Loneislands blogg

Du ska då förstöra allt eller? Du måste nästan förstå att det inte kommer att gå om du ska fortsätta sådär. Det funkar inte! Jag kommer inte att orka bry mig längre, jag orkar inte och jag VILL inte!
Att vilja vara vän med dig är uteslutet, vi har varit det ett tag och nu vill jag inte mera, du vet väll va felet är va? Jag vet i alla fall att du inte ska vara med oss längre. PEACE!

Har du någon gång hört när jag gråtit? har du det? eller säger du bara att du har det? Är du helt säker på att du någonsin tröstat mig, tröstat mig när jag som mest behövt dig? Men jag är van nu, van med att du bara ser ett leende på mina läppar, men har du någon gång sett in i mina ögon och sett hur jävla falskt det är? Såklart att jag vänder dig ryggen snart! Vänta bara så kommer du att få se när jag vänder ryggen åt dig, det finns inget längre som göra att du får komma tillbaka, du har sett för lite av mig, till och med mina andra vänner har sett att jag inte mår så bra alltid, dem har också fått reda på mycket mera om mig än va du nånsin kommer att få göra!

Även om jag vet att vi VAR vänner så är den tiden försvunnen för länge sen, folk ändras helt enkelt. Lev med det. Det gör i alla fall jag, jag orkar inte bry mig helt enkelt. Två människor som vi kan vara vänner, men efter ett tag så kommer det bara att bli lite "pinsam stämning" mellan oss som det är nu, så kan inte du bara vara snäll och backa undan ett tag??

Dränka sig är enkelt, men att dränka sig i sorger gör så att hjärtat tyngs ner på ett helt annat sätt, ett sätt som inte går att fixa. Läkemedel för sånt finns inte, det tar tid att läka sår i hjärtat. Det går inte över på en gång, det tar tid. Tiden kanske inte räcker för dig, men detta måste jag få göra själv om jag inte har dig vid min sida. Jag kan klara det själv, men det skadar inte av att ha dig bredvid mig. <3

Att vara här eller där, vem bryr sig? Vem skulle nånsin bry sig om det inte finns någon, någon som man bryr sig om. Tänk om EN människa skulle bry sig. Skulle inte allt vara lättare då? det tror jag! Jag är glad att det finns några i världen som jag vet om som bryr sig om hur jag mår. Om vad jag gör varje dag. <3

En familj och riktiga vänner är något som alla vill och borde ha.
Att känna frihet och få kärlek är något alla borde få.
Att veta att man får det måste vara mycket enklare än att veta att man inte kommer att få det, att livet är helt slut. Det kan inte vara enkelt. Som sagt livet är inte lätt att leva, men det skulle vara mycket enklare om man hade familj och vänner som man kan lita på.

Ensam i mörkret så ligger hon och tänker på honom, helt perfekt på alla sätt. Det finns bara ett problem, hon kan inte få honom. Dem är vänner men inget mera. Han är i en helt annan ”klass” än vad hon är. Ofta när hon gråter så är det inte att hon är olycklig, hon tänker på honom. Underbara minnen finns det och mera vill hon att det ska bli. Hon vill bli tillsammans med denne kille men vill ändå inte förstöra vänskapen som dem har, det är ett ganska starkt band som dem har. Allt det är perfekt men inget får förstöras. Hon slits upp inuti. Allt känns så tomt utan honom, en hel dag med tankar på honom gör så att hon slits upp ännu mera. Hon vet inte vart hon ska ta vägen, vem hon ska vända sig till eller vad hon ska göra. Ett skrik efter hjälp, vem ska höra? Vem vill hjälpa? Varför är kärleken så svår?