ska bajsa ut mina problem

Okej, seriuz bizniz (lite halvlång text, men läs, och förstå mig). Känner mig så puckad, men ändå inte. Måste öppna upp mitt hjärta lite nu alltså. Jag är ensam, inte "hej-jag-har-inga-vänner-ensam" utan mer "snälla-bara-älska-mig-ensam". Jag har märkt ett visst mönster på många karlar/män/killar som jag har träffat och det mönstret grundar sig i en enda mening; "jag förstår inte hur någon skulle kunna behandla dig illa". Det är det jag får höra hela tiden, men i slutändan så finns det ändå bara 2 scenarion och dom är 1) att dom faktiskt behandlar mig illa och 2) dom lämnar mig.

Jag tycker att mitt hjärta är väldigt stort och varmt, och är du min ögonsten så gör jag allting för dig. Men det finns ju och har inte direkt funnits någon som verkligen har visat mig hur mycket det uppskattas från deras sida. Klart den där varma och kärleksfulla inställningen hos mig försvinner, och gör att jag blir en kall och dryg slyna.

Men, jag känner just nu bara en enorm brist på... ja, jag vet inte. Någon som uppskattar mig för den jag är, och som lovar att stanna kvar vid mig. Och håller det löftet.

/lovememotherfuckers......