arg dansk

Jag älskar folk som är mer dubbelt moraliska än en katolik!

Har två JÄTTE bra exempel:

1: Jag är uppenbarligen jätte otrevlig hela jävla tiden och en dålig kompis, men vad är hon då när hon väljer att bara åka förbi mig och en till när vi ska till samma fest? Och uppför sig som en på 6 år i köket? Ställer sig i vägen och tränger sig före och klagar när man kommer med disk-.-

2: Buhu, personen blir dissad och därefter så väljer han att dissa mig-.-
Personen står även att säger att jag ska sluta vara negativ mot mig själv och är själv jävligt ofta negativ på olika sätt!

Men får jag säge en sak?
Det är lite svårt att inte vara negativ mot sig själv när ens första pojkvän var otrogen mot mig med allt som ville sprida benen för honom men inte kunde få upp kuken för mig.
Och när man sen är ihop med en och älskar den personen jätte mycket men sen blir dumpat av den personen och den några dagar efter är kär i någon jävla liten dum fitta så kommer tanken upp i huvudet:

Är jag verkligen så lätt att bara glömma bort? Var jag verkligen en så dålig flickvän att det var så lätt att tappa känslorna för mig?

Prova att gå runt att var positiv när du har såna tankar i huvudet och gråter dig själv till sömns nästan varje natt, prova att var positiv när du går runt med den typen av smärta för det gör fan ont!

Och att man sen också blir kallad slampa är ju hellre inte så snällt men vet du vad? Det skiter vi i!!!!!!!!!!!!!!
Och så får vi hoppas att jag inte går och skär i mig själv nu..

Hejdå!