Riktigt namn:
Satan. Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Poesi
Bor:
Själv
Politik:
Feminist
Dricker:
Vin
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Hippie
Medlem sedan:
2008-11-10
Det värsta som någonsin hänt just mig är min sjukdom. Och jag vet inte hur jag ska tampas med den. Jag vet inte hur jag ska slåss. Jag vet inte hur jag ska leva, för fem minuter från nu kan livet helt plötsligt vara annorlunda. Allt kan vara förändrat. Med sjukdomen har allting nått sin bristningsgräns och det var med sjukdomen som jag började bli rädd för mig själv. Jag är inte jag längre, för sjukdomen har tagit över mig, den har förändrat mig. Den får mig att ständigt leva i olika dimensioner och olika stadier. Jag behöver hjälp, men jag kan inte få den.
Jag är vaken. Har vaknat ungefär hundra gånger inatt, tror jag. Sedan vaknade jag av ett sms kl 10 och sedan igen kl 10:30. Sedan ringde Ulf mig och ville att jag skulle stiga upp, vilket jag gjorde. Nu har jag hunnit röka två gånger samt ätit en macka som jag blev att må illa av.
Ingen skola idag. Sjukanmälde mig redan igår. Är inte på topp direkt, och känner att nu orkar jag verkligen inte. Trots att vi har ett viktigt hårstyling-moment idag. Men får ta tag i det senare. Det ordnar sig alltid. Måste även komma ihåg att göra Avantgarde-utvärderingen.
Jag har blodstopp i armen, men jag orkar inte bry mig om det. Finns inte mycket man kan göra åt det ändå, utan att få andra kosekvenser. Gizmo sover bredvid mig och jag har en skön, stickad tröja på mig idag. Jag ska duscha sen. Det behövs verkligen, hah. Är så äcklig. Har bara tvättat mig på de nödvändigaste ställena i nån dag nu.
Senare idag hade jag tänkt skriva del 3 av Elsie och Cancern. Det är väl på tiden, tänkte jag. Förlorade två bevakare inatt och det är väl antagligen för att jag varit så hopplös de senaste dagarna. Men allt ljusnar så småning om. Och bevakarantal är ju inte det viktigaste här i livet, trots allt.
Har ångest och mår så illa att jag snart kräks rakt ut. Får spyrapar och skit. Bara rycker i hela mig och måste anstränga mig för att andas ordentligt. Orkar inte. Vill ut och röka upp hela mitt paket med cigg och sedan sova hela morgondagen. Skiter nog i skolan i morgon. Jag orkar bara inte.
Är nu lite glad, för jag har klickat hem dessa godingar för 138kr inkl. frakt. Har suktat efter just dessa skor i evigheter. De kostade 600 spänn från början så man kan ju inte göra annat än att kalla det ett kap. Det enda dåliga med dem är att sulan inte är vertikalt randig, så som jag vill att den ska vara.
Haha orkar ej. Glor igenom lite bilder från början av 2013 och blir arg pga:
1. Varför klippte jag av håret????? (Okej, vet varför, men ändå. Blir arg.)
2. Varför färgade jag det????
3. Varför var jag snyggare då????
4. Varför såg jag heelt ook ut utan smink då????
Ligger på rygg i sängen med brinnande ångest i bröstet och i magen. Läser samtidigt en massa gammal poesi på min gamla poeter-hemsida. Så oändligt många ledsna, förkrossade dikter. Vissa från mitt endast 16år gamla jag. Känns så konstigt att läsa alla dessa ord jag spytt ur mig.
Känner bara för att skriva och skriva, dikt efter dikt. Jag finner orden men jag hittar inget sätt att sätta ihop dem på. Hittar inget vis att bilda dem till de vackra meningar jag brukade kunna åstadkomma. Allt som kommer är skit och jag blir så trött på mig själv.
