Nellies blogg

Jag är bara så himla trött.
Vill sova i en vecka.
Tyvärr ska jag praktisera i en vecka.

Godnatt.

Folk brukar säga: "åååh, skönt det skulle vara att bara sluta känna, att vara tom.". Fast nej, det är inte skönt. Inte alls. Det är faktiskt läskigt. Det suger. Det är det värsta som finns. Långt värre än att känna för mycket. Jag pendlar alltid mellan att vara helt tvär-tom, eller att bara en stor explosion av överväldigade känslor som jag inte vet vart jag ska göra av ens. Men att vara känslolös är värst.

Ända sedan jag var tolv har jag i långa perioder gått och inte känt ett skit. Varit helt och hållet menlös. Jag har aldrig försökt tagit livet av mig, jag har bara varit allmänt oförsiktig och obrydd. En (för mig) helt vanlig vana var att gå till pappas medicinskåp, ta sammanlagt en näve tabletter ur diverse medicinburkar (vilka jag inte alls visste vad de innehöll oftast) och svälja ned det med några klunkar sprit. Och det per automatik, utan en känsla, ingenting, bara lät det glida ner och sedan fortsatte jag med dagen, inte ens en tanke på vad som kunde hända med mig.

Att gå över gatorna utan att se efter, mitt i trafiken, inte för att man hoppades på att bli påkörd direkt, nej, för ingenting, man brydde sig inte, kände ingenting, bara gick gick bland bilar som tutade och gubbar som skrek. Balansgång på en decimeter smala balkar på en bro, ca 10 meter ovanför marken, går utan att känna ett pirr, inte kittlar det i magen ens, ingenting. Helt tom.

När man liksom klättrar på hustak och sitter på kanten, balanserar längst kanten, vinglar, nästan ramlar, men det känns inte. Man bryr sig verkligen inte. En näve tabletter och sprit i ett svep, ramlar nästan ner 10 meter, man bryr sig inte, spelar ingen roll om man ens lever eller är död den ena minuten efter den andra.

Kan ni tänka er, min lillasyster hade cancer i några år. Någongång i början av detta år så fick vi höra att hon kanske hade fått ett återfall (ett återfall i hennes cancersort betyder ofta döden) och hela familjen gick runt och grät i flera dagar. Till och med Ulf, som var så tuff. Men jag gjorde inte det. Inte en gång. Förstår ni innebörden i det? Att få reda på att min syster möjligtvis är nära döden, men mina ögon är torra, inte en antydan till glansighet ens. Inte ens smärta i hjärtat, ingenting. Tomt. Kan ni förstå det? Det är förjävligt. Önska aldrig att du inte ska känna känslor något mer, för det är det jävligaste som finns. Jag skulle göra i princip vad som helst för att alltid få känna.

Men med bättre kvalité.






Närbilden är suddig, vet. Kasst ljus på mitt rum.

Nu när kvalitén på bilderna var bättre så var jag inte lika snygg längre :((

Hon skulle bara veta.

Kassa bilder, men ändå.
Är rätt snygg idag, eller?

Hade mens för typ lite drygt en vecka sedan. Så idag får jag det igen?? Livet med p-stav är inte alltid en dans på rosor, mina vänner. Nu är jag sur.

Har vart ute och lekt med Gizmo i snön, det är skitkul att kasta snö på honom för han hoppar och skuttar som en cirkushund och hahah, jaa. Så nu ska jag ta bort mitt gamla nagellack, måla på nytt, göra mig i ordning, käka och sedan kommer det gäster för att fira min lillasyster Annie i efterskott. Hon fyllde i torsdags. Så då blir det fika och grejer, hah.

Nu har jag inte tid att skriva mer. Hoppas jag har mer tid i kväll för att skriva, hade tänkt skriva ett inlägg av lite större innebörd. Blabla. Pusspösspess

Var tydligen trött inatt, så somnar mitt i sängen med alla kläder på osv, medan Silver Fang är på. Vaknar nu. HATAR att vakna med alla kläder på, gardinerna öppna och allt. Blir så sur då för jag sover skitkasst då. Och nu måste jag stiga upp, pga att mama said so :pppp Fakk. Vill sova sova sova sova

Nu ska jag kolla på Silver Fang. Fick tag på alla oklippta avsnitt från 1986. På japanska med svensk text. Alltså, kan det bli bättre? (Ja det kan det, hade blivit gladare om det fanns dubbat till svenska)

Jobbigt att jag valde parantes där, men hur som. Gillar egentligen inte dubbat, MEN i hela mitt liv (eller ja, när jag var liten) så kollade vi på svenska. Så liksom, rösterna de har är en del av den.. Som morfar Goheis röst, hur han vrålar "Kommer du ihåg mig, din förbannade björn?!" Till Akakabuto, med värsta maffiga rösten. Hur det är skiktul så man grinar när Sniper kommer och har typ... fransk...? (äh, vet ej, men tycker det har en sån klang) brytning och skriker: "JAG HETEÖRH SNIPER JAG DÖUDAR ALLA MEINA FEIENDÄARH!!!" och asfasfaspåfl älskar<3<3 Men nu på japanska :(:( Måste ladda ner några med svenskt tal sen med, bara för nostalgins skull. Valde den japanska nu pga att det är oklippt och det fanns inte oklippt på svenska.

Någon mer som sett Silver Fang? :$


Låten som spelas när Riki (Silvers pappa) dör. Får fan tårar i ögonen haha. :(
Alla som inte sett Silver Fang borde se dem, typ nu. PRONTO.

And I'm just a shadow of your thoughts in me

Rädda mig från mig.