Riktigt namn:
Lo Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Teckna
Bor:
Med föräldrarna
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2010-07-15
Imorse ringde telefonen och jag förstod vi samma sekund som jag hörde Anitas röst va som hänt....
Idag gick en underbar vän till mej bort i cancer, en kvinna som en gång spred så mkt glädje och energi. Idag, i morse, tog hon sitt sista andetag och somna istället in för evigt.
så jag är verkligen glad att jag åkte ner och träffade henne i Malmö nu när jag faktiskt fattar hur lite tid hon hade kvar, och nu när jag också vet hur lycklig jag gjorde henne, bara genom att visa mej där hos henne..
Så hoppas du har det bra i Nirvana nu min vän för om någon förtjänar att komma dit så är det du <3
Så var man tillbaka efter tre nätter i Skåne.
Har inte varit på semester precis, jag och syrran har tillsammans med våran farmor flugit ner till Skåne och i Malmö hälsat på en vän till oss som ligger inne på sjukhuset.
Har inte mött henne på nio år men ändå så va det en självklarhet att åka ner och träffa henne, för läkarna säger att det kan vara sista gången jag nånsin får träffa henne... Hon har cancer i ryggmärgen och det har spridit sej till skelettet och lungorna börjar ge upp...
Träffade henne för första gången i Thailand när jag var kanske 5,6 år gammal. Hon drev en liten restaurang vid havet och vi gick alltid och åt middag hos henne. Sen gifte hon sej och jag och syrran fick va tärnor på hennes bröllop. Det va sista gången jag såg henne, tills nu då.
Torsdagen va första gången jag fick träffa den här underbara människan på nio år. Så det blev en lite mindre chock nu när jag äntligen fick träffa henne bara det att nu ligger hon fångad i en sjukhus säng. Hon va svullen av medicinen och inte alls som jag minns henne. Ändå va värmen och kärleken där i hennes ansikte, och hennes min då hon fick se oss va obetalbar. Tänk att bara ett möte kunde göra en människa så lycklig. Men efter att vi kommit dit blev hon drastiskt sämre och den kvällen ändrade läkarna sitt beslut och att det va månader kvar till bara några timmar..
Alla trodde nog att hon skulle försvinna från oss den kvällen. Alla satt och småsnyftade, alla utom jag. Av nån anledning tillät jag inte mej själv att göra det. Varför skulle jag gråta om hon fortfarande andades. Varför skulle jag sörja om hon fortfarande va vid liv. Så jag grät inte än enda tår. Det gick bara inte...
Vi satt hos henne i ungerfär nio,tio timmar. Om nått hände så skulle Björn, hennes man, ringa oss.
Men vi fick inget telefonsamtal den natten. Så vi gick ditt nästa dag också och idag strålade hon.
Hon pratade och åt, hon orkade mer och va så mycket piggare.
Men tyvärr är hon och jag dom enda att tro helhjärtat att hon faktiskt kan klara av det här...
<3
FAAAN TA ER ERA ÄCKLIGA MÄNNISKOR!!!!!
Pallar inte me er! Ni kan fan försvinna!
Hatar att ni låsas förstå, hatar att ni ljuger bara för att få er själva att låta en aning bättre och hatar att ni tror att jag är en sak, ett djur, en docka man kan lägga på hyllan då man inte längre vill ha med den att göra!
Ni ljuger om att ni fattar, ni ljuger om att ni förstår och att ni bryr er. För vi vet alla att det är bara pengarna som betyder. DEt sa ni själva.
FAn! Fattar ni inte att det skadar så brutalt när ni kastar upp alla era sylvassa kommentarer om mina svagheter, om mina fel och brister. Kan ni inte fatta att ni bara förstör mej mer och mer för varje sekund som går.
Och kan ni inte begripa att tårarna är ett tecken på att det än en gång gått för långt, att ni borde vid den sekunden tystna och tiga, krypa tillbaka under er sten och ångra er, istället för att fortsätta att slänga ut orden som gräver sej in under huden och där fäster sej och skaver på det inre.
Fatta att bara för att jag andas betyder inte det att det finns nått levande på insidan..
För om det innan fanns nått litet tecken på liv så har ni utrotat det totalt nu.
Hoppas ni är stolta, mitt lidande är ert mästerverk.
Grattis, hoppas ni vinner högsta pris, för jag är nog så förstörd man bara kan bli...
kom precis hem från att ha varit ute med polarna. c:
mobbade små barn som vi är så satt vi en lekpark och inget mer! Cx Hahah! Xp
Blev ingen stan idah men imorgon då jävlar, då ska både jag och Julia in och förhoppningsvis hittar man nån man känner igen. :P
Så om det e nån som ska in imorgon så hojta till. xP
Haha, inatt sov jag hos Lexie och vi sov båda i hennes säng. Lite trångt måste jag väll säga men har gjort det förut så börjar bli van att dela på en 90 säng med henne! hehehe x) <3
Ska väll antagligen in till stan idah, äntligen, ^w^ Känns som jag inte variit där på åår! xc <3
