Fnords blogg

Jag hade en familj, framtidshopp och planer för första gången i mitt liv.
Så när allt rasar samman, vart tar man vägen?
Helst vill jag bara supa bort allt men jag har inte råd med det, hah... Önskar att jag hade ett MMO att begrava mig i.
Jävla helvete.

Suttit och väntat i två år, drygt, på att få flytta till min partner utomlands och nu tar det slut bara sådär.
Total jävla tom hopplöshet, ingen riktning.
Första gången jag känt att jag haft familj.
Vart fan går man härifrån?

P.S. varit full i fem dagar men är för fattig för att bli full idag igen. Fyfan.

Sitter här, småfull, uttråkad och lyssnar på Zetterlund... Inte hängt här på länge. Komiskt nog så är allt exakt likadant, bloggarna skriver om samma saker, dom som är poppis är samma personer, chatten är lika vedervärdig och forumet är... Ja, EC forumet.

Rolig berättelse.


Jag hade inte varit på 9gag på nästan ett år, en bekant jag träffade i kommentarsfältet där börjar tjata på mig om att jag ska skaffa appen "9chat", så efter många om och men så gör jag till slut det, browsar, delar bilder och dåliga skämt... När jag börjar snacka med någon.
Detta var i februari.
Denna någon är en hon som heter Elke, är 32 och bor i tyskland.
För nån månad sedan var jag nere och besökte henne, allt var perfekt.
Nu är jag här igen, sitter och ska snart käka pannkakor med vispad grädde, skivade jordgubbar, och nutella. Omnom.
Oh.
Well, justeja.
Livet är ju sällan simpelt...
Hon har två barn. En tvååring och en tremånaders...
Ovant, läskigt, spännande.
Det känns ruskigt skönt med någon som är äldre, då alla runt min ålder alltid kännts... Fel. heh.
Åker om typ fem dagar... Inte hem, sverige har väl aldrig riktigt varit mitt hem, känt mig hemlös hela livet, men nu... Ja... Nu har jag ett hem, i Leipzig.

Idag (13:e januari, 2015, ungefär 15:55) så fick jag en verklighetskollaps.

Handlade på Coop med far, han stod och plocka ner apelsiner i en påse.
En coopanställd och en kund stod och pratade.
Plötsligt så kändes det overkligt, deras ord var... Ja, helt oförståeliga, som ett helt annat språk, fast satsmelodin var svensk, dom pratade ren rappakalja och det var obehagligt, när dom slutade prata var det över. Tror inte dom märkte att jag stirrade.


Imorses när jag vaknade, (samma dag, fast runt tjugo i nio på morgonen) fick jag en annan surrealistisk upplevelse, något som händer då och då. Jag får ett ryck, en tiondels sekund... Eller, ja, vem vet hur lång tid det är, men känns som ett ögonblick.
Ett klick och det känns som om jag kollar ur ögon som inte är mina, på en värld som inte finns. Ett ögonblick av total overklighet.



Inatt. Vet inte när, precis innan jag somnade, så runt ett... Hände något som hänt sporadiskt under hela mitt liv. Man kanske kan kalla det för en verklighetsförvridning. Surrealistisk men inte som kollapsen, dock obehagligt.
Det är svårt att beskriva, men det förvrider mina sinnen.
Röster känns höga, ofta arga, minns när jag var liten och hörde TVn i ett annat rum, eller folk som pratade medans detta hände... Så blev jag rädd.
Utöver det så blir jag känsligare, drar jag fingrarna genom håret så känns varje hårstrå absurt tjockt.
Förvridningen är dessutom okulär, saker ser ut som om dom är längre ifrån mig, detta förstärks fram tills jag blundar, men påbörjas igen om jag öppnar ögonen, ibland så fortsätter sensationen av sakers förvridna distans trots att jag blundar. Detta varar inte länge.



Det känns inte bra att detta har hänt under så kort tid, och den första saken, kollapsen, är ny.
Håller jag nu på att bli genuint galen?

Nu har jag varit på bågskytteklubben.
Fan vad jag vill ha nog med pengar till årsmedlemskap. :(


Aja, sköt med min ryttarbåge, tycker jag sköt rätt bra med tanke på att min traditionella båge varken har pilhylla eller markör på strängen.
Vi säger såhär: Nio meters avstånd(nybörjardistans), vi utgår från att bulls eye är solarplexus så kan man säga att ungefär 90% av mina pilar träffade torso med huvud på en normalstor man, plus att jag sköt ganska snabbt.
Jag är nöjd, i alla fall, jag tränar ju trots allt för att träffa humanoider, inte bulls eye, eheheh.

Finns det en till råtta som jag där ute? En ratad, hatad tvillingsjäl till skadedjur?
Behöver hitta någon som förstår smutsen och ensamheten.
Vart finns du, min kloakvandrande vän?

Råttan, detta missförstådda djur...
Hatade, sjukdomssprindande, smutsiga, vidriga, farliga, intelligenta, häftiga, odödliga, eviga...
Hur kan man inte relatera till dom när man är avskydd och vet att man förtjänar det men samtidigt... Haha... Är så mycket bättre än dom flesta andra?

Vart kan jag finna mitt smutsiga krigarsyskon?!

Börjar seriöst misstänka att nästan alla i chatten har blockerat mig. Finner det hela en smula komiskt.

Av mig själv.

Jag säger det ofta, inte för någon annans skull, utan för att om jag upprepar det kanske jag till slut inte glömmer av det.

Bara för att en människa påstår sig ha vettiga åsikter, kanske till och med röstar vettigt, eller uttrycker sig vettigt, så behöver det inte vara så att hen faktiskt beter sig vettigt.
En människa kan vara socialist eller feminist utan att nånsin bete sig solidariskt.

Eller det här med intressen.
Bara för att man har ett intresse, och anser att vissa hövliga, trevliga, artiga beteenden är självklara... Innebär det inte att någon man delar intresset med ens förstår sig på dessa beteenden, eller kanske till och med anser att motsatsen bör utövas.


Helt enkelt, en feministisk person som gillar rätt musik, rätt konst, rätt litteratur, rätt spel... Man kanske till och med delar hobbies(som i mitt fall: HEMA, BotN, Bågskytte, historisk sömnad, smide, allmänt hantverk, allmänt nördande/lajv/rollspel)
Men inget av detta garanterar att hen är trevlig. Hen kan till och med vara en mobbare.

Dagen jag lär mig detta, är dagen jag kan undvika mycket social och emotionell smärta.
Suck.
Tror jag kommer behöva skriva detta många gånger om.
Jag är nog lite emotionellt korkad, då jag gång på gång antar godhet hos andra.


Nu ska jag duscha och dricka julmust samtidigt.
Fnord. Fnord. Fnord.

It's that simple.



Aja. Nu är julaft'na över. Sov bort ena halvan av den för jag orkade inte med släktens släkt.
Fan vad bra det kändes att inte ge något alls och att inte ha några förväntningar, då känner man sig inte sviken när man för jul får en DVD som givaren vill se, och en låda choklad.
Hade jag, som jag brukade, givit massa fina väl uttänkta och dyra presenter så hade jag varit rätt ledsen nu, men istället känner jag inget alls. Success.
Utöver det tänker jag nästa år vid midvintersolståndet blota en anka och helgrilla den i ugnen, för att symbolera mitt mord på Kalle Anka och att julen aldrig, aldrig kommer igen.


Tack och hej, fucking casuals.