Hoppet är det sista som överger, right??

Så var man tillbaka efter tre nätter i Skåne.
Har inte varit på semester precis, jag och syrran har tillsammans med våran farmor flugit ner till Skåne och i Malmö hälsat på en vän till oss som ligger inne på sjukhuset.
Har inte mött henne på nio år men ändå så va det en självklarhet att åka ner och träffa henne, för läkarna säger att det kan vara sista gången jag nånsin får träffa henne... Hon har cancer i ryggmärgen och det har spridit sej till skelettet och lungorna börjar ge upp...

Träffade henne för första gången i Thailand när jag var kanske 5,6 år gammal. Hon drev en liten restaurang vid havet och vi gick alltid och åt middag hos henne. Sen gifte hon sej och jag och syrran fick va tärnor på hennes bröllop. Det va sista gången jag såg henne, tills nu då.
Torsdagen va första gången jag fick träffa den här underbara människan på nio år. Så det blev en lite mindre chock nu när jag äntligen fick träffa henne bara det att nu ligger hon fångad i en sjukhus säng. Hon va svullen av medicinen och inte alls som jag minns henne. Ändå va värmen och kärleken där i hennes ansikte, och hennes min då hon fick se oss va obetalbar. Tänk att bara ett möte kunde göra en människa så lycklig.
Men efter att vi kommit dit blev hon drastiskt sämre och den kvällen ändrade läkarna sitt beslut och att det va månader kvar till bara några timmar..
Alla trodde nog att hon skulle försvinna från oss den kvällen. Alla satt och småsnyftade, alla utom jag. Av nån anledning tillät jag inte mej själv att göra det. Varför skulle jag gråta om hon fortfarande andades. Varför skulle jag sörja om hon fortfarande va vid liv. Så jag grät inte än enda tår. Det gick bara inte...

Vi satt hos henne i ungerfär nio,tio timmar. Om nått hände så skulle Björn, hennes man, ringa oss.
Men vi fick inget telefonsamtal den natten. Så vi gick ditt nästa dag också och idag strålade hon.
Hon pratade och åt, hon orkade mer och va så mycket piggare.

Men tyvärr är hon och jag dom enda att tro helhjärtat att hon faktiskt kan klara av det här...
<3