Ser alltid så jävla dum ut.

Igår var det mesta ganska oklart och otydligt, trots att jag förblev spiknykter; vilket för övrigt börjar bli ett oroväckande signum. Fick igår höra att jag var "straight edge-kompisen som alla behöver." Nej!?!!

Det fanns ingenstans att andas ut igår. Det tog liksom aldrig aldrig slut på varken överraskningar eller panikattacker och jag fick höra att hon hade sagt så mycket som egentligen var så konstigt och jag ville aldrig lämna rökrummet för där var, ironiskt nog, det enda stället jag kunde andas ordentligt.

Sen lättade det lite.
Och det var så jävla skönt att kunna ha en konversation (eller, försöka ha en konversation) utan att hålla på att bryta ihop alldeles totalt.

Sen åkte jag hem. Och insåg och kom på att vi sålde min säng dagen innan, så jag sov på golvet. Men det var ändå helt okej. Tror att mina höftben är ganska blåmärkta idag.