Celebates blogg

Idag blev jag tillfrågad om jag ville åka till Sweden Rock. Det är första gången någon vill bjuda med mig till en festival, musikgathering.. grej. Det gjorde mig väldigt glad! Problemet är att jag verkligen inte kan hantera stora folkmassor, speciellt stora folkmassor med en del alkohol i kroppen. Det skulle med stor sannolikhet få mig att reagera på två sätt när det går över gränsen:
1. jag bryter ihop och gråter för att jag inte klarar av det.
2. Jag bryter ihop och spöar skiten ur närmaste fyllo för att den jäveln är för efterbliven för att existera (tankar vid sammanbrott)
Jag har kommit till insikt att jag verkligen inte gillar fyllon, folk som läst min blogg vet att jag nämnt innan, och jag känner att jag framför allt gör personen som bjöd med mig en otjänst ifall jag gör något av ovanstående. Jag vill inte säga nej för att det känns som att jag slösar en chans, men jag vill inte förstöra för mig själv eller någon annan heller.. livet ibland!

TL;DR Blev bjuden på festival, vill gå men riskera att göra något pinsamt/dumt pga förhållandena runt mig. Ändå glad att blivit bjuden.

Känner för att avsluta inlägget med ett bra citat:
"Congratualtions, you are an uncle! A undead uncle. A unduncle if you will."
källa: Out of context D&D quotes

Såg en person på LoL med namnet MarvelousChester och då kände Fabulousgreger att detta... detta kunde vara en själfrände!

Kommer fram till att jag använder min blogg som någon form av få ut skit ur mitt systemgrej och looking back at it känner jag mig rätt så patetisk. Jag måste ju framstå som världens mest deprimerade, asociala, jobbiga och obehagliga person från mina blogginlägg! xD Men aja det är så det blir ibland!

Nu händer det igen, så fort jag tänker på att sova så börjar jag skaka och det känns som att jag ska bryta ihop när som. Jag kan inte förstå varför detta händer! Det började för typ 1 år sen och till och från så har jag fått nästan ångest av tanken på att sova! Det är inte så att det är något speciellt med sömnen, jag har inga drömmar eller så, men jag kan verkligen inte förmå mig själv att sova. Jag tvingar mig själv i sängs när jag är för trött för att ens orka bry mig längre men det brukar vara framåt 5-6 på morgonen. Det förstör mitt dygn som bara fan! Kanske har något med resten av livet att göra, men jag venne. känns inte direkt som att något annat är jobbigt...

Alltså det finns saker som jag verkligen inte förstår/klarar av. Följande är exempel på dessa:

Att äta nyttigt/återhållsamt. Jag vet, det handlar om disciplin, men fan vad det är svårt att hitta den rätta mentaliteten! Jag blir inte glad över att kroppen börjar dra sig åt Sumo-hållet men jag lyckas ändå inte få mig själv att sluta äta skräp eller för mycket!

Berätta för en tjej att jag vill träffa henne/visa intresse för henne. Seriöst, jag vill verkligen ha ett förhållande, men jävlar vad jag inte klarar av den sociala interaktionen som krävs för att komma till det stadiet. Det är ofta så att jag inte ens kommer till ska-vi-träffas stadiet, utan slutar få svar under den där raggningsfasen. Är jag så tråkig? Är jag för på? för av? för creepy? för ointresserad? Verkar jag dum? Snobbig? Hade jag fel på matteprovet i sjuan och du kom på det? Är det för att jag spelar dator? är jag ful? för snygg (aa visst va)? Ingen aning!

Jag kan verkligen inte ta mig till det stadiet av intresse där ditt lilla problem om världen blir så intressant att jag orkar tycka synd om dig i mer än en timme eller så. Visst så kan det vara så att det är en stor grej i din värld, men när man agerat klagomur så mycket som jag har utan att få förmånen att få något tillbaka så börjar man snabbt tappa intresset och empatin för folk som klagar på allt och alla. Kan ha något med ovanstående stycke att göra men ändå, jag är inte din lilla nallebjörn som du kan gråta ut till efter att ha pratat i typ 1 timme. Jag är gärna där och ger stöd, men det gör jag med folk som känns värda det.

