Riktigt namn:
Felicia Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Plugga
Bor:
Själv
Politik:
Mitten
Dricker:
Te
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2010-10-10
När man berättar att man är bisexuell för folk, och de frågar om man legat med någon tjej osv. tycker folk att det är rätt roande. "Fan vad skönt det måste vara - ni kan välja och vraka bland alla!" Äeh, sådär fantastiskt roligt är det inte riktigt. Eller, till en viss grad. Det kan vara roligt att spana in och snacka om tjejer när man är med killkompisar, eller med tjejkompisar för den delen, och kunna dela med sig och få höra saker av andra. Man kan välja om man skulle vilja ligga med en tjej eller en kille, bestämma efter humör och vad man är sugen på, om man skulle vilja. Men fan när det kommer till känslor. Då hatar man det. Är man med en tjej kan man sakna hur det är att vara med en kille, är man med en kille kan man sakna hur det är att vara med en tjej. Och det suger röv. Jag kan inte vara den enda med detta problemet. Just nu, om jag skulle söka efter någon partner, är jag mer för tjej. Men, då kanske man kommer att sakna hur det är att vara med en kille? Eller om man skulle haffa en kille, då kommer man kanske att sakna hur det är att vara med en tjej. Nu har det gått ett tag sedan man var med någon, delvis för att man inte orkat och delvis för att man inte vet in eller ut. Med en kille är man oftast den "trygga" och killen är den som "skyddar". Med en tjej är man typ både och, vilket jag gillar. Man kan både vara trygg och den som skyddar(såklart kan man det med killar med, men).
Det är frustrerande. Jag hade velat vara antingen helt för killar eller helt för tjejer, avskyr att vara mittemellan. Visst, faller jag för någon så spelar det klart ingen roll egentligen, men det är just delen med att "välja" som är pain in the ass. Hade varit så sjukt mycket enklare om man visste in och ut, om man faktiskt visste ett visst sätt som man gillar någon på. Nu har man två sätt som man gillar. Pueh.
Det är en konst.
Cyklade precis 1,3 mil i regn och motvind och dessutom utan musik, då jag inte kunde ha lurarna på pg.a regnet och för att de nästan blåste av av vinden. Det var inte så jävla whoopido-kul. Kan inte urskilja vilket som är svett och vilket som är regn på min kropp.
Kom hem för knappt en timme sedan, efter att ha sprungit Midnattsloppet. Jag sprang de 10 kilometrarna på 48.43 och, för att vara ärlig, blev jag chockad och besviken. Förstod inte hur fan jag kunde komma på den tiden. Men, som mamma sa, det är massor av folk i vägen som saktar ner en, jag kände inte till vägen och är inte van vid marken. Men var ändå smått "sur". Men, jag sprang en mil. Är glad ändå. Jag kom tydligen på 164:e plats av de 2152 resultaten(tjejer) som kommit in, så.. jag kan väl inte riktigt klaga.
Ikväll springer man Midnattsloppet, och samtidigt spelar Close Your Eyes i Lund. Det suger som fan. De spelar i morgon med i Malmö, men man behöver tydligen ha med en förälder om man är yngre än 18, och jag har inga föräldrar som drar med på sådant. Så, jag blir utan Close Your Eyes. Men, jag ska i alla fall springa 1 mil. "Man prioriterar väl olika, vissa prioriterar bra och vissa dåligt. Jag prioriterar bra, som ska på konsert" - Simon. Men, trots att det suger så är jag sjukt pepp inför ikväll. Bygger upp med bra kolhydrater, massa vatten och liknande och tar det lugnt. Loppet börjar 21.35, då jag är i 45-50 minuters-gruppen, så är ett par timmar kvar. Senaste gången jag sprang gjordes milen på 42 minuter, så är väl i lite fel grupp, menmen. Tror inte att det gör något.
PEPP
Har precis gjort min första blekning ikväll, och ska göra en andra i morgon bitti. Fick det rätt ljust redan efter en blekning, så är inte särskilt orolig över att håret inte skulle bli bra. Kommer väl bild inom snart här, när allt grön-ushigt är borta. Blonde, here I come.
På min skola ska man simma i havet två gånger för att ha chansen att få en s.k "BG-medalj", som kan vara till stor fördel när man söker jobb efter skolan(främst inom uniform). Man ska även springa 1 mil tre gånger och ett par andra grejer. Så, idag var det dags för att simma. Jag tror att det var runt 13-14 grader i vattnet, och det var bara att hoppa i. Men först fick man tvinga i dem två andra som jag skulle simma med, då man skulle simma i grupp. 3/4 av vägen stannade de två andra för att pausa och jag fick fortsätta själv den sista biten, och det var så sjukt läskigt. Det enda som jag kunde tänka var att, får jag kallsup nu, så kan ingen jävel hjälpa mig. Men, jag klarade mig. Men fy fan vad det blåste, och vilka vågor det var.
Bara att köra en gång till i 3:an också. Förhoppningsvis är det bättre väder.
Stack precis ut och sprang en runda på 10 km som jag hade mätt ut innan. Eftersom att det snart är dags för Midnattsloppet, om 10 dagar, ville jag se om jag kunde komma ner på 45 minuter, så jag gav mig ut. Efter halva vägen då jag skulle vända sved min hals som in i helvete, och så fick jag syn på björnbär vid sidan av vägen. Det blev ett snabbt stopp, ett par björnbär i käften som fuktade halsen en del, sedan var det bara att fortsätta springa. Det var jobbigt som fan, men jag vägrar att stoppa när jag väl är igång. När jag hade typ 1 km kvar tittade jag på klockan och såg att jag sprungit i 38 minuter, vilket peppade mig som fan. "Jag ska in under 45 minuter" var det enda jag tänkte, och tog i det sista. Väl innanför dörren tog jag en titt igen, och då stod det på 42 minuter.
Så, jag klarade det. Jag är så otroligt död, men så otroligt jävla stolt, faktiskt. Jag kan säga att jag är stolt över mig själv och att jag är riktigt jävla skitglad.
