att jag har ätit 6 st cheeseburgare på mindre än en vecka.
Hamburger-vändaren på donken i Uppsala, är fett snygg. <3 Och jag älskar honom.
Igår var jag kär i Manson-killen.
Just idag är jag kär i donken-kocken, och i tomaten.
Imorgon är jag kär i den långa killen tror jag.
Efter det ska jag vara kär i min Svenska lärare. För att han har snygg rumpa.
OCH SEN HÅRDROCKAREN PÅ SKOLAN MED FETT FUL RUMPA!
Och snart har jag varit kär i så pass många killar så jag nästan kommit över Fredriko. Fast sen behöver jag någon att bli kär i för att komma över tomaten, för han blir jag nästan kär i på riktigt. Men det är okej. För han är så rund och söt.
Jag känner inget behov av vänner längre,
jag har klarat mig förut utan det, så visstfan kan jag överleva utan det nu också.
Finns det ens någon mening med dom? Skulle inte tro det nej.
Jag ska säga till mamma någon dag den här veckan att jag har ont i magen så jag kan ligga hemma hela dagen framför tvn. Det var länge sen jag skolkade på riktigt. Att skippa en lektion bara känns inte riktigt bra. Jag ska stanna hemma en hel dag. Som jag alltid gjorde när jag typ gick i åttan.
Jag behöver det. Fast jag vill egentligen skolka för att göra något roligt.
Men mina kompisar är äckliga fjortisbarn som får dåligt samvete om dom skolkar. :)