Jag har en extremt mental spärr där jag inte kan få mig själv att klaga om riktigt personliga saker, så att skriva detta är svårt för mig. För jag har blivit så hårt skolad i att man ska vara återhållsam, hjälpande, artig och accepterande att nästan hela min personlighet är vävd runt detta. Jag skulle inte kunna säga ifrån om saker som folk behöver hjälp med, ifall jag resonerar att de har ett stort behov av min hjälp. Samt så känns det som att om jag inte är så hjälpsam och snäll som jag är så kommer de få vänner jag har att sluta prata med mig. Det ger mig en enorm självsäkerhetsbrist för jag blir sjukt orolig att vad jag säger ska tas illa upp för min identitet är verkligen helt vävd runt att alla ska uppfatta mig som en snäll kille. Jag har hjälpt folk med saker som jag verkligen inte kände för, men inte kunde säga nej till. Även om jag börjat bli bättre på att säga ifrån så har jag fortfarande problem med det. Det har också lett till att jag känner mig som en vid-behov person, jag koms ihåg enbart när folk behöver hjälp med något, inte för att de vill träffa mig, utan bara för att jag troligtvis kommer hjälpa till.

Detta är en jävla wall of text, men jag har verkligen behövt skriva av mig! Tack för att ni läst så här långt och det är inte för att få sympati som jag skriver detta, utan bara för att jag måste få ut det.

Okej så jag tänkte igår att jag skulle sätta mig ner och läsa igenom en kursbok och skriva ett paper till seminariet på fredag. Jag är glad att jag gjorde det för boken jag skulle läsa måste varit skriven av en handikappad apa för den var omöjligt att ta sig igenom. Det var som att paddla med tennisrack, man kom ingenstans. Men just det där med att planera, det är inte min grej. jag är en sista-minuten människa. Dock så var det min lathet som räddade mig då jag tänkte att gör jag det tidigt så slipper jag göra det senare, så tack för det.

Så nu planerar jag på att plugga till helgen, får vi hoppas den planen håller!

För övrigt så tänkte jag, när jag kom hem vid 8 (20:00) tiden idag efter att suttit 6 timmar igår och 12 timmar idag med bokjäveln, att jag skulle äta mat, snabbt logga in på WoW och sen typ kolla på youtube eller nått. Slutade med att jag spontant blev indraget i ett raid av min polare och vi drog alla bossar i Highmaul utom sista, de flesta på första försöket och jag har aldrig varit där förut. Så det där med planer och händelser har inte haft sin funktionella gång denna vecka so far.

Precis som det står i titeln. Jag avskyr fester, jag avskyr folker som är på festerna, jag avskyr musiken som spelas för högt på festerna, jag avskyr dreggen som stöter på allt med bröst på festerna. JAG FUCKING AVSKYR HELA JÄVLA IDÉN MED JÄVLA FESTHELVETEN! Jag försöker ha ett samtal, men antingen blir musiken för hög för att jag ska höra min samtalspartner, eller så kommer dreggen och försöker smyga sig in i samtalet och var snuskiga mot de kvinnliga deltagarna eller så är folk bara för fulla för att prata med! När man själv som lite halvblyg gör några tappra försök med att köra känna folk som sedan resulterar i skit så orkar man tillslut inte. Om jag bara kunde träffa någon/några som vill ha en lugn jävla filmkväll med typ star wars/sagan om ringen någon gång i månaden så hade jag fan vart överlycklig. men nä, låt oss supa tills vi inte kan tänka längre och tills jag vill slå ut framtänderna på er!

Skulle lägga upp bild från mobilen på EC, bilden är av någon anledning flippad åt sidan! Lägger då in den på datorn och laddar upp den, den är fortfarande vänd även om det inte visas när jag kolla på bilden i mappen! Vänder då på bilden för att den borde då logiskt rotera 90 grader och vara rätt vänd.. NOPE.jpg! Vänder tillbaks den till startläget och då jävlar ska den helt plötsligt funka! The struggle is real sometimes....

Jag har blivit förkyld, vilket många har blivit det senaste och jag brukar bli så här frammåt hösten. Men något som inte har drabbat mig någon gång innan som hände i natt var huvudvärken som slog till. Jag brukar få huvudvärk, men styrkan på den här va extrem. Den satte sig bakom mitt vänstra öga och fick ögat att tåras av smärta i 3 timmar! till slut lyckades jag på något sätt gnugga tillräckligt på tinningen för att spänningen skulle släppa och jag kunde somna, men jag vaknade så klar med en mindre men ändå noterbar huvudvärk... woo-fucking-hoo!

Men en bonus av förkylning är porr-basrösten jag fått p.g.a. hesheten så jag låter som någon jazzsångare/porrnarrator which is kinda swug!