Det är allt jag hör i mitt huvud. Alla konsekvenser, alla förklaringar, alla omständigheter. "Fel". Det är fel. Det blir fel. Det står "Fel" skrivet överallt. Allt tyder på att det är fel.
Det enda som inte har stämpeln "Fel" är själva känslan. Känslan lyser starkare än något annat.
satanigatan vad bra den är! Hade _noll_ förväntningar sen den intetsägande trailern.
Men gud, lätt bättre än både tvåan och trean.
Sen är den här filmen ju ettan i en helt ny trilogi också!
*Transkribera klart gitarrspåret i mitt bands nya låt. [Deadline: Idag]
*Göra en Little Dragon-inspirerad låt till en modevisning på lördag [Deadline: Lördag]
*Göra slutprovet i Gehörs och Musiklära A [Deadline: Imorgon]
*Lära mig en countrylåt utantill som jag ska sjunga imorgon [Deadline: Imorgon]
*Designa färdigt Raison D'etres nya hemsida [Deadline: Söndag]
*Styra ihop UppCon-personalen för karaoken [Deadline: Söndag]
*Göra klart ett långt jävla arbete i Samhällskunskap [Deadline: 25 maj]
*Göra klart ett långt jävla arbete i Historia A [Deadline: 25 maj]
...för att nämna några av sakerna. >_>
"Man jobbar hårt som fan tills alla vill jobba med en." - Dino Medanhodzic
Om ni inte vet det spelar jag i ett band som heter Still Echo.
Spelar gitarr och har än så länge skrivit den mesta musiken vi spelar.
Utöver det har jag även ett annat projekt som heter Sounthesia.
Sounthesia är jag, keyboardisten och basisten från Still Echo (dock bildades Sounthesia först).
Det här projektet spelar typ elektronisk musik. Främst från tv-spel och anime, men också intenetmemes som typ "Trololo", "Rick Roll'd" och liknande.
Sen komponerar jag sjukligt mycket musik som jag inte använder till något. All typ av rock (allt från pop-punk till power metal till black metal till "jrock"). Jag skriver även massor av orkestralt och elektroniskt. Var till och med i kontakt med Avalanche (företaget som gjorde spelet Just Cause) en kort period. Spelmusik är kul.
Jag tror dock helst jag skulle vilja köra solokarriär som sångare. Inte som alla jäkla solosångare här i Sverige dock utan snarare lite som de i Japan. Tänker givetvis på bl.a Miyavi. Hans koncept är genialt.
Dels är väl detta för att jag är både bättre på och tycker det är roligare med sång än med gitarr - och dels för att jag skulle kunna vara så otroligt kreativ om jag körde solo. Har en miljon idéer som skulle "sälja" asbra som mina band aldrig skulle gå med på. Menmen, kompromissa är väl grejen i band, aight?
Försöker inte säga att jag är bättre än någon annan utan menar bara att om jag var helt ensam om att bestämma precis allt så skulle jag gå långt. Främst för att man slipper invändningar från andra partners i gruppen eller beslut tom tar år att fatta för att varje medlem ska ha sin åsikt.
Nåja, tills vidare kör jag hårt på det här.
Oh btw, in case you haven't already så får du hemskt gärna gå in och lyssna och "gilla" Still Echos facebooksida!
...måste nog vara folk som i sista ögonblick ändrar sig. Det kan förstöra en hel dag. Det kan förstöra ett helt projekt, en hel vänskap. Det kan förstöra ett helt liv.
Idag väntade jag i drygt två timmar på ett par personer jag skulle möta. Jag åkte mellan olika förorter och vandrade runt i stan - allt för att fördriva tiden. Sen säger de åt mig att åka hem till mig - en timme från stan - för att vi skulle spendera kvällen där. Jag beger mig ditåt och försöker få klartecken från dem. De svarar inte på sms.
En timme senare, när jag är så gott som hemma, så smsar de plötsligt och säger att "det blev för sent, nu orkar vi inte längre".
Men kom igen? "Det blev för sent"? Det blev för sent för att ni själva segade och inte rörde er eller ens brydde er om att ta någon typ av kontakt för att ses. Jag har tusen andra saker jag hade kunnat spendera den här kvällen med.
Nu ska jag tröstäta avokado och dricka mineralvatten, metal som jag är.
(no hard feelings mot någon individuell person men just nu är jag lite sur bara)
Då var det dags, dagen jag sett komma.
Idag och imorgon kommer spenderas med att göra hela årskurs 2 i form av skriftliga uppgifter. Jag har pretty much inte gjort någonting alls i något ämne. Så jävla hardcore alltså.
Så ja, nu blir det att skriva 50-60 sidor grejer i samtliga ämnen. Tur att man har påskmust i överflöd! <3
Jag får ofta höra folk som tycker jag är slarvig i skolan. Kanske dels min låga närvaro eller faktumet att jag sackat efter med en hel del skolgrejer. Jag går i en rock-klass på gymnasiet - det vill säga, alla mina klasskamrater satsar någonstans på att bli rockmusiker på heltid.
Om jag då väljer att offra till exempel en dag i skolan för att kanske fika med någon i branschen som kan bli en kontakt för mig senare - borde då de andra i min klass verkligen kalla mig slacker? Vore det inte bättre om de insåg vad jag faktiskt gör? Jag jobbar hårdare än någon annan i min årskurs på att bygga kontaktnät i musikbranschen och se vem som lyckats bäst (så här långt).
Jag ser bara inte varför aspirerande musiker i övre tonåren ska se ner på andra som egentligen gör det de vill göra. Men visst, ha så kul med era småaktiviteter om det får er att känna att ni bygger en framtid. Ska vi blicka tillbaka till idag om fem år och se var vi hamnat?
Jag menar inget mot någon individuell person i det här inlägget utan hoppas snarare folk ska förstå vad de verkligen bör göra. Om ni nu vill "lyckas" i den här branschen - jobba er in i branschen. Slösa inte tid på skit som inte är relevant. Nej, det finns inget "tänk om jag misslyckas". Det är bara du själv som väljer om du misslyckas. Vill du ta dig in i en viss studio så lirkar du fram kontakterna. Vill du spela på en festival letar du upp bokaren och lär känna honom. Vill du få ett skivkontrakt så går du på efterfest med bolagsfolket. Listan kan göras lång.
Så döm mig inte för att jag skippar en lektion i Historia A för att knyta kontakter. Jag vet bara vad jag vill - och jag vet hur jag kommer dit.
