fridasvisors blogg

ska festa nykter ikv! för första gången i livet. lär ju bli kul

i botten handlar det bara om en sak. en total, fullständig, kolossal, oerhörd jävla vägran att under några omständigheter tro på att någon som någon gång verkligen s å g mig skulle vara kapabel att hålla kvar blicken och älska vad den såg

jag längtar lite efter en identitet. något som skulle ge mig konturer. jag känner mig på många sätt för stor för den här världen, som att det finns krav på vem man ska vara som inte ryms i de identiteter andra vill tilldela mig.

sliten mellan att vara stor i orden och så oerhört liten på jorden.

jag har verkligen ett uselt tinder-game. men jag tycker det är svårt för jag är verkligen inte en sån kille som tar den lediga tjej som står närmast. eller vill iaf inte vara en sån. ändå finns det något patetiskt i den där jakten på unicitet också.

jag tror verkligen att hon jag träffade förra veckan och jag hade varit bra tillsammans. är det kanske inte så att två väldigt lika själar ställer upp en massa ytliga hinder för att slippa konfronteras med faktumet att man sett något i varandra?

samtidigt är det kanske idiotiskt att försöka se på tinder-dejtande 2020 med så rosaskimrande glasögon. så himla mycket sjuka saker som unga människor måste vara med om på grund av den där appen, jag tror få förstår hur mycket som verkligen är olika typer av normaliserade emotionella övergrepp. och då har vi inte ens pratat om de fysiska övergreppen.

jag vet inte, min impuls är väl bara att dra någon bort från allt det där. säga hej, det är ett skitsystem, men vi är ute nu, vi har varandra. samtidigt som jag inte vet hur nöjd jag själv hade varit med att kastas ut ur den där karusellen för att plötsliga ligga i en säng... med mig.

men rimligen finns det väl ändå någon tillräckligt tokig människa där ute för det också.

det måste ha varit 2009 senast jag hade ett emocore-konto. började chatta med en tjej eftersom vi hade i princip identiska visningsbilder, båda halvlåg på en soffa iförd rutig skjorta och båda hade redigerat bilden med nått fult sepiafilter som antagligen fortfarande var gångbart eftersom det var 2009. sen var vi på popagande det året tillsammans med en annan tjej från norrland. det kändes verkligen som att det var vuxenlivet som började, att vara på festival med två tjejer, även om de mest pratade om nån de kallade snygg-m. det var tydligt att jag låg i lä jämfört med snygg-ma, men jag och tjejen med identisk visningsbild hade ändå nånslags vibb. hon hade en ytterligare kompis som jag också chattade med på msn, han hade blivit ihop med någon hon verkligen hatade, en tjej jag fortfarande får syn på ibland i diverse sammanhang.

det blev ändå aldrig riktigt nånting av det där. jag var hemma hos henne en gång och vi kramades lite men jag tror inte ens att vi hånglade. förmodligen mådde jag dåligt över det och kände mig ratad, för sen tror jag att jag slutade svara när hon skrev till mig. minns att hennes kompis, han med flickvännen hon hatade, skrev till mig att hon var ledsen, men jag tror inte jag förmådde ta in att det skulle bero på att hon tyckte om mig. det var omöjligt för mig att tänka att hon skulle vara intresserad av någon som mig.