Tjej, 30 år. Bor i Arboga, Västmanlands län. Är offline
giveitall_ har inte lagt till några event än.
Myser med gosedjuret Sune och vill nog helst av allt bara krypa ihop i fosterställning och dö.
Eller så kan man göra fula miner och låtsas att allt är så jävla bra det bara kan bli. Älskar dock dom där människorna som faktiskt märker när den masken är på. Det är lite som att spela en roll, du måste hålla minen uppe, annars avslöjar du dig själv.
yftvbhjäioöyitluyu bara skjut mig förfan.
Och så var det ju det här med sömnen igen.
Varför är det så förbaskat jävla svårt att somna när man är ensam? Och då menar jag inte ensam som att ingen ligger bredvid en, utan jag menar att man inte har tryggheten av att någon annan är i närheten, någon som bryr sig, lyssnar, finns. Det är en trygghet som jag inte känner hemma för tillfället, och jag förstår inte ens varför när jag vet att jag inte är ensam, men hur många gånger jag än försöker övertala mig själv så känner jag mig fortfarande lika jävla tom och trasig i slutändan.
Jag kan inte känna mig trygg och slappna av i mitt rum, det känns konstant som att någon håller koll på mig, hånar minsta snesteg och lockar fram ångesten. Home sweet home, eller hur var det?
http://www.youtube.com/watch?v=JfcLWW-87XE
Oh crap, historien upprepas.
Bara skjut mig, snälla.
Jag måste härifrån. Nu är allt verkligen kaos, och jag förstår inte varför inte folk bara kan börja sköta sina egna liv och sluta lägga sig i mitt? Herregud, snälla sluta gå runt och påstå att jag har sagt saker som jag inte ens har haft en fundering på att berätta för er. Så fuck you, jag orkar inte ens bry mig.
Ska ni bete er som fittor, fine, men kom för fan inte tillbaka sen och be om ursäkt och sånt shit, för det finns ingen chans i hela jävla helvete att jag tar tillbaka så falska människor i mitt liv, folk som tror på allt dom hör och sen bara kastar anklagelser.
Nej, fuck you, jag ska börja rensa bland mina vänner, för er behöver jag då fan inte.
Är så jävla förvirrad och virrig så jag vet knappt vart jag ska ta vägen eller vad jag gör.
Har troligen förlorat en av de bästa vännerna jag hade, men ändå ångrar jag inte det jag gjorde, är det fel av mig då? Jag ångrar inte det som hände, och vad som kanske kommer hända, för det känns rätt bra, och för en gångs skull kanske jag förtjänar att må lite bra?
Vad ska jag göra? Vart ska jag ta vägen? Åh snälla låt mig bara försvinna idag.
Okej, nu är jag här på emocore igen. Vet inte varför, men det blev så helt enkelt. Antar att jag behöver ett ställe där fel ögon inte kan läsa det jag skriver, som tydligen klassas som attention whore-material. Men det är inte alls vad jag är ute efter, jag stuntar väl fullständigt i om ni bryr er eller inte om vad jag skriver, det handlar bara om att jag behöver en plats där jag kan skriva lite vad jag vill utan att behöva ta skit för det.
Idag är det alla hjärtans dag, och det enda jag kunde tänka när klockan slog över tolv var hur jag spenderade denna dag för ett år sedan. Då när allt var så otroligt jävla fint. I år är det här bara en vanlig torsdag i mina ögon, och förhoppningsvis kommer jag spendera denna torsdag med folk som får mig att må bra, känna mig betydelsefull.
http://www.youtube.com/watch?v=aGOuFaqtx_k