Poet.

Ligger på rygg i sängen med brinnande ångest i bröstet och i magen. Läser samtidigt en massa gammal poesi på min gamla poeter-hemsida. Så oändligt många ledsna, förkrossade dikter. Vissa från mitt endast 16år gamla jag. Känns så konstigt att läsa alla dessa ord jag spytt ur mig.

Känner bara för att skriva och skriva, dikt efter dikt. Jag finner orden men jag hittar inget sätt att sätta ihop dem på. Hittar inget vis att bilda dem till de vackra meningar jag brukade kunna åstadkomma. Allt som kommer är skit och jag blir så trött på mig själv.