Riktigt namn:
Marina Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Hemligt
Bor:
I skogen
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2012-03-23
Förståelse är något som är viktigt.
Tycker jag iaf.
Jag vet en till som tycker det.
En gammal klasskamrat som fick en ätstörning och som även bloggar om det.
Hon skriver att man behöver förståelse när man absolut inte vill äta.
Jag önskar att jag fick den förståelsen från andra.
Precis som hon skriver " det är inte bara att äta"
Så är det. Det är inte så bara att äta den där mackan eller var det nu är man måste tvinga i sig.
Att känna att man inte har någon förståelse alls att inte vilja äta.
Det är väldigt jobbigt.
Och det handlar om hur jag ser mig själv. Och inte hur andra ser mig.
Om man inte är i denna sits själv eller har varit i den.
Kan varit svårt att förstå.
Ibland känns det som att ingen förstår mig.
Och när jag blir tvingad till att äta, blir jag bara på dåligt humör.
Att bli tvingad förstör hela min dag.
Den enda jag vill är att få förståelse från andra.
Och att folk ska få in sina skallar, att jag äter när jag äter!!!!
Var på nyårsfest igår!
Och det hände i mig nått.
Asså, inge dåligt iaf :3
Jag är så jävla stolt över mig själv!
För HAN var där. Med sin nya tjej...
Och jag sa till han att jag måste prata med han.
Och när jag sa att han var en player ville han inte prata mer och bara gick.
Ha!
Är så jävla stolt när jag sa det!
Jag såg han till och med i ögonen!
Sitter hemma oss Molly ^^
Vi ska la äta om en stund.
Sen ska vi ta och göra oss snygga in för nyårsfesten ^^
Tagga!!! :D
Det kommer nog att spåra....
Men, skit i hä! ;)
Usch fy!
Kan inte sova. Har svin ont i magen.
Sen är det ju alla dessa tankar som snurrar runt!
Jag vet inte riktigt hur jag känner.
På ett sätt har jag tappat känslorna för honom Men ändå inte. Han dyker upp i mitt huvud hela tiden.
Sen gråter varje gång jag tänker på han...
Det är då snart nyår iaf.
Har då något att se fram emot ^^
Btw, du som störde dig på mina stavfel och särskrivning.
Är det något du vill klaga på nu också eller?
Ja folk säger att det kan ta några veckor innan jag kommer över han.
Men! Hur kan ni vara så säkra på att det bara är några veckor?
För min morsa har det tagit över 1 år att komma över dom hon älskat!
Jag vet att det tar tid.
Och jag kommer bara fejka allt. Låssas som att allt är bra.
Fast jag bara gråter och gråter och gråter!
Det hugger till som fan.
Vill bara glömma.
NU!
Först tänkte jag att vi skulle kunna vara vänner iaf.
Då jag är rädd att förlora dom jag älskar.
Men.. Det gick inte. Min känslor blev bara starkare för han.
Så vad gjorde jag?
Jag blocka han från fb och tog bort han från skype!
Sen när jag får tbx min mobil ska jag radera hans nummer!
Dom flesta kanske tycker att jag inte borde vara så förbannat jävla ledsen över det här.
Men det är inte så jävla lätt!
Jag vet inte hur ja ska förklara. Det svider som fan! Tårarna bara rinner ner!
Varför älskar jag... hur kunde jag vara så jävla dum!
Varför trodde jag något över huvudlaget!
Jag vill bara glömma! Jag vill att han ska bort från mig!
Så vad gör man.. Jamen. Det är ju bara åh göra. Det är ju så jävla lätt att bara göra det.
Men inte ens det funkar. Han finns kvar.
Jag vill inte känna det jag känner nu!
Önskar att jag aldrig hade träffat han från första början.
Vi firade ju julafton hemma oss mormor och morfar.
Det var väl okej. Bara jobbigt att tvinga i sig all mat...
Sen har jag mått skit hela dagen! Har varit på väg att gråta flera gånger! Men... Jag höll inne allt..
Mår skit över det här med honom .. Sen är det en massa annat skit!
Jaja.
Hoppas ni hat haft en bra jul <3
