MoonlightSonatas blogg

Har hamnat i en Nero-svacka. Känner en hatkärlek för det.
Hat i form av minnen, texterna och att Dubstep är sån indirekt "känslolös" musik.
Kärlek i form av att dom är så jävla bra. Texterna också. Och indirekt är Dubstep det bästa sättet att få ut känslor på.. musikmässigt.
Hat för att jag lyssnar på högsta med huvudvärk.
Kärlek för att jag nästan tycker det är skönt.

Nero. Epic Shit.

Inväntar och accepterar en natt med huvudvärk och tårar.
Tänker poppa några Panodil och be för att jag inte drömmer om samma skit om och om igen.
Tänker sluta hoppas om att något kommer bli bättre.
Trodde inte saker kunde bli värre. Sitter just nu o skriver ett inlägg medans jag hyperventilerar.
patetiska människa som hoppades.

Fuck this. Hejdå.

I ärlighetens namn har jag aldrig varit ett stort fan att skriva så som jag gör offentligt.
"Skaffa dig en dagbok Idiot" är lite de tankar jag har haft om sådana personer (som jag) som skriver sina innersta känslor för alla att läsa.
Jag vet inte hur jag har fastnat i detta fenomen.. självsympati? ett rop på hjälp? bekräftelse? vill jag någon speciell ska läsa det jag skriver? Allt detta är antagligen otroligt sant. Och i så fall otroligt sorgligt.
Men jag har även en annan teori. precis som när man är glad, förälskad, arg. Man har inga problem med att tala öppet om det. Oavsett om de är privat eller inte. Är det bara jag eller känns sorg som en tabu belagd känsla att skriva om? Jag upplever inte en dagbok som ett medel att få ut sina känslor. Jag tycker bara man gömmer dom. Och har kvar dom. För att påminna, för att smärta mer.
"Men shit du kan ju inte skriva så Elna, du vet inte vilka så kommer läsa det " Jag vet exakt vilka som läser detta (obviously eftersom det står på Ec vilka som läste detta senast)
Jag vet allt detta. Jag vet vilka som läser det. Jag fortsätter skriva.
Någon som vet varför??????????

Vaknade vid åtta. Helvete.
Är depp.
Nykter.(!)
Förvirrad.
Förkrossad.
Hungrig som fan.
Äcklig.


Det här är inte okej. Jag förtjänar inte detta. Jag förtjänar ett hjärta fyllt av något som värmer o lugnar. Inte ett tomt hål fyllt av smärta. Och jag förtjänar att få pannkakor serverade till mig. MEN NEH. Får väl göra dom själv. Hejdå.

Tror jag ska skriva en bok. Om mig. Och mitt liv. Om jag har en talang för att skriva, vilket jag inte har gjort på ett tag, så känns en bok som det perfekta att göra. Go offentlig all the way.
Bara hänga ut och hylla varje litet dammkorn som har påverkat mitt liv.
Berätta om vad som har gjort detta liv värt att leva. Vilka människor som har format mig och älskat mig.
och vilka som har sårat mig och förstört en liten del av mig (Yes Emma jag menar dig.... kiddin. )
Jag har alltid varit den som beskriver känslor med ord som är skrivna. Jag formar meningar och känslor på ett papper eller på ett blogginlägg. Jag har aldrig behövt tänka när jag skriver. Jag har bara låtit hjärna och hjärta ta över mina fingrar som flyger över tangentbordet alternativt pappret.
Inte för att jag lider utav svårigheter för att tala. Men att tala för sig själv högt kan ju verka lite.. u know, weird.
När jag skriver finns det ingen som lyssnar, ingen som dömer. Inte då orden skrivs. Och jag är aldrig rädd när jag skriver.
Jag ska fan bli känd. och skriva bokfan. Och inte vara rädd när jag skriver. U better be nice to me. Nej skoja bara, kommer märka om ni fjäskar, eller ljuger.

