pousses blogg

jag hatar att se dig såhär.
jag hatar att veta att de jag tror inte ens är inärheten av hur illa de egentligen är.
jag hatar att du hatar digsjälv.
och jag hatar att jag ingenting kan göra.

för i mina ögon är de fortfaraande det bästa.
i mina ögon är du de finaste som finns.
och så har de alltid varit,
de kommer alltid vara.
det spelar ingen roll,
hur sällan vi träffas, eller prata.
du kommer alltid vara solstrålen i mitt liv.
en av dem få jag aldrig skulle kunna tänka mig ett liv utan.

jag önskar jag hade junnat låta dig se digsjälv,
så som jag ser dig.

än en gång lurade du mig att tro på någonting som egentligen bara var en dröm.
än en gång lurade du mig att tro på dig.
och hoppas på ett oss.
och än en gång insåg jag,
att som vanligt, du var underbar.
i ungeför två dagar. sen visade du ditt rätta jag.


jag orkar inte det.
jag klarar det inte.
förlåt men nu ger jag upp oss för sista gången.
de blir bättre så.

fix sen fest i svalöv !

GILLA ! <3

imon blir de mys med finaste CherryAlicious
och de gillas grovt!



ta mig inte på allvar, ta mig på brösten!

snälla, bara berätta när detta ska få ett slut.



nu går jag och gömmer mig,
och jag lär vara väldigt okontaktbar,
i väldigt lång tid fram över.

men jag gav upp.



lär nog vara ganska off ett tag framåt.

denna veckan pissar jag på.
helt seriöst, så nära att falla tillbaka har jag nog aldrig varit.
nu börjar jag bli rädd,
för jag märker hur jag blir värre och värre.
snart kommer det inte krävas mycke innan
jag är tillbaka på ruta ett.

men tack för allt stöd.
och förlåt om jag kommer göra er besvikna,
det borde ni nog räkna med nu.
så förlåt,
för jag orkar inte längre le.

jag är bara tårar,
och åter igen tårar,
som du aldrig kommer se.

nu är jag så jävla trött på detta jävla pisset.
bara dra så långt åt helvete med det som de bara går.







att jag aldrig insett att det är så ni ser mig.

we were made for each other.

tillbaka till början.




vet inte riktigt vad som händer runt om kring mig.
känns som jag börjar tappa greppet rejält.
allt fler dagar och nätter med tankar försvinner.
allt fler dagar och nätter med panik.
för jag vet att de aldrig blir som för,
de kommer aldrig bli så bra igen.
förhoppningsvis inte heller så dåligt.
men långt ifrån är de inte längre.
har liksom fastnat i detta,
dessa tankarna.
och kan inte ta mig loss.
och ovan på de har jag gått och blivit kär igen.
i någon jag vet till sist kommer såra mig.
för sån är han.
men med honom så tänker jag inte.
då är jag liksom fri från allt som hänt.
och jag är trygg.
men förr eller senare blir jag ensam igen.
och då blir allt som vanligt.
nejtack.
nu vill jag inte detta längre.
ta mig bort här ifrån.
bara för en dag?
eller ett år för den delen.
gärna för mig.