Rebellas blogg

Ögonblicket då man hör en låt som beskriver exakt allt du känner just då, som du inte har kunnat sätta fingret på hur mycket du än har försökt.

Noone knows how you feel
Noone there you'd like to see
The day was dark and full of pain
You write help with your own blood
'Cause hope is all you've got
You open up you eyes
But nothings changed

Your life is meaningless
Your diary full of trash
It's so hard to get along with empty hands
You're looking for the rainbow
But it died not long ago
It tried to shine just for you
Until the end

Så är det på min skola. Kuligt va? Jag känner mig så ensam. Jag har också behov av att känna mig älskad.