MassiveChagrins blogg

Att ha olika diagnoser (varav en ska utredas och yadi-yadi-yada), kan vara aningen konstigt. Jag satt och skrattade hela morgonen, åt allt möjligt dumt, samma sak på lunchen.
Efter lunchen, bara sådär, blev jag svinarg. Verkligen svinarg, på ingenting. Ingen sa något, ingen gjorde något, jag tänkte inte på något, gjorde inget annorlunda. Blev bara arg. Vafan..?

Nu är jag "normal" igen, efter att ha kommit hem. So I have that going for me.

Skitjobbigt med möjlig ADD (ska på utredning - förhoppningsvis är det inte ADHD, kek), ingen koncentration, glömsk, sjukt konstiga impulser, tankar, osv.. Det jobbigaste av allt är att jag knappt kan sova, inte utan sömntabletter. Med dem, vaknar jag nästan aldrig mitt i natten.
Utan mina sömntabletter, somnar jag inte. Det är mer att jag blir så utmattad att hjärnan säger "fuck this! light's out, bitch!" och sen däckar jag. Vaknar en sisådär 154 gånger per natt, och vaknar utmattad. Lönt?

Aja. Jag har överlevt så här länge så jag kommer nog inte att dö snart.

Puss, kram, och lite annat bögigt :)

När man är som jag, är vissa dagar mer speciella än andra.
Nu menar jag såklart sinnesstämmnings-mässigt.

Ena stunden är man så ensam, man känner sig verkligen ensam, utan någon anledning.
Andra så känner man sig inte alls ensam, även om man är det. På sätt och vis, i alla fall.

Kanske är det alkoholen som pratar igenom mig, eller så är det bara hur jag känner mig just nu.
Blir alla lika sentimentala? Bara sådär, eller när man har tagit sig en drink.. eller tre?

Jag antar att de flesta bara får för sig att lyssna på en låt, på grund av något de ser, hör, eller känner.
Ikväll var det Parting Glass. En låt som jag tror många känner igen på grund av Ed Sheeran. Men inte jag.
Jag känner igen den från Assassin's Creed IV, som den spelnörd jag är.

I vilket fall som, väcker den vissa känslor.
Tacksamhet, sorg, ilska. Allt på samma gång.
En fin låt, i vilket fall som - vilken, eller vilka känslor den än väcker.

Man funderar lite på hur livet är, när man hör den.
Hade allt varit annorlunda om man inte funnits? Om man försvunnit? Hänger ditten ihop med datten? ..och så vidare.

Jag, som alltid har haft svårt med känslor - att veta vad jag känner, för vad, för vem - är den ett känslomässigt pussel.

Jag kanske bara har massa kärlek att ge, men inte hittat någon som svarar på det sättet jag förväntar mig, eller vill. Jag försöker hitta den personen i mitt liv. Att dela sorg, glädje, kärlek, allt bra, och allt dåligt med. Är du den, eller känner någon som kan vara den, skriv gärna. Jag är dålig på att hitta sånt haha!

Njut av denna, lika mycket som jag har gjort;

Riktigt skönt att kunna vakna upp en fredagmorgon (särskilt en fredagmorgon, rättare sagt), och vara utvilad, pigg, och lite glad.
Jobbet gick som smort, allt flöt på, och tiden gick hyfsat fort.
Det är när man kommer hem så tidigt som man gör - för att man slutar 14 på fredagar - när man varvar ner, och inser att det är rätt tyst och ensamt i en stor lägenhet. I alla fall när man är själv. Jag som har varit med en vän de senaste dagarna efter jobbet, blev väl lite van vid sällskap.

Jag längtar bara efter att hitta någon man kan dela allt med, som jag vill.
Samtidigt är det så drygt när man tänker på det, med tanke på hur det slutade sist.

Aja, får försöka hitta något att kurera ensamheten med, för tillfället.
Synd bara att jag har slut på sprit.

Gomorron alla glada, ledsna, och alla ingenting!
21 betyder bara 2 saker för mig idag: lön! Och att det är fredag ochvlite julledighet på det slår inte fel!
2: Facebook idag kommer att vara ett hav av helvete/hades - eller hur ni nu rullar - med statusuppdateringar om folk som har överlevt en helt vanlig dag. Woop-de-fuckin-do?
Pöss

Jahopp.. Äntligen är dagen slut. Eller ja, arbetsdagen är slut. Den sköna och mysiga (men sjukt ensamma) delen av dagen har precis börjat.
Har knappt funderat på att det tydligen ska ta slut imorron, känns inte som det är så trovärdigt. Särskilt inte när den där jävla kalendern börjar om, och inte tar slut. Fint att folk har koll på det!

Iaf, vill ni snacka, funkar skype utmärkt: thechunkymonkey3

Pusshey.

Har fått min så efterlängtade skiva, Röd idag.
Jag lyssnar på den just nu, när jag skriver mitt tal till nationella i svenska tills imorgon.
Besviken? Oh nej! Jag älskar den, den är så underbar att jag får rysningar när jag hör den.
Det är inte likt något Kent-album jag har hört (alla det vill säga!) utan något speciellt, något som inte går att sätta fingret på!
Hur som helst, är du ett Kent-fan, skaffa denna skiva SÅ FORT DU KAN!