Ejimemiis blogg

Någon sugen på att börja spela Final fantasy XIV ARR?

kan skicka en inbjudande kod så du får gratis speltid.

Inte min sak att bli sur, äcklad och förbannad etc etc.

men..
VEM FAN ÄR DU OCH TROR DU KAN BETE DIG SOM DU GÖR?!!
Blir då jävla förbannad vill knäcka dig käke, öppna upp din strupe och spy i dina lungor till du kvävs!
Fyfan lid och dö som den ruttna varelse du är !
Kräla din parasit.

HON är för bra för dig! Jag tillåter dig aldrig få henne!
Jag kastar dig till vargar.
Jag bränner dig på bål.
Jag säljer dig på blocket.
Jag kapar din manhood ..
Och kör upp den i din egen röv och syr igen.

Rövknullad for life !
VARSIGOD!

Hon är för fin, jag älskar henne!
VÅGA du bara göra henne en fluga för när!
Jag mördar dig i sömnen.

godnatt.

Nå roliga människor som ska på Storcon?

Känslan då andra Arrangörer skriker efter funkisar då dem känner paniken med att endast ha ett halvfullt team.
Medans jag sitter här och endast har två av 7 pers. Yeh....

Märker av att jag allt mer och mer dragit mig tillbaka ifrån allt och alla, å de är intre bra för mig är det ett tecken att jag börjar gå in i väggen, gör en hastig U sväng här å nu.
Jag kommer säkert hata det
Människor kommer hata mig
Många som en gång kallade sig mina vänner kommer hata mig
Men jag måste försöka för om jag går in i väggen är jag osäker hur de kommer gå sen.
Here we go.
Hej

NO FUCK THIS.
I FLIPP THE TABLES, I SCREAM AND SPIT EVERYONE IN THE FACE.
IM SO FUCKING TIRED OF THIS SHIEEET AND I AM GETTING MORE AND MORE BITTER!
I WILL EMBRACE MY WICKEDNESS AND KILL ALL OF YOU IN MY MIND!

Under en längre tid i mitt liv har jag fått höra hämskt saker om mig själv.
När jag var liten växte jag upp med en "pappa" som konstant skulle berätta för mig hur ful och annorlunda jag var.
Blev mobbad för exakt samma sak när jag gick i grundskolan.
Efter många år att höra hur ful och annorlunda man är började jag hata mig själv och göra mig illa.
Men i 7an blev jag bitter och sa ifrån, jag började slåss och använda hårda ord för att skydda mig själv.
Jag sa upp kontakten med min så kallade "pappa"
Började acceptera att jag var annorlunda och började sagta men säkert tycka om mitt utseende efter många år.
Sen när man börjar inse och acceptera min egen sexuella läggning då ska familjen som är homofober börja hacka på en och förneka en, slänger it kommentarer som att de växer hon ut.
Vilket sårar och man igen sjunker och drunknar inombords.
Idag är jag 20.
Jag har left med min mamma som dricker varje dag.
Först tyckte jag synd om henne för hon dränkte sina sorger över hela hennes liv i hennes glas vin..
Men när åren gick blev ett glas vin till flaska, till box...
Hennes sorg växte till hat.
Hennes Hat har nu växt till elakhet.
Nu har det varit 4 år hon varit i det stadiet då hon blivit en elak drickare.
Och det går inte en ända dag hon inte berättar för mig hur värdelös jag är, hur äcklig jag är och hur dålig jag är.
Hon berättar att jag inte kommer bli nått i mitt liv.
Jag börjar tro henne.
Men.
Trots detta älskar jag henne, hon är min mamma.
Men hur mycket jag än älskar henne finns de en gräns på den kärleken.
Frågan är bara hur lång tid de krävs tills vi når den gränsen...
Men vad händer då?