FACETHEMUSICs blogg

J frågade om jag vill träffa honom när han har slutat imorgon och självklart vill jag det.
Han har praktik och slutar kl 15, sen skulle han bara duscha och efter det ska vi ses och mysa! Jag längtar!

Är inte direkt kär i J men intresset av att lära känna honom mer finns helt klart från min sida och hade han inte varit intresserad hade han väl inte ens frågat mig om jag ville ses?! :)

Jag är expert på att förstöra bra saker som är på väg att hända, men det ska inte få hända denna gången. Ska försöka göra allt jag kan för att få detta att funka och hoppas J är villig att göra detsamma.

Sötsuget tog över så gick upp till Jätten förut och köpte lite smågodis. Jag som inte ens äter smågodis pga gelatinet. Åt lite choklad igår också. Vad hände där liksom?:$ Vad gör det om hundra år egentligen, att jag äter godis två dagar i rad? Förresten har jag en "anledning" bakom och det är mitt psykiska mående.

Mår inte alls bra psykiskt just nu och det blir inte bättre av att världen är så gott som full av idioter.
Det finns folk till allt! (något jag fått bevisat för mig ett x antal gånger)

Mitt självförtroende är så lågt det kan bli, likaså min självkänsla. Tankarna säger att jag är ful, äcklig, dum, patetisk - but I´m gonna win this fight! Så är det bara.

Sen var det ju det här med gymkort... Imorgon måste jag åka till Friskis & Svettis när jag har slutat och kolla priser osv. För jag är säker på att bara jag kommer igång med träningen igen så kommer tankarna lugna ner sig, om inte annat får jag annat att fokusera på för stunden.

Just nu mår jag inte bra alls.
Känner mig ful, känner mig äcklig, känner mig dum, känner mig misslyckad och känner mig allmänt värdelös. Vill ta livet av mig just nu. Vill inte leva längre.

Det känns som att jag inte har något alls kvar att kämpa för och som att jag inte förtjänar något bra.
Hade jag förtjänat något bra hade jag väl fått känna på det för längesen istället för massa motgångar hit och massa motgångar dit? Vad jag än tar mig an här i livet går det käpprätt åt helvete. Grundskolan, gymnasiet, praktikplatser och nu det senaste högskolan. Vad gör jag för fel? Vet att jag gör något fel.
Tycker ändå att jag har "rätt tänk" men jag kanske har fel? Tänker att jag är bra på det jag gör, att jag ska klara saker, att saker kommer bli bra. Men när de negativa tankarna tar över är det inte så lätt att styra tankarna dit man vill längre. Och vad jag kan minnas är det knappt någon alls som visat stolthet över mig. Just nu behöver jag det mer än någonsin.

Behöver någon som kan få mig att känna mig trygg. Behöver någon som visar lite stolthet över mig och säger "gud vad stolt jag är över dig pga det & det" osv för jag pallar verkligen inte mer.

Måste försöka skaffa gymkort i veckan så att jag kan sätta igång med träningen och fokusera på den.
Och måste till Nödinge på Torsdag för att prata med C. Han har sårat mig en gång och jag har spelat dum ett bra tag nu. Men på Torsdag om jag kommer iväg, då jävlar, då är det dags att ställa honom mot väggen! För nu är det slut och jag kräver förändring... Jävla idiot är han...

Har varit på praktikmässa på arbetsförmedlingen idag. Fattar egentligen inte vad jag gjorde där för grejen är den att jag hellre vill plugga än att jobba. Det känns som att vad man än vill jobba med i framtiden behöver man en utbildning för så jag tänker såhär att jag ska försöka klara av en hel utbildning för att sedan börja jobba.
Problemet är bara att det finns så sjukt mycket grejer att välja på, vilket bara gör saker svårare.
Man kan börja söka in till högskolan idag. Jag är förberedd och har skrivit ner en mängd intressanta utbildningar jag funderar på att söka in till men ska visa min mor innan jag bestämmer mig och tänka efter en extra gång innan jag fattar ett beslut den här gången. Vill inte att "Halmstad-historien" upprepas.

Egentligen var det inte det att jag inte trivdes med utbildningen utan det var många grejer runtomkring.
Jag fick inte tag på egen lägenhet utan bodde på ett vandrarhem. Jag var inte med på nollningen vilket gjorde att jag hade svårare att komma in i klassen.Jag fick inte ha mina marsvin med mig på vandrarhemmet. Pappa fyllde 50 i samma veva så när jag flyttade ner fick jag ta mig dit på egen hand och fick ingen direkt hjälp med allt jag egentligen hade behövt. Sen att mitt psyke inte är det bästa på hösten och att jag inte direkt kände någon alls där nere (är dock glad över att jag bodde ihop med och träffade just de roomisar jag gjorde) gjorde inte saken bättre osvosv.

Nu i efterhand ångrar jag att jag fattade mina beslut så himla fort. Både när jag tackade ja till utbildningen så fort och när jag bestämde mig från att hoppa av. Jag saknar Halmstad ganska rejält vissa dagar, samtidigt som jag känner någon slags lättnad och hur skönt det är att vara hemma i Trollhättan. Av de val jag har gjort har jag lärt mig att det är bra att tänka efter en gång för mycket än en gång för lite och att även om det är tufft kan det ändå vara värt att kämpa för något, det lönar sig i längden.

