defectionems blogg



Tjej, 27 år. Bor i Göteborg, Västra Götalands län. Är offline

defectionem

Senaste inläggen

Livsuppdatering
17 maj 2017 kl. 18:53
Fan vad vi släpper låtar
24 april 2017 kl. 13:53
Vet ni vad?
24 mars 2017 kl. 13:55
Längesedan nu
16 januari 2017 kl. 16:46
Hörrni!
25 november 2016 kl. 16:51
I'm alive
12 november 2016 kl. 17:39
Vet ni vad jag AVSKYR?
1 november 2016 kl. 21:29
00:07
29 oktober 2016 kl. 00:07
Beslutsångest?
27 oktober 2016 kl. 16:35
Fan vad rimligt
26 oktober 2016 kl. 03:25
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Emelie Civilstatus: Inte valt
Läggning: Inte valt
Intresse: Inte valt
Bor: I skogen
Politik: Kommunist
Dricker: Öl
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2011-07-02

Slå en kontrollant.

Idag har jag inte gjort en enda vettig sak. Har gråtit tårkanalerna torra på grund av riven lök och hittills lagt minst fem timmar på att titta på en playthrough utav ett spel.
Fin tisdag.

Tidigt imorgon åker min mamma iväg till Arvika på klassåterträff. Sa vänligt men bestämt nej till att följa med, då jag alltid är så förbannat jävla uttråkad där. Kan inte understryka det nog, men tänker inte ens försöka lägga fram det på ett fint sätt.
Jag är alltså ensam hemma i fem dagar och det kan gå på två olika sätt. Föredrar att det inte slutar med att jag sitter ensam hemma och stirrar in i en vägg.
Så, umgås med mig. Diskutera varför Kents senaste skivor suger. Promenera. Sup ner mig. Gör vad fan som helst med mig. Behöver i alla fall ha lite annat sällskap än bara mig själv.

Förresten...



Vill bara dela med utav någonting jättefint...


shinjimasu är min favoritfuckboy

Min mamma frågade ifall vi skulle dygna för att inte råka försova oss imorgon. Så nu ska vi tydligen dygna för att inte råka försova oss imorgon.
Fast jag tror att hon redan har somnat. Osoft stil.



.....

Vet ni vad det bästa är med att inte ha några cigaretter och vara extremt (extremt) röksugen?
Nej, inte jag heller.



Ser alltid så jävla dum ut.

Igår var det mesta ganska oklart och otydligt, trots att jag förblev spiknykter; vilket för övrigt börjar bli ett oroväckande signum. Fick igår höra att jag var "straight edge-kompisen som alla behöver." Nej!?!!

Det fanns ingenstans att andas ut igår. Det tog liksom aldrig aldrig slut på varken överraskningar eller panikattacker och jag fick höra att hon hade sagt så mycket som egentligen var så konstigt och jag ville aldrig lämna rökrummet för där var, ironiskt nog, det enda stället jag kunde andas ordentligt.

Sen lättade det lite.
Och det var så jävla skönt att kunna ha en konversation (eller, försöka ha en konversation) utan att hålla på att bryta ihop alldeles totalt.

Sen åkte jag hem. Och insåg och kom på att vi sålde min säng dagen innan, så jag sov på golvet. Men det var ändå helt okej. Tror att mina höftben är ganska blåmärkta idag.



Saker som är frustrerande:

- Folk som drar handen genom håret utan att tänka på att de gör det
- Folk som biter sig i läppen utan att tänka på att de gör det
- Folk som gör sexiga saker helt vardagligt utan att tänka på att sakerna de gör är jättesexiga

Nu sitter jag på vagnen på väg till stan och trassligt. Alla borde ha en Lucas i sitt liv. Tycker synd om er som inte har det.





Inte tillräckligt priviligierad

Önskar att jag också var med på bloggtoppen så att folk ville skriva en massa skit om hur dålig och tråkig jag är. Fan, skitliv.

:(



Är jag allergisk mot mig själv?

Igår hade jag den kraftigaste panikattacken på jättelänge. På flera månader, skulle jag vilja påstå.
I morse vaknade jag upp med röda prickar under ögonen, nästan som utslag. Är mina tårar giftiga? Är jag allergisk mot mig själv?
Jag vet inte, men de har i alla fall inte försvunnit än. Knepigt det där.

Ikväll ska vi till studion klockan 21, igen. Men nu ska jag in till stan och göra ingenting; som vanligt. Snart i alla fall.



Så jävla städat

Idag har jag fan varit produktiv. Rensade bort all skit från väggen över min säng, hängde äntligen upp min hängväxt i mitt fönster, har dammsugit och till och med putsat mitt fönster... Hittade så mycket pinsamma saker hängandes på min vägg som jag helt hade glömt bort att jag hade satt upp... Så glad att jag äntligen fick bort det - efter ungefär ett år av att ha skjutit upp det. Nu är det bara resten kvar, som en så fint säger.