Riktigt namn:
Felicia Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Plugga
Bor:
Själv
Politik:
Mitten
Dricker:
Te
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2010-10-10
För ett tag sedan befann man sig på stan tillsammans med Amanda. Jag fick då syn på en gingerkille, med dreads. Jag dog. Han hade skjorta, skinnyjeans och läppiercing, och världens finaste hår. Jag verkligen dog. Tyvärr försvann han innan jag visste ordet av det. Han var så jävla fin. Hjärtat rusar när man tänker på det.
Idag, på Looptroop Rockers, på Malmöfestivalen såg jag honom igen, och ja, jag dog - igen. Jag tänkte att, jag måste berätta hur jävla snygg jag tycker att han är. Perfekt ansikte, ginger och dreads. That combo. Så, efter att först ha tappat bort honom i publiken fick jag syn på honom igen och närmare mig. Jag visste väl inte riktigt vad jag skulle säga, men det blev att jag drog honom i ärmen så att han skulle vända sig om, sedan fick jag typish skrika i hans öra medan musiken pumpade.
Det gick till ungefär såhär; "Hej, jag måste bara säga att du är den snyggaste killen som jag någonsin sett. Har sett dig innan en gång också, men fick inte tillfälle att säga det då."
- "Va, vart har du sett mig?"
"Tror att jag var vid Laserdome, eller något. I stan i alla fall."
- "Aha, haha.. okej. *något jag inte hörde* Tack!" och så log han asbrett.
Sedan gav jag honom två tummar upp och begav mig tillbaka. Fick se hans leende. Det var också jättefint, såklart.
Kan inte ens beskriva hur snygg han är. Snyggaste killen som jag någonsin sett, alltså. Skådespelare, artister osv? Nejnej. Han här tar priset. Åh. Fucking gingers.
SÅÅ. Då har ni ett helt inlägg om att jag tycker en gingerkille, med dreads, asbra klädstil och fint leende, är assnygg.
Tack för mig.
Har skrattat som en idiot de senaste minuterna när jag försökte hitta ett foto till mitt skolbusskort. Jag har antingen fotot från 7:an eller 8:an att ta. Kan inte ens se på fotot från 7:an(vänster, om ni inte förstod det..)
I mean like, dafuq man? Såklart blir det fotot till vänster, från 8:an. Det är det enda valet jag har.
"Jag förstår inte hur du inte kan stå upp för din egen dotter. Jag förstår inte hur du kan tro att jag ska höra av mig, när det var jag som stod upp för dig och sa emot. Du hörde inte av dig på flera veckor. Jag var uppe i 2 dygn efter det som hände. Jag kunde inte ta åt mig det, att det faktiskt hade hänt. Jag stod upp för dig, precis som du sa att jag skulle. Men för det fick jag bara ytterligare skrik. Ännu mer skit. Allt hon sa. Allt du sa. Allt du inte gjorde. Du är svag. Du tror att du är stark, men du är så svag. Du kan inte ens stå upp för dig själv.
Jag kan inte förstå, och kommer aldrig förstå, mig på dig. Hur du kan lämna en så som du gjort, så ofattbart många gånger. Det spelar ingen roll hur många gånger du säger att du älskar en, för jag kommer aldrig att tro på det. Du har aldrig visat det. Handling betyder mer än ord.
Varje gång jag försökt har jag blivit nerbruten. Varje gång har jag ångrat mig. Jag har frågat mig varför jag försöker, gång på gång. Jag kom till hem dig efter 9 månader, och hoppades på att det skulle vara någon förändring. Men nej. Under dessa månaderna träffades vi 5 gånger, 1-2 timmar var gång. Det var all tid du orkade lägga. Annat var viktigare, som vanligt. Som det alltid har varit. Och du ville att jag skulle höra av mig, att allt var mitt fel. "Du är lika störd som din mamma" var det sista jag hörde av dig innan jag slängde på luren. Jag hade den tuffaste dagen i mitt liv, men du lyckades göra den värre. 9 månader senare lyckades du igen.
