Riktigt namn:
danskjävel Civilstatus:
Singel
Läggning:
Straight
Intresse:
Hemligt
Bor:
Med mamma
Politik:
Politik?
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2011-12-25
Känner mig sjukt värdelös just nu och har fan lust till att hoppa ut ifrån en bro, känns som om att alla hatar mig för att jag är nere och mår dåligt och inte orkar med mitt sjukt dåliga humör..
Men jag kan fan inte gå runt med ett leende i ansiktet hela tiden och leka att jag mår bra! Varför kan vissa människor inte bara förstå det?
Saknar att ha någon som älskar mig som mer än bara en vän eller släkting, känns som om att jag åker längre och längre ner i ett svart håll och det är ingen som bryr sig tillräckligt för att dra mig upp..
Känns som om att alla bara lämnar mig, lämnar mig för någon med en mer positiv personlighet för att de inte orkar med min negativa mening.
Min negativa mening som bara får folk till att hata mig och förstör deras dag.. Kan verkligen inte förstå hur fan någon kan orka med mig men jag saknar att det är någon som gör det..
Fan va jag hatar mig själv ibland! Lyckas alltid få folk som jag bryr mig om till att bli arga på mig och att hata mig..
Bara för att jag knappt kan lyfta armarna eller gå för att jag har så sjukt ont i hela kroppen och det svider till i mina muskler och skelett varje gång jag rör mig..
Jag har en muskelknut i ryggen som sitter och trycker in mot lungan och som gör att jag har svårt att andas..
Jag ligger fortfarande och gråter mig själv till sömns varje natt och orkar fan snart inte med det här mer.. Jag har två jätte fina skärsår på min fula mage och känner att jag snart inte orkar mer men det är ju som vanligt inget man behöver bry sig om för man ska inte bry sig om dumma fula mig..
Men nu ska man väl fortsätta plugga och hoppas man inte börjar gråta igen..
Jag är så jävla värdelös att jag är hur lätt som helst att bara dissa eller glömma bort..
Det enda jag kan användas till är att bara knulla, suga kuk och sen dissa igen.. Och känslan av det gör så jävla ont att jag nu har gjort det jag inte borde göra mot mig själv, men det är ju ändå ingen som kan stoppa mig..
Det är ingen som bryr sig tillräckligt till att kunna se det och komma och ta rakbladet ur handen på mig.. Det är ingen som ser min smärta
Men det är väl ingen som vill krama fula mig.. Jag är ju uppenbarligen bara irriterande när jag vill ha en kram så jag får väl bli som jag var förut och hatade att krama folk..
har underbart ont i båda mina armar och i båda mina fötter, dock så gör det mest ont i vänster foten.. Har även märkt av att i mina armar gör det ont precis vid blodkärlen och i området runt om.. Men det är väl bara vanliga muskelinfektioner och lite överansträngning som vanligt..
- Verkligen komma på va fan jag ska prata om på nationella med tanke på att torsdag är sista dagen jag får redovisa..
- plugga klart en massa skit
- sluta äta mjölkchoklad
- gå till en läkare och få kollat mina leder
- bli klar med mitt jävla skit projekt
- baka wienerbröd och bjuda tvåorna på när jag ska redovisa
- sluta svära!
- gå och duscha
- plugga
- försöka tänka..
- gå och äta något
- sluta gråta..
Om jag kommer ihåg rätt så har jag 2 avslutande prov den här veckan och muntliga nationella. Jag har även en uppgift som måste bli klar tills på fredag och en uppgift som skulle ha varit klart för länge sen + en massa annat som jag hellre inte har gjort..
Jag älskar folk som är mer dubbelt moraliska än en katolik!
Har två JÄTTE bra exempel:
1: Jag är uppenbarligen jätte otrevlig hela jävla tiden och en dålig kompis, men vad är hon då när hon väljer att bara åka förbi mig och en till när vi ska till samma fest? Och uppför sig som en på 6 år i köket? Ställer sig i vägen och tränger sig före och klagar när man kommer med disk-.-
2: Buhu, personen blir dissad och därefter så väljer han att dissa mig-.-
Personen står även att säger att jag ska sluta vara negativ mot mig själv och är själv jävligt ofta negativ på olika sätt!
Men får jag säge en sak?
Det är lite svårt att inte vara negativ mot sig själv när ens första pojkvän var otrogen mot mig med allt som ville sprida benen för honom men inte kunde få upp kuken för mig.
Och när man sen är ihop med en och älskar den personen jätte mycket men sen blir dumpat av den personen och den några dagar efter är kär i någon jävla liten dum fitta så kommer tanken upp i huvudet:
Är jag verkligen så lätt att bara glömma bort? Var jag verkligen en så dålig flickvän att det var så lätt att tappa känslorna för mig?
Prova att gå runt att var positiv när du har såna tankar i huvudet och gråter dig själv till sömns nästan varje natt, prova att var positiv när du går runt med den typen av smärta för det gör fan ont!
Och att man sen också blir kallad slampa är ju hellre inte så snällt men vet du vad? Det skiter vi i!!!!!!!!!!!!!!
Och så får vi hoppas att jag inte går och skär i mig själv nu..
Jag ska fan gå och bli nykterist med tanke på att när jag är full så lyckas jag alltid såra dom jag bryr mig mest om.
Jag förstör allting och borde fan bara låsas inne på ett psykhem och knarkas ner med ännu fler mediciner än dom jag tar nu..
Fan ta det här jävla skit vädret :O Det blåser, regnar och haglar :( Jag vill grilla och supa med folk!!! Och ha på mig min jätte fina nya klänning som har en jätte snygg urringning ;) Men det blir säkert för kallt för mig att ha på den :(