defectionems blogg

ett BDSM-test. För grupptryck rules och sex säljer, visst?
Så varsågoda här har ni ett utdrag ur mitt sexliv:


Stämmer typ nästan 100%. 98% kanske.
Test är tufft.

Solen skiner, livet leker. Åt en så jävla god avokado innan att det formades någon slags euforisk känsla inuti mitt bröst. Skitbra.

Rotade fram min gamla Johan Palm-skiva för några timmar sedan och har inte slutat lyssna sedan dess. Helt ärligt alltså. Det är inte så jävla dåligt ändå. Eller så tycker jag inte det för att den trettonåriga sidan av mig tar över när jag lyssnar. Precis som den gjorde då jag skrikandes övertalade min mammas pojkvän att köra i flera timmar till en utav hans spelningar för några par år sedan. Ja jävlar. Tiden går fort. No shame.

https://open.spotify.com/album/7Ckm6EBmqTOvfleqnhU2hP

Har suttit och målat med oljepastell i några timmar nu. Är helt trött i huvudet. Trött på lärare som totalt knivmördar all min motivation. Men nu slutar jag i alla fall för dagen.

Ikväll ska min mamma ut på finmiddag vilket betyder att jag har lägenheten för mig själv i flera timmar. Vilket betyder att jag inte har en aning om vad jag ska hitta på. Vilket betyder att jag förmodligen inte kommer göra ett piss. Vilket är ganska tråkigt. Men det är ju fredag så måste ju i alla fall låtsas att det är lite festligt.

Nu ska jag gå ut och ta en cigg mitt på rökning förbjuden-skolgården, bara för att vara lite jävlig.

Idag satt jag på kafé ett tag med my favourite slice of pie, trassligt. Vi diskuterade bland annat lite runt vem i vår vänskapskrets som kommer dö först, vilket vi nog inte fick ett vettigt svar på. Och så tog jag en klunk utav hans kaffe. Jag kan verkligen inte dricka kaffe. Det är ju på riktigt äckligt.

Jag borde egentligen ta tag i havet av plugg jag snart drunknar i, men vem gör sånt på en tisdagskväll? Bättre att trycka bort det tills det kommer som en käftsmäll istället. Sing HALLELUJA!

Idag har jag mått bra; mådde bra. Hade en ledig dag och senare satt jag tillsammans med Lucas och frös utanför Pustervik ett par timmar, men det kändes ändå bra.
Tills jag klev av bussen på väg hem.
Det här kommer vara ett konstigt inlägg, som kanske inte kommer finnas kvar så länge; för på något sätt är det jag som skäms. Men oavsett hur dumt det är, så är det här en ventil.
Och jag antar att jag kanske borde TW/CW:a det här inlägget.

Jag gick av bussen och började gå hemåt; förbi min gamla grundskola där jag passerade en man med en hund. Hunden började skälla mot mig vilket jag log lite ursäktande för; som om det var alldeles förjävligt av mig som hade kommit där och stört dess lugna nattpromenad. Men det var ju ingenting, det var ju lugnt. Att en hund började skälla mot mig var väl ingenting att reagera på; tills det var ägaren som öppnade käften och började skälla. "Hon skäller bara på slynor". I några sekunder stod jag bara och tittade på honom; den här mannen, förmodligen i trettioårsåldern, som alltså precis hade gett mig en verbal käftsmäll. Efter ett tag fick jag fram ett "ursäkta?" varpå han upprepade sig. "Hon skäller bara på äckliga HOROR som dig" sa han långsamt och tittade på mig som om jag var helt dum i huvudet, samtidigt som han tog några steg närmare och sträckte ut handen efter min arm. Där var det någonting som totalt slog över i mitt huvud och jag fick spänna varenda muskel i kroppen för att inte 1. ramla ihop på marken, 2. börja grina, eller 3. attackera honom (vilket jag nu i efterhand nog ångrar att jag inte gjorde). Istället vände jag om och fortsatte gå ner för backen, nu snabbare, mer joggandes. Bakom mig skrattade han överlägset och ropade "fan vad skönt att du går, du hade inte ens varit värd att våldta!"

Resten av hemvägen kommer jag inte ihåg. Då var jag helt och hållet bortkopplad i min egna lilla bubbla. Väl hemma i min säng uppmärksammade jag ångestklumpen i bröstet som fick mig att börja hyperventilera.
Så, tack till den okända mannen som på några minuter klädde av mig med bara ord och gjorde en trevlig kväll till en självhats-kväll. Det spelar ingen roll hur onykter du eventuellt må ha varit, eller hur uppenbart provocerad du blev av min blotta existens; jag önskar att du kunde veta att de där jävla orden har fått mig att grina non-stop sedan jag kom hem, att du raserade den naiva lilla trygghetsbubbla jag byggt upp och att jag funderar på ifall jag ens orkar sätta en fot utanför dörren imorgon. Kanske är det svagt av mig och kanske är det jag som borde be om ursäkt för att jag bryter ihop. Men jag vill inte tänka så.
Tack så fruktansvärt jävla mycket för ångesten.

Kom hem för ett tag sedan efter att ha hängt i regnet med Erik några timmar. Han behövde vänta i Majorna ett tag och frågade ifall jag ville säga hej, vilket var fint då jag knappt träffat honom sedan början av sommaren. Han är bra den där.

Nu ligger jag i soffan under en filt och fryser.
Imorgon är jag ledig; då ska jag ta det lugnt som fan.

Idag fick jag reda på supertrevliga saker; som ni inte kommer få ta del utav, än. Men fysatan vad jag längtar till December nu!
Ska nog skutta ut till balkongen och ta en segercigarett.

...utav Jan Stenmark.










Tack för mig.

Inatt satt jag och lyssnade på Kent i flera flera timmar. Halva natten, vågar jag nog påstå.
Idag har det varit lite stormigt i Göteborg. Supermysigt verkligen. Och det är äntligen helg!!
Imorgon ska jag nog till Jazzhuset; eller andra lång. Det har inte bestämts än.
Eller så blir det någonting helt annat. Vi får väl se.

Ända sedan jag kom hem ifrån skolan idag har jag haft något slags lyckorus i kroppen. Är så upprymd av positivitet, vilket känns skönt men jävligt märkligt.
Nu har jag suttit på balkongen och spanat på månen ett tag. Fyfan vad den är grym. Fyfan vad fin. Wow.
Längtar tills dagen jag äntligen ska få nåla fast den på min kropp.

Igår stod folk på min balkong och drack vin. Idag har jag moppat golv.

Ganska spontant. Fint folk, fin natt. Mådde bra.

Idag är jag trött och just nu ensam hemma. Mamma ringde precis och sa att hon inte vet när hon kommer hem. Det är så jävla tyst i lägenheten. Ugh.
Prata med mig hörni. Döda tystnaden lite.