Har röjt omkring inne på Ikea idag med min bästa vän, tror aldrig att jag har testat så många olika sängar. Besökte även Rusta, Toys R Us, och ett flertal andra jävla butiker, höll på att köra in i en bil, köra på en människa, köra mot rött och glömde att vindrutetorkarna där bak fortfarande var igång en kvart efter att det hade slutat regna. Har flytt från en snuskgubbe, träffade en skitsnygg snubbe på McD's, fick hjälp av ordningsvakter, gått upp i en rulltrappa som gick ner, och käkat kebab. It's been a good day.
and not a single fuck was given this day
känner att jag borde klä på mig och göra nånting produktivt, kanske möblera om lite? i dunno
som sagt i förra inlägget så har min kropp en dålig dag, och jag känner att jag helst av allt vill spendera resten av dagen i sängen, men jag blir lätt rastlös även fast jag borde lyssna på min kropp.
längtar till helgen, till alkoholen, till dimman, till glada människor, till mitt "jag kunde inte bry mig mindre"-humör.
idag är en sån där dålig dag då min fibro bara känns allmänt hemsk och förjävlig... kan vara att det regnar och att det har blivit kallare i luften, så brukar det alltid bli. känns främst i benen idag, ligger fortfarande kvar i sängen, och både knäna och låren svider som utav helvete :( och bränner, och sticker, och bara... ja, usch. jag vill inte ha ont, jag vill känna mig pigg, men just nu så vill jag bara sova.
Okej, seriuz bizniz (lite halvlång text, men läs, och förstå mig). Känner mig så puckad, men ändå inte. Måste öppna upp mitt hjärta lite nu alltså. Jag är ensam, inte "hej-jag-har-inga-vänner-ensam" utan mer "snälla-bara-älska-mig-ensam". Jag har märkt ett visst mönster på många karlar/män/killar som jag har träffat och det mönstret grundar sig i en enda mening; "jag förstår inte hur någon skulle kunna behandla dig illa". Det är det jag får höra hela tiden, men i slutändan så finns det ändå bara 2 scenarion och dom är 1) att dom faktiskt behandlar mig illa och 2) dom lämnar mig.
Jag tycker att mitt hjärta är väldigt stort och varmt, och är du min ögonsten så gör jag allting för dig. Men det finns ju och har inte direkt funnits någon som verkligen har visat mig hur mycket det uppskattas från deras sida. Klart den där varma och kärleksfulla inställningen hos mig försvinner, och gör att jag blir en kall och dryg slyna.
Men, jag känner just nu bara en enorm brist på... ja, jag vet inte. Någon som uppskattar mig för den jag är, och som lovar att stanna kvar vid mig. Och håller det löftet.
varför då undrar ni? jo, för idag spillde jag kaffe över hela datorn, samt sängen, väggen, golvet och över min sminkväska... jajemen, jag kan inte ens beskriva med ord hur långt jag körde in min hand i huvudet när jag facepalma mig själv, FYFAN vad bra jag är.
