Tisdag.

Det var för en månad sedan.

Då jag hade fjärilar i hjärtat.

Då jag hade glädjetårar i munnen.

Ingenting jag någonsin upplevt kan mäta sig med januari 2011.

Ingenting.





Minns du?
Minns du hur vi satt på bussen och läste Oscar Wildes citat?
"Allmänheten är underbart tolerant, den förlåter allt och alla, förutom genier."
Minns du?
Minns du hur vi förstörde skolagendan i snön och sedan gav Shabnam "numret till justin bieber" som i själva verket ledde till en sur gammal gubbe?
Minns du att vi garvade så mycket att vi rullade ner för trapporna?
Minns du hur vi satt och lyssnade på Mozart utanför hemkunskapen?
Och minns du hur vi satt och löste det chiffret som tillhörde en död stor spion från andra världskriget, som ingen tidigare lyckats lösa?
Minns du hur du kallades oss för genier?
Minns du hur du stod och väntade på mig utanför klassrummet varje dag?
Minns du hur vi åkte skridskor på isen och föll och skrattade och föll och skrattade?
Minns du hur du värmde mina händer när jag sa att jag frös?
Minns du hur vi gick genom staden under månskenets glans och låtsades att vi var varulvar, och hur du sedan bjöd mig på chocklad?
Minns du inte?