Jag vill inte ha mer med dig att göra. Det är inte värt det. Du kommer att börja inse alla dina misstag på väg mot graven. Du kommer önska att du hade levt annorlunda. Du kommer att inse all skada som du orsakat. Men då kommer det att vara för sent. "
Jag har sett fram emot skolan hela sommaren, och ser fortfarande fram emot det. Men, kollade precis schemat och.. vi kommer att sluta tidigast 15.35 om dagarna. Visst börjar vi 09.50 tre dagar i veckan, vilket jag kan tycka är bra. Men, att man slutar runt halv 4-4 betyder att jag kommer att komma hem vid 5 varje dag. Jaduue.. bara att tuta och köra. I morgon är det bara att sätta igång. Möts 09.00, informeras, äter lunch och sedan lektioner direkt. Underbart(seriöst, älskar det).
I natt hade jag en av de bästa drömmarna någonsin. Den började rätt konstig, men sen ville jag inte vakna.
Drömde att jag skulle på semester eller något, och där fanns ett barn som jag skulle passa. Ungen kunde inte stå själv, så man fick hålla den i händerna. När vi sitter utanför en affär tittar jag bort medan ungen är sittandes på trappen och när jag kollar tillbaka ser jag den springandes in mot affären. Jag springer efter och väl inne i affären ser jag hur ungen kravlar sig in i en salladsbox(typ som sådana potatis finns i, fast den hade ett skynke för "ingången" och det var öppet upptill). Jag springer efter och försöker nå ungen, som simmar runt bland salladen. Jag själv klättrar in och tar ut ungen, sedan har jag problem med att komma ut. Då kommer mamma och undrar varför i helvete jag sitter i salladsboxen. Sedan är det något hopp i drömmen. Jag ser sedan hur alla i Motionless In White kommer ut från någonstans och jag kallar på Chris att komma till mig. Jag fangirlar smått, för att inte vara överdriven och jobbig. Jag ber mamma att ta foton med min kamera och det gör hon. Sen går jag runt med Chris. Jag bestämmer mig för att jag vill ha ännu fler bilder på oss och ber mamma igen, men hon går iväg hela tiden med kameran och Chris är på väg att sticka. Jag börjar skrika som in i helvete på mamma, för jag får panik eftersom Chris behöver gå och eftersom att jag vill ha fler bilder på oss. Jag får tag på mamma, sliter kameran ifrån henne och sticker upp till Chris igen. Vi går och sätter oss i en soffa eller något och han tar min hand i sin, sedan sitter vi som ett par. Jag försöker ta bilder, men kameran cpar. Till sist funkar det och vi får ett par par-bilder. Chris har sedan långt blått hår, som sträcker sig ner så långt som till navelen. Jag säger att han är så vacker och vi kysser varandra. Sedan sitter vi och strular. Ännu ett hopp i drömmen. Sen är vi på bal, och jag är med Chris. Jag är cpglad då jag är med honom och alla kollar in oss. Vi tappar/glömmer bort oss och virvlar runt på någon fest, där jag dessutom försöker köra breakdance. Jag står vid dansgolvet och ett, tu, tre så glider jag ut på dansgolvet och snurrar runt på golvet(ni vet, som dem brukar). Sen är det ganska tomt. Jag går runt på festen och bara är överexcited.
När jag vaknade i morse vad jag asglad. Jag fick drömma om Chris. Jag fick t.om vara tillsammans med honom, HAHA. Åh. Underbar dröm. Mh-mh-mh. Så jävla snygg.
YEAH! Är så jävla pepp! Jag kommer att sminka och fixa hela familjen(4 personer, Jeff ville hellre spela dator) samt en kompis c: Nu jävlar. 0,5 liter blod, latex och svart smink är fixat. Sår ska göras, ögon ska sminkas, blod ska skvättas. Gonna be good.
Så, vad har man gjort i Ungern? Snabb sammamfattning: blivit wingad av Amanda(tack), legat under stjärnorna i flera timmar och sett stjärnfall, varit på badställe i 8 timmar, klippt Amandas hår, badat i minipool och solat röven, köpt likadana trosor, blivit spådda(har aldrig trott på sådant "skit", förrän nu), varit med världens tråkigaste unge/Sad-baby, sett Stewart Little på engelska(omg, något som inte var dubbat!), partyparty som in i helvete och splash på marken när jag skulle rida på Amandas rygg och hon trillade, bytande av varandras mobiler då vi spelade varandras spel osvosv. Så jävla underbart alltihop
"Can I have some salt and pepper?" - fick salt och papper
