moppa, damma av... sedan ska jag packa upp allting.
Allt jag har samlat på mig under tre år - ska packas upp.
Herregud, kommer det här verkligen sluta bra?
Förövrigt, så fyller jag år om tre dagar ungefär,
det vill säga, på Tisdag.
