paradoxidals blogg

Fucked up.

Trodde jag var 100% säker på min sexualitet, men vad gör jag nu? Jo jag sitter och pratar med flera hetronormativa dudedudes. Det sjukaste är att vissa av dom till och med har skägg. Jag hatar skägg. Tre stycken har jag redan bestämt träff med. Antagligen för att jag är en liten slyna som inte vet bättre :P
Skriver endast om mitt tragiska lovelife för det är fan den enda fronten det händer något på just nu :---)

Haffade alla på badoo förresten. Doin' mah thing.

Hade ju hoppats på att få mig ett knull igår men så blev inte fallet. Slutade med att mitt ögongodis slog ner en snubbe utanför krogen som försökte ragga på mig. Fett onödigt, men lite sexigt ;---)
Blev sedan ytterligare bråk och slag och jag smörade lite för snuten och fick dom att inte plocka in mitt sällskap i fyllecellar allihopa. Vaknade tidigare än alla andra imorse, och började städa undan flaskor och skit. Lollo kom hem, och vi drack kaffe. Sedan hämade pappa upp mig och bjussade på donken. D va niz. Sen bjussa han på en snusdosa, d va också niz.

Skulle egentligen med bestie på gaynight i Örebro ikväll, men jag bor på landet så det va ba och skita i d :--)

Vad ska ni göra ikväll???

Detta gör mig så fruktansvärt förbannad och ledsen så det finns inte. Kalle är förövrigt min kusin, och det är därför jag ber honom att hålla käften för han har praktiskt taget skrattat mig rakt upp i ansiktet när jag pratat med honom om mitt självskadebeteende.

https://www.facebook.com/duvillknulla/posts/869886209711970?comment_id=869931539707437¬if_t=like

En bekant känsla av ingenting. Ingenting är mer påtagligt än det andra. Överlevnadsinstinkten lyser med sin frånvaro och det enda som går att urskilja ar alla tankar är ”skär jag nu så dör jag.” Triggervarning. Använd varningstexten innan du lägger upp en bild på din arm med fem blå stygn utplacerade över ett hackigt streck. Intill så finns det en bild på något så bekant att illamåendet sköljer över mig. De runda plättarna av fettvävnad, de svullna, rosa kanterna. På insidan är vi alla lika – nu är det bevisat.

Trots illamåendet skulle jag i nuläget inte tveka för en sekund. De säger att jag kan få tabletter. Tabletter som ska jämna ut mina toppar och dalar. Försätta mig i ett regelmässigt tillstånd, mer omfattande än det jag dagligen upplever. Varför skulle det vara någonting att sträva efter? De korta stunderna av ren mani är det som håller mig kvar vid det vi kallar verklighet, nu när jag ska leva vitt. Fri från allt beroende. De maniska käftsmällarna är det som förankrar mig vid tillvaron och drar mina kroppsliga förnimmelser till en annan dimension.

Jag förlorar greppet igen. Själv, är jag inte förvånad. Men det verkar ske utan att någon annan ens ser det denna gång. Inte ens när jag svalt det uns av stolthet jag har kvar och bett om hjälp. ”Det är en lång väntelista.” Jag kommer antagligen inte ens finnas kvar tillräckligt länge för att prata med den där handläggaren som pratar med mig som om jag vore omyndigförklarad.

Har spenderat hela morgonen och hela förra torsdagen och fredagen med att ringa runt till brottsoffermyndigheten, kronofogden och polisen. Endast för att få höra "Vi kopplar dig till en handläggare." eller "Det ligger inte hos oss."
Blir så jävla pisstrött på den här jävla skiten så det är inte sant. Jag vill ha mina pengar, och jag vill lägga skiten bakom mig.
Tror att aina och kronolle har förbrukat en hel regnskog snart med tanke på hur mycket post jag har fått på senaste tiden. Och jag blir trött på att alla jävla myndighetspeeps sitter där med stolpar uppkörda i röven och orkar ha en attityd oavsett vart jag ringer och oavsett hur trevlig jag låter.
Detta med socialfobin gör att jag blir både fysiskt och psykiskt utmattad. Varför kan ingen bara vara trevlig, och hjälpa mig?

Idag så hänger abstinensen över mig likt ett svart moln. Jag håller krampaktigt min vita bricka i ena handen och pressar tills fingertopparna går i samma nyans som plasten. Jag vill känna att jag lever. Ge mig något medel som får mitt blod att pumpa.

Jävla fittunge till lillasyster. Jag önskar att jag aldrig hade släppt taget jag hade kring din hals. Den där jävla ungens skalle skulle jag vilja krossa mot första bästa vägg.

Var precis in till stan och köpte en energidricka och en bit choklad (OBS: en hel chokladkaka) som jag tänkte kränga efter söppan som pappa står och slänger ihop. Har mens så d e ok :// Nej men varför måste jag vara en sån glupsk fet liten ungjävel? Misstänker dock att min mage inte vill behålla det så det kommer väl åka upp om ett par timmar iallfall då Adam har smittat mig med någon lustig basilusk. Kirrar gymkort nästa månad så då är det slut på sötebrödsdagarna!!!

De som står mig nära, och relativt nära, vet hur svårt jag har för att ringa och svara i telefon när okända människor ringer.

Men nu har jag faktiskt ringt och pratat med en av de som leder gruppterapin jag går i och förklarat för henne att det inte riktigt funkar för mig, och att jag nästintill kräver en enskild kontakt för att jag är rädd att falla tillbaka. Det är ingen big deal egentligen men det känns så fruktansvärt bra att ha ringt henne nu och varit ärlig mot både henne och mig själv.

Idag är jag dubbel