Vill ni vara anonyma i min bok går det på 500 spänn. Just Sayin. Bye.

Vaknade lagom bakis hos Felle runt åtta-nio på morgonen. Mina Puppyeyes funkade fett bra, för hade en ny bärs i handen hela tiden kändes det som... Fuck Me right. Käkade makaroner och falukorv som frulle hos Felle. Det blev en sjukt sen natt då alla drog runt tre + den tid det tog för mig och Felle att få Krille att ligga åt rätt håll på bäddsoffan så jag också kunde sova där(minst en timme skulle jag tro).. gick sådär.. så jag fick skeda med Felicia I VÄRLDENS SKÖNASTE SÄNG NÅGONSIN. Fett värt det. FELICIA OM DU LÄSER DETTA VILL JAG ATT DU SKA VETA ATT JAG KOMMER KIDNAPPA DIN SÄNG. Alternativt köpa samma.
Men jag är inte trött trots sömnbrist och en klump i magen.
Klockan är bara halv nio.. somnar jag nu kommer jag vakna klockan tre på natten. Kunde lika gärna ringt till ångesten då och fråga om den vill komma över på kaffe... Avskyr att vara klarvaken mitt på natten. Själv. Usch.
Nej ska fortsätta proppa i mig salt och socker. Och hoppas att allt kommer bli bättre. För värre än såhär klarar jag inte av.

Stay Strong, Move On. Maybe One Day, But Not For Long.

Ska festa ikväll dåva. Eftersom alla mina andra kompisar ska dra till Felicia tänkte jag, why not? Har ingen glass hemma så ingen idé att stanna hemma o dränka sorger.
Har ingen dricka dock, så blir typ puppyeyes mode på alla som har alkohol. Jag är tillräckligt söt för att tigga iallafall hehe. NOTERA: (Jag ska inte ligga mig till dricka folket, utan be snällt med en blick ingen kan säga nej till.... hopefully.)
Nee om man inte ska lägga på lite Fake-Up on tha face.
bye peeps.

Sitter på bussen. Missade 16.50 bussen...
Fast skulle egentligen tagit 16.25 bussen höhö.
Har iallafall Chillat hos Alice o Liza med Erik, Emily, Felicia och Alice K.
Mysigt. Fina människor de där. Snackade om suga snopp och framtiden och om hur jag har kedjerökt i en vecka bland annat. Felicia och jag demonstrerade i hur man skedar. Vadå att de är obekvämt?? Vi tyckte de var så mys så vi ska sova över någon gång.
Tackar mitt omedvetna intellekt att jag hade lagt ner min handvärmare i väskan för hade inga vantar med mig.
Blir att plugga när jag kommer hem. och äta om jag orkar laga mat. Annars får jag köra svältkväll hah.
Eller flingor. Nej nu fryser jag om händerna igen. Bye. Ska värma tassarna.

Börja använda EC som en twitter nästan - not good.
Ville bara att allmänheten ska veta hur FANTASTISKT DUM I HUVUDET JAG ÄR.
Varför fick jag för mig o kolla igenom gamla bilder och minnen?? Vart någonstans i min hjärna lät det som en bra idé??
Minnen, så vidrigt fina minnen. Tagna på bild. En av dom skulle ha ramats in som present. Helvete vad arg jag blir på mig själv.

Fucking plugga nu. Hatar denna dag. That´s fucking it. No more from me. Ska radera allt. och försvinna själv.
helvete.

Att hitta boende i Stockholm verkar bli betydligt mycket lättare än vad jag trodde. WTF liksom.
Skrämmer skiten ur mig att detta håller på att hända, känns som om jag inte kommer hinna blinka emellan.
och vad fan kommer hända med allt?? Kan jag bara lämna allt, bara sådär. Fuck vilken skräcklslagen tanke, men jag tänker inte fucka up detta. Inte den sista biten av lycka o dröm jag har.