Riktigt namn:
Felicia Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Plugga
Bor:
Själv
Politik:
Mitten
Dricker:
Te
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2010-10-10
Har nyss garvat ihjäl mig på tåget. Efter att ha stått och sålt jordgubbar, i 12 timmar, på Centralen hoppade jag på tåget. Därefter kommer det på en man med en hel låda jordgubbar och börjar berätta för folket om att han köpte de för ynka 200 kr. Innan jag fortsätter berättar jag att han antagligen var full. Därefter sa han att han kunde sälja ett paket för 20 kr och mot min förvåning var det folk som köpte. Han hade även en glass i handen samtidigt som han uppmanade folk att doppa i. "Nej, jag gör inte sånt" fick han som svar av en kille. Han fortsatte sedan med att höja och sänka priset, snacka om hur fantastiskt goda de var osv., medan jag satt två stolar bredvid och hade precis stått och sålt de bären han har i knät. När han sedan försöker bjuda mig säger jag bara "Tack, men har redan käkat flera liter jordgubbar idag. De du har i knät har du köpt av mig", sedan börjar alla skratta. Jag fortsätter sedan med "om ni tyckte att de var goda så står vi på Centralen till 9 i morgon" och alla kollade efter mitt ansikte där vi satt. Sedan fortsatte mannen med att försöka hälla hans glass på jordgubbarna och uppmanade andra att köpa, då de var "så underbart goda".
Jag, samt alla andra i kupén, garvade ihjäl sig. Bästa någonsin.
Japp. Jobbat 12 timmar ståendes, på Malmö C.
Lyftande av jordgubbsfyllda lådor, sortering/kollande av de som är dåliga eller mosade, staplande osv.. Arbetat första gången med en kassaparat(tog ett bra tag att lära sig skiten ordentligt, men de sista timmarna gick det på automatik). Massa springande för att kissa, då man drack 3 Redbull. Åt endast frukost, klockan 7 då jag kom dit, sen käkades det i princip bara jordgubbar och riskakor. Åt först ordentligt när jag kom hem, halv 9. Jag fick stå själv mesta tiden, med folk som strömmade från varje håll samtidigt som jag skulle ta fram nya lådor med gubbar och ställa fram, så att det skulle se snyggt ut, medan den andra killen stack iväg lite när han kände för det. Men, fan vad tiden flög iväg. Var stressigt som fan, men underbart. Älskar det. Det är som riktig träning, med allt lyftande, fixande, springande osv. Känns i fötterna, men tänker inte klaga. Jag har något ordentligt att göra, och jag får pengar. Inga klagomål. Jag älskar det.
Då går man upp 5 i morgon, medan andra kommer att snarka tills inpå dagen(förutom Amanda som också ska jobba, dock lite senare än mig). Kommer att sälja jordgubbar på Malmö C fram till 4-5, om inte planerna ändras. Ska vara där 6, plocka fram bord och ställa i ordning, käka frukost osv., sedan vet jag inte riktigt när vi sätter igång med försäljningen, men ska vara där i princip hela dagen. Ganska kul.
Vi visste att My(svensklärare) inte var fast anställd, men vi alla hoppades på att vi ändå skulle få fortsätta ha henne i 2:an. Idag fick vi reda på att vi inte ska ha henna nästa år. Eller, jag var den första som råkade höra det när de andra lärarna snackade. Höll på att brista när lärarna snackade och sa att jag inte fick sprida det vidare, då My skulle berätta det för oss senare. Därefter fick jag gå in på toan och gråta. Sedan fick jag lugna mig, för kunde inte precis se gråtfärdig ut inför de andra, då de hade undrat vad som hänt, vilket jag inte kunde berätta.
På lektionen berättade hon för oss, och jag brast. Fick vända mig bort och gråta, tyst. Tårarna bara forsade ner för kinderna, utan stopp. Ville inte heller att hon skulle se, för jag visste att om hon sa något till mig skulle jag bryta ihop. Men hon hade märkt det, då jag inte ens kunde kolla på henne, och gav mig en kram och sa att allt skulle bli bra med den nya läraren. Men jag vill inte ha någon annan jävla lärare. Det finns ingen lärare som betytt såhär mycket för mig. Jag låter inte särskilt många komma nära mig, på en ordentligt djup nivå, men henne gjorde jag. Hon visade förståelse, visade omtanke, förstod mig, hade mig alltid i åtanke och visade det, peppade mig och allt möjligt. Hon var den som jag kom till skolan för. Jag kämpade igenom de övriga lektionerna för att stanna till hennes lektioner, för det var dem som jag alltid såg fram till. Och nu har jag inget att se fram emot längre. Kommer fortfarande att kämpa för högsta betyg, såklart, men nu blir det ännu svårare. Men, jag ska kämpa för henne också. Jag ska göra henne stolt, visa vad jag kan.
Värsta som kunde hända. Kommer vara ett vrak idag.
Att en lärare faktiskt kan betyda så mycket för en.
Gick in för att kolla vad jag fått för betyg i svenska, där min lärare förklarade vad jag gjort bra ifrån mig, vad jag kan bättra mig i osv. och mitt slutbetyg(B). Sedan hade hon även skrivit ett par meningar extra, som inte hade något med svenskan att göra, som gjorde mig så jävla glad. Min svensklärare har visat mig förståelse, brytt sig och tänkt på en under detta året. Hänt en del, som började redan samma vecka som vi började skolan, och som pågick ett bra tag, och hon stöttade mig och förstod mig. Behövde inte berätta allt som hänt, för hon ifrågasatte inte, utan lyssnade. Fick "lycka till, du klarar detta"-sms dagen jag skulle på rättegång. Om hon bara visste hur mycket det betydde. Så i alla fall hade idag hon skrivit, tillsammans med omdömet om kursen, en del som rörde mig.
"Felicia, det här året har varit tufft för dig det vet jag. Du har tacklat svårigheter som en riktigt krigarinna. Du gör mig stolt över att vara kvinna! Systerskap yey! Fy fanken alltså vilken vuxen du kommer bli!. Dina fina ord om mig har betytt så mycket för mig och jag hoppas att du känner att jag har stöttat dig tillräckligt. För dig önskar jag att du kommer ihåg att det starkaste ibland är att släppa in, att den hårdaste personen är den som ibland är mjukast och att ha nära till både skratt och gråt gör livet mer glimrande. Du är en modig ung kvinna som kommer gå långt i livet. Om du någonsin behöver hjälp, tveka inte att höra av dig."
