Tjeis blogg

Åkte till graven ida', det var skitjobbigt. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt längre, det har ju gått 3 år nu....men man blir fortfarande helt förstörd.
Jag antar att man bara tränger undan allt...o så kommer man dit och påminns om att det faktiskt har hänt. Fy fan alltså!
Saknar honom så jävla mycket! Varför skulle det vara just han för? Han fattade ju verkligen vad man menade...det gick o prata med honom.

Om jag bara kunde vakna upp ur denna jävla mardröm någon gång...

Vad kan man säga? Allt suger ju skit!

Får ta en massa skit av allt möjligt folk hela tiden och vännerna mår lika dåligt dom så dit kan man inte gå.
När man är bland folk klistrar man på det där fejkade leendet och hoppas på det bästa, sedan kommer man hem och helvetet bryter ut.

Man är ju helt jävla ensam i detta förbannade helvete.

"Fan för klassresa till Stockholm, jag orkar inte!" - det var min första tanke när jag vaknade i morse.
På tåget till Norrköping var det inte direkt bättre, inte heller på bussen till Stockholm.

När vi väl kom igång med arbetet i radiostudion blev det lite ljusare. Det var ju faktiskt kul ju.
(Jojjo och jag intervjuade folk och sedan var vi med i debatten i studion oxå)
Självklart gick vi den läääskiga "Gruvan" oxå, haha ^^

Nu är man hemma i K-holm igen och allt det roliga är som bortspolat, man är återigen tillbaka i denna förbannade jävla verklighet. It sucks!