det här med utbildningar och allt...

Har varit på praktikmässa på arbetsförmedlingen idag. Fattar egentligen inte vad jag gjorde där för grejen är den att jag hellre vill plugga än att jobba. Det känns som att vad man än vill jobba med i framtiden behöver man en utbildning för så jag tänker såhär att jag ska försöka klara av en hel utbildning för att sedan börja jobba.
Problemet är bara att det finns så sjukt mycket grejer att välja på, vilket bara gör saker svårare.
Man kan börja söka in till högskolan idag. Jag är förberedd och har skrivit ner en mängd intressanta utbildningar jag funderar på att söka in till men ska visa min mor innan jag bestämmer mig och tänka efter en extra gång innan jag fattar ett beslut den här gången. Vill inte att "Halmstad-historien" upprepas.

Egentligen var det inte det att jag inte trivdes med utbildningen utan det var många grejer runtomkring.
Jag fick inte tag på egen lägenhet utan bodde på ett vandrarhem. Jag var inte med på nollningen vilket gjorde att jag hade svårare att komma in i klassen.Jag fick inte ha mina marsvin med mig på vandrarhemmet. Pappa fyllde 50 i samma veva så när jag flyttade ner fick jag ta mig dit på egen hand och fick ingen direkt hjälp med allt jag egentligen hade behövt. Sen att mitt psyke inte är det bästa på hösten och att jag inte direkt kände någon alls där nere (är dock glad över att jag bodde ihop med och träffade just de roomisar jag gjorde) gjorde inte saken bättre osvosv.

Nu i efterhand ångrar jag att jag fattade mina beslut så himla fort. Både när jag tackade ja till utbildningen så fort och när jag bestämde mig från att hoppa av. Jag saknar Halmstad ganska rejält vissa dagar, samtidigt som jag känner någon slags lättnad och hur skönt det är att vara hemma i Trollhättan. Av de val jag har gjort har jag lärt mig att det är bra att tänka efter en gång för mycket än en gång för lite och att även om det är tufft kan det ändå vara värt att kämpa för något, det lönar sig i längden.