mini_emos blogg

Du pratar en massa skit om honom.
Du vill aldrig att jag besöker han.
Och sen säger du att jag absolut inte får hå upp på vinden.
Och nu vet jag varför.
För det finns nått där uppe.
Som har med pappa att göra!
Och du verkar inte vilja att jag ska hitta det!
Varför?
Jag som stod min far så nära!

Jag vill veta!
Jag vill förstå!
Asså. hur faan...

Morsan. varför vill du inte att jag ska kunna gå vidare?
Va?
Varför får jag aldrig besöka hans grav?
varför?

Jag ska hitta det som är gömt under sågspånen där uppe.
Jag ska hitta det till varje pris!

Vi visade upp Lyckans Land för en massa barn idag!
Visst. det var inte bara barn där. Men ja.
Men jävligt roligt var det iaf.
Dom var så cahrmiga!
Och en jätte bra publik!
Imorgon är det bara att kör igen!

Och på lördag kör vi för allmänheten!
Så kom då till Vansbro teater,föreställning börjar 15:00!
så, komsi! :*

Fy satan vad trött och utsliten jag är!
Har fan inte sovit något alls!
Har ju varit på teatern under helgen.
Så ingen vila för mig!
Vet knappt vad det är för dag...

Första advent idag va?
Yey...
Tända ett jävla ljus.
wow...
Spännande...
NOOOOOT!
värdelöst!
Som allt annat jävla skit!

Det gick väldigt bra på teatern idag!
Det vara nån replik jag glömde. Men det kommer att sätta sig!
Om inte så äre det bara att improvisera. För publiken vet ju ändå inte vad vi ska säga och göra ^^

Det är jävligt skönt att få hålla på med teater.
För jag stänger av allt annat då.
Teatern får mig att må bra.
När jag få skådespela på scenen framför publik.
Så känner jag mig speciell. Jag känner att jag betyder nått.
Synd bara att allt ska gå så fort.
För så fort teatern är över. Så kommer alla tankar och all ångest lika snabbt tillbaka.
Men direkt när jag får ställa mig på scenen...
Då är det precis som om att ångesten inte kommer åt mig!
Så himla underbart så ni vet inte! <3

Glöm nu inte att komma den 7 December kl 15:00 i Vansbro teater!
Och eftersom det är gratis, så tycker jag att ni kan komma och titta på oss :3
Komsi! :*

Idag så var det bara vi huvudroller och teatern läraren på teatern.
Då vi skulle lära oss våra repliker.
Nu kanske jag låter elak.
Men det var skönt när det bara va vi där! Det var så lugnt! Och jag kunde slappna av!
Och, jag hade ingen huvudvärk för en gångs skull!

Men imorgon ska alla ester till teatern för att repa.
Allt måste sitta på plats!
Vi har 4 dagar på oss nu och lära in oss allt!
Men det ska nog gå bra :)

Blää!
Har fett tråkigt!
Ställ en massa frågor till mig!!!

Känns som att mina känslor håller på att spela ett spratt med mig.
Känns som att allt håller på att spela mig ett spratt.
En lek som jag inte vet hur man leker.
Jag vet bara att det inte finns några regler.
Vet nästan knappt vad jag känner längre.
Eller känner jag något alls?
Nej.
Känns inte så.
Känns bara tomt.

Känner att det är vänligt mkt drama just nu.
Det är liksom inte det där sköna, mysiga stämningen på teatern.
Det är väldigt mkt iterationer och missförstånd.
Och det är även väldigt mkt gråt. Bara för att det är vissa saker som blir för tunga.
Men som tur är kommer våran RIKTIGA teaterlärare imorgon!
Mötte han idag på väg till bussen.
Och jag sa ju som det va . Och lite om det som hade hänt.
Och imorgon kommer vi att jobba på hans sätt!
Vilket är super bra!
Om inte, kommer jag att slakta folk!

Jag kommer fan inte klara av att ta order från dansläraren.
Då hon inte verkar bry sig om hur vi mår.
Jag försökte förklara för henne att jag mår dåligt av att dansa balett och att jag tycker att det jävligt obihagligt att dansa det på scen framför en massa folk!
Och det är inte bara jag.
Utan det är fler.
Men bryr hon sig?
Nej!

Har brutit i hop två gånger nu under APU:n.
Har fan ingen lust att vara med längre.
Är fan inge kul.
Vill ha våran teaterlärare!
För han vet hur vi fungerar och allt sånt!
Men inte dansläraren!
Långa repetitioner med typ 10 min rast -.-
Nej.
Jag orkar fan inte.
Bara en massa stress och tjat.
Orkar fan inte.
Vill inte vara med nå mer.

Hur ska man förklara?
Hur ska jag kunna beskriva vad det är jag känner inom mig?
Hur ska jag förklara hur det bara hugger,klöser,river,bränner och svider i själen?
Hur ska jag förklara hur jobbigt det är att plåga sig själv varje dag?
Genom att leva för alla andras skull!?
Att låsas som att allt är bra.
Bara för att man inte vill sabba någons dag genom att visa vad man känner.
Hur ska jag förklara att varje dag är en jobbig kamp?
Hur ska jag förklara så att någon kan förstå...?

Jag känner mig så dum.
Fast jag innerst inne har vetat sanningen.
Att säga att du skulle vara borta i helgen för att vara hälsa på dina föräldrar.
Och sen se dig komma till stationen med en annan tjej....
Sen ser du att jag är där.

Jag känner mig så jävla dum.
Varför älskar jag dig när du ljuger för mig?
Varför ska jag vara så feg att jag inte vågar lämnma dig?
Att jag inte ens vågar skriva till dig.
Varför ska jag vara så jävla feg!?
Vad är jag rädd för?
Att jag aldrig kommer att hitta någon annan.
Jag är för rädd.
Rädd för att vänta i ännu flera år efter en kille.

Och kommentera inte att det finns massa andra killar därute som skulle vilja ha mig.
Och att en pojkvän inte är allt!