Kollade Swedbank alldeles nyss bara för att och jag har 260kr att leva på i två veckor. Skickade in lappen till försäkringskassan i måndags så får mina pengar runt 27-29 skulle jag tro. Jag förstår inte riktigt vart pengarna har tagit vägen :$. I och för sig betalar jag 1000 till mina föräldrar, och jag har köpt byxor för 300, men ändå.

Kom på det nu. Det är ju första månaden jag inte har fått CSN och att först leva på 4000-5000 till att "bara" ha ca 2000 att leva på, klart det är tufft och att det märks första månaden... smart där! I fortsättningen ska jag försöka ha mer koll på mina utgifter och ska (om det går) även spara en hundralapp eller två varje månad. Låter bra va? Yes, I know! :)

Har suttit och kollat studera.nu & folkhogskola.nu på lite olika utbildningar och det är inte lätt alltså. Jag vet att jag vill plugga, men jag vet inte vad jag vill läsa och det blir inte lättare när det finns oändliga möjligheter. En sak är säker och det är att jag inte ska vara lika dum som i höstas och tacka ja bara för att jag har kommit in (om jag kommer in vill säga).
Nej, denna gången ska jag tänka efter både en och två gånger innan jag fattar ett beslut.
Dock känner jag mig lite desperat efter att få något att göra på dagarna igen och framförallt, att flytta hemifrån igen! Gör vad som helst för pengar och vad som helst för att komma här ifrån..

Kom hem från skolan för ett tag sen. Idag var det engelska som gällde och det funkar fint faktiskt, är snart klar med boken. Dock är engelskläraren nästan aldrig i skolan så blir mest bara att jag sitter själv och jobbar i boken, på Torsdag skulle han vara i skolan nästa gång och då ska jag visa honom hur långt jag har kommit och kolla vad jag ska göra när jag är klar. Skulle behöva jobba lite inför högskoleprovet känner jag och lägga ner mer tid på matten istället för engelska. Ska kolla med lärarna imorgon (de som finns på plats) och se vad de säger :).

Anyway, jag var sjukt sugen på Subway så tänkte köpa med mig det hem idag, men det var lite väl mycket folk inne på Subway så jag köpte med mig en macka från Baggis istället (nästan samma sak ändå så).
Har nyss varit ute med hunden och nu ska jag kolla lite grejer på datorn innan jag ska äta min macka och kolla gårdagens avsnitt av Molanders! :)

Hoppas ni får en fin Tisdag allihopa så hörs vi senare!

Min mobil är konstig... Det står att minnet är fullt, kollade efter och så är det.
Ibland står det "meddelandeminnet fullt", förut var det rätt fullt när jag hade ca 25 konversationer men har raderat många så nu är jag endast nere i 5 konversationer där bara meddelanden jag fått visas, så jag förstår inte problemet? Det verkar inte gå att smsa pga detta.

Tänkte rensa mobilen på låtar, bilder och andra filer och se om det blir någon ändring. Annars vet jag inte vad jag ska göra eller vad felet är. Mysko är det i alla fall! :/

Var hemma hos J en stund nu ikväll, hör och häpna: utan att ha sex!
Ville se lite vad han var ute efter och om han verkligen är intresserad av att lära känna mig så jag "spelade svår" och vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord tills han följde mig hem.
Var egentligen galet sugen på sex och tror att han också var det för det lät så när han frågade mig om jag ville komma över till honom. Men grejen är att just nu är jag inte ute efter en kk relation (då jag tröttnat på det), utan något mer seriöst.
Vet inte när vi ska träffas igen men tänkte kolla om han har lust att ses någon dag i veckan om han inte hör av sig först vill säga. Ses vi i veckan kan jag gärna ha sex men det får inte bara bli sex, utan vill att vi ska kunna prata och umgås på andra sätt också.
Intresset av att lära känna honom mer finns helt klart från min sida och det verkar som att han har något intresse av att lära känna mig med. Annars hade han väl aldrig ens frågat? :)

Jag hatar att ha feber! Febern går upp och ner hela tiden och stundvis känns det som att jag är döende :/.

Känner mig jobbig också.. träffade J i lördags och i måndags och fattade det som att han ville ses igår med, så smsade honom och frågade hur det blev... fick dock inget svar så skrev till honom på facebook och bad om ursäkt för allt spammande (han har läst det men inte svarat).Smsade honom för ca en timme sen och frågade vad han hade för sig (det har han heller inte svarat på) och mina tankar börjar snurra direkt.

Han har säkert bara annat för sig, man kan inte svara på sms hela tiden och jag har egentligen ingenting att oroa mig för. Jag menar, det var ändå han som frågade om jag fortfarande är singel och om jag ville lära känna honom och skulle han ha ändrat sig borde han väl säga till?!

Förresten träffades vi både i lördags och måndags och det kanske blir lite mycket att träffas igen..
Vad vet jag? Han har ju skola också och det är säkert mycket där eller något.. Ska avvakta någon dag och se om han hör av sig (vilket jag tycker att han borde göra om han nu vill lära känna mig) ^^.

Wellwell, det löser sig! Ska försöka tänka positivt.