rattsafts blogg



27 år. Bor i Stockholm, Stockholms län. Är offline

Ingen bild på rattsaft

Senaste inläggen

Debut
16 oktober 2021 kl. 18:31
London
9 juni 2017 kl. 13:46
ja hur ser mitt liv ut egentligen
16 mars 2017 kl. 20:28
ja jo
16 mars 2017 kl. 18:58
fyfan
7 januari 2017 kl. 00:49
2016
31 december 2016 kl. 17:49
:---)
23 december 2016 kl. 18:27
en metafor för fullmånen
14 november 2016 kl. 22:53
relationsstatus
14 november 2016 kl. 20:42
ojjjjjj
13 november 2016 kl. 02:23
Visa alla

Fakta

Civilstatus: Ensam
Läggning: Inte valt
Intresse: Kreativitet
Bor: Själv
Politik: Anarkist
Dricker: Öl
Musikstil: Annat
Klädstil: Galen
Medlem sedan: 2011-03-15

Event

rattsaft har inte lagt till några event än.



Hej hej hej jag är bara fjorton år

Eftersom jag är trött på samma gamla vanliga födelsedag varje år, så bestämde jag mig för att göra något helt galet som skulle chocka allt och alla i min omgivning - nämligen att klä ut mig till yberfjortis.
Efter ungefär fem lager brunkräm och brunpuder, vitt fågelbajs i ögonvrårna, addidas dress, skatbo till hår och vit kletig sörja på läpparna så begav jag mig av mot skolan. Reaktionerna blev precis som uträknade, folk tappade hakan. Men det var inte allt. Jag tog två ballonger, som jag fyllde med godis, och satte i tröjan så att jag var identisk med Kissie, och sedan när alla sjöng "Ja må hon leva" så stack jag hål på ballongerna med en nål så att mina Kissie-bröst exploderade med en ljudlig smäll och det sprutade godis åt alla håll. Sedan stod jag på skolgården och sjöng "Fjortisboy" med en enorm ring av häpna och chockade åskådare. Fick även höra att Aidan hade blivit så förtvivlad över att "ha varit ihop med en sådan" att han slagit sönder gungan (hörde hans apliknande vrål på mattelektionen.) Sweet. Och fyrorna slängde pennor, sudd och pennskrin på mig och skrek: "FÖRSVINN DITT MONSTER! VASKA FJORTISJÄVEL! DU SMUTSAR NER VÅR SKOLA! FÖRSVINN NER MED DITT SMINK I AVLOPPET! DU ÄR SKITFUL" osv osv eftersom de trodde att jag var en seriös fjortis.
Men det spelar ingen roll, det var underbart
Kommer aldrig att glömma denna födelsedag.
Image and video hosting by TinyPic
Sääxy taajm <33 (y) puusss alla sneela heestar <333 (a)



Klockan 14:10 på musikteorin.

Victor: *Misshandlar mig med en penna.*
Jag: "AJ AAJ AAJ NICKLAS HJÄLP MIG!"
Nicklas (vår lärare): *Bryr sig inte och fortsätter att anteckna i sina papper.*
Jag: "NICKLAAAS VICTOR GÖR MIG ILLA!"
Nicklas: "Victor gör inte så, det blir så mycket ljud då."



Så.himla.trött.

Så otroligt trött på pantade, dumma, totalt intelligensbefriade idioter.



"Den sista veckan."

För exakt ett år sedan så låg jag sjuk i min säng och hade ingen aning om att om exakt sju dagar så skulle mitt liv bli förstört, eller snarare så skulle det komma en depression och en följ av antal händelser som skulle förändra mitt liv för all framtid.

