Fnords blogg
Kille, 32 år. Bor i Limmared, Västra Götalands län. Är offline

Senaste inläggen
full som fan 6 på mörra20 juli 2019 kl. 06:23
"Cracking open a cold one with the void"
18 september 2017 kl. 14:45
Skulle få besök...
8 september 2017 kl. 19:12
Jag är livrädd...
8 september 2017 kl. 12:51
När man...
7 september 2017 kl. 22:37
Deepthroata drinklpinnar
7 september 2017 kl. 20:43
Riktiga män...
7 september 2017 kl. 19:40
När...
7 september 2017 kl. 13:27
VIKTIG FRÅGA (clickbait up in here yo)
6 september 2017 kl. 19:37
En liten vinst i mörkret.
6 september 2017 kl. 17:59
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Max Civilstatus: UpptagenLäggning: Bisexuell
Intresse: Slåss
Bor: Kartong
Politik: Kommunist
Dricker: Allt flytande
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2010-02-11
Event
Fnord har inte lagt till några event än.
Utdrag ur min nya logg för surrealism.
Idag (13:e januari, 2015, ungefär 15:55) så fick jag en verklighetskollaps.
Handlade på Coop med far, han stod och plocka ner apelsiner i en påse.
En coopanställd och en kund stod och pratade.
Plötsligt så kändes det overkligt, deras ord var... Ja, helt oförståeliga, som ett helt annat språk, fast satsmelodin var svensk, dom pratade ren rappakalja och det var obehagligt, när dom slutade prata var det över. Tror inte dom märkte att jag stirrade.
Imorses när jag vaknade, (samma dag, fast runt tjugo i nio på morgonen) fick jag en annan surrealistisk upplevelse, något som händer då och då. Jag får ett ryck, en tiondels sekund... Eller, ja, vem vet hur lång tid det är, men känns som ett ögonblick.
Ett klick och det känns som om jag kollar ur ögon som inte är mina, på en värld som inte finns. Ett ögonblick av total overklighet.
Inatt. Vet inte när, precis innan jag somnade, så runt ett... Hände något som hänt sporadiskt under hela mitt liv. Man kanske kan kalla det för en verklighetsförvridning. Surrealistisk men inte som kollapsen, dock obehagligt.
Det är svårt att beskriva, men det förvrider mina sinnen.
Röster känns höga, ofta arga, minns när jag var liten och hörde TVn i ett annat rum, eller folk som pratade medans detta hände... Så blev jag rädd.
Utöver det så blir jag känsligare, drar jag fingrarna genom håret så känns varje hårstrå absurt tjockt.
Förvridningen är dessutom okulär, saker ser ut som om dom är längre ifrån mig, detta förstärks fram tills jag blundar, men påbörjas igen om jag öppnar ögonen, ibland så fortsätter sensationen av sakers förvridna distans trots att jag blundar. Detta varar inte länge.
Det känns inte bra att detta har hänt under så kort tid, och den första saken, kollapsen, är ny.
Håller jag nu på att bli genuint galen?