Efter depressionen så skulle jag vara totalt förändrad, jag skulle bli en rock'n'roll wannabe som rökte söp och lyssnade på musik som gjorde mig till ett monster.
Varför skulle jag någonsin bli en dum rockare.
Varför skulle jag förstöra mig själv.
Han var ju kär i mig januari 2011.
Men nu har jag sumpat min chans, det är försent. Även om jag blir den Julia han kände förut igen, så kommer ändå vetskapen om det jag gjorde bestå, och han kommer aldrig att tycka om mig igen.
Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag ångrar mig.
Han sa att jag var ett geni, att jag var en kopia av honom. Han kanske till och med tänkte att jag var "den rätta" för honom.
Men nu så kommer han säkert hitta någon annan inom en snar framtid, någon oskyldig snäll lugn smart tjej. De kommer att sitta och fika på något cafe och dricka kaffe medan de diskuterar något verk av Oscar Wilde.
Och jag kommer stå utanför och frysa, och tänka att där kunde jag ha suttit om jag inte bara hade förändrats och gjort det jag gjorde.
Snälla, ge mig en chans till. Snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla.



1 februari.

Då fyller jag år.
Det är ganska snart kom jag på idag på morgonen.
Eftersom jag avskyr födelsedagar så är detta något som jag inte ser fram emot.
Jag tål inte alla de falska leendena, tvånget att känna den där himmelska lyckan, tillbakablicken till barndomen och att känna den där ihåliga ångesten.
Ett år närmare till döden.
Fy, jag vill verkligen inte.
Jag ska be mina föräldrar att inte fira den på något sett, att bara låta dagen gå precis som alla de andra gångna dagarna.



Desperat

Plötsligt kändes det som om jag var tolv år igen när jag satt och väntade på dig på en busstation, efter att ha räknat ut att du skulle ta en buss där vid fyra-tiden.
Synd bara att det resulterade med att jag haltade hem med en bortfrusen kropp efter tre timmars väntetid.
Nåja, om du hade kommit så skulle du direkt förstå att anledningen till varför jag satt där såklart inte var att "jag skulle ta bussen till min teater" utan du skulle bara bli ännu mer medveten om hur desperat jag är om att få träffa dig.



Gaspard Ulliel.


Ser på denna video, och ja... Jag gråter. På riktigt.
Han är för asdfghjklöä snygg.



Älska.

Idag så hade vi ett klassråd i vilket vi diskuterade om till vilken stad i världen vi skulle åka till på klassresa i nian. De flesta enades om mitt förslag, Wien i Österrike, vilket min lärare också tyckte var ett bra val.
Min lärare: "Meningen med denna klassresa är att få ett minne för livet, och i detta fall så ska detta minne uppstå i Wien. Och vad är ett minne för livet enligt er?"
Jag: "Att ligga med en tysk."



Tisdag.

Det var för en månad sedan.

Då jag hade fjärilar i hjärtat.

Då jag hade glädjetårar i munnen.

Ingenting jag någonsin upplevt kan mäta sig med januari 2011.

Ingenting.





Minns du?
Minns du hur vi satt på bussen och läste Oscar Wildes citat?
"Allmänheten är underbart tolerant, den förlåter allt och alla, förutom genier."
Minns du?
Minns du hur vi förstörde skolagendan i snön och sedan gav Shabnam "numret till justin bieber" som i själva verket ledde till en sur gammal gubbe?
Minns du att vi garvade så mycket att vi rullade ner för trapporna?
Minns du hur vi satt och lyssnade på Mozart utanför hemkunskapen?
Och minns du hur vi satt och löste det chiffret som tillhörde en död stor spion från andra världskriget, som ingen tidigare lyckats lösa?
Minns du hur du kallades oss för genier?
Minns du hur du stod och väntade på mig utanför klassrummet varje dag?
Minns du hur vi åkte skridskor på isen och föll och skrattade och föll och skrattade?
Minns du hur du värmde mina händer när jag sa att jag frös?
Minns du hur vi gick genom staden under månskenets glans och låtsades att vi var varulvar, och hur du sedan bjöd mig på chocklad?
Minns du inte?