Tjej, 33 år. Bor i Stockholm, Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 30 maj kl. 04:10
Endigo har inte lagt till några event än.
Är på tåget med Andie och Misa~!
Lilo, den söta shreddaren i Crestillion fyller 18 år och ska ha fest på okänd ort! Har blivit utlovade evig mat och dricka lycka, så det här kan gå hur som helst! :D
Taggade till tusen!
Med detta vill jag härmed sedvanligt varna för berusade blogginlägg inatt. Man vet aldrig! (^_^;)
Vad gör ni ikväll, EC? ^_^
Nu har ÄNTLIGEN Andie också kommit in på bloggtoppen!
Två från Overworld som ligger och lurar. Feels good! 8)
Nu får vi klättra på!!
Tack till alla som stöttar oss~ o3o <3
Alltså...
Bara titta.
Här har ni en till sneak peek från musikvideon~
Lite Tim Burton, don'cha think? (^__-)
Håll i kalsongerna! Den 11 Augusti kommer Tenacious D till Stora Scenen på Gröna Lund!!!
Ska typ köa från fem på morgonen omg *3* <3
Nej men helt seriöst,
Tenacious D har alltid varit ett av mina favoritband. Lyssnade på dem innan de var signade, back in the 90's. På den tiden de hade en egen sitcom, håhå! Missade deras enda Sverigespelning, 2001, för att jag var sjuk eller vad det var ;____;
så lycklig nu! <33
Hultsfredsfestivalen flyttar till Sigtuna.
Rockstad Falun byter namn till Sabaton Open Air.
Sweden Rock Festvial bokar Overworld. (höhö)
Vad kommer hända härnäst? Metaltown byter namn till Rockabillytown?
In Flames spelning under Rockabillytown kommer se ut så här ungefär:
Tycker festivallivet i Sverige blivit mer och mer weird senaste åren. Någon annan som känt av det? Festivaler lägger ner till höger och vänster, andra strukturerar om och gör konstiga drag. Hmm.
Ni som har sett Disney's Ringaren i Notre Dame (dvs alla om man inte är en puckad Misa) känner till låten "Stort Spektakel" som går när Quasimodo kommer till festivalen.
Men en sak gjorde mig nyss så jävla mindfucked.
På ett ställe sjunger han:
"Nu den sjätte januari."
Det är den text jag alltid hört, och att döma av han som subbat videon ovan, så är det det de flesta hör!
Tills jag såg filmen på DVD för ett tag sen, med Svenska subs.
Och i de officiella subsen på DVD'n står det:
"Nu det skedde, ja nu har vi!"
......
WHAT. THE. FUCK.
Har ALLTID hört "Nu den sjätte januari". Hela mitt liv. .____.
Fast tyckte det var konstigt att det var sommar i Januari...
Overworld ihop med Renkai och Nyanko Scandal Factory har just nu en tävling där ni kan vinna två biljetter till vår spelning ihop med det Japanska bandet PLUNKLOCK i Stockholm den 11 Maj!
Allt ni behöver göra är att dela bilden på länken nedan på Facebook så är ni med i utlottningen. Kör hårt! :D
Länk till tävlingen:
http://www.facebook.com/photo.php?fbid=499000273482944&set=a.290394584343515.62789.193760894006885&type=1
Ses där! <3 ^__^
Vårt produktionsbolag läckte precis den här bilden från vår in-production musikvideo!
Spännande! :D
Denna text är skriven av Andie och hämtad direkt ur hans blogg.
Repostar den för att sprida dessa oerhört sanna ord. Creds går till honom!
______________________________________________________________________________
Jag ska berätta om något av det värsta jag vet i detta jordeliv, och det är när folk ställer obefogade krav på mig. Det här inlägget i synnerhet kommer rikta sig åt fenomenet Fans, och därmed alltså i förlängningen, fans som ställer obefogade krav.
Detta är sanningen om fans: 95% av våra fans är helt underbara, trofasta, vackra människor som älskar det vi gör och som sprider vår musik vidare. De uppskattar det vi gör, och vi uppskattar deras support mer än vad dessa troligen anar. Jag är 26 år, och i princip hela mitt liv fram tills nu är byggt på axlarna av min dröm, drömmen att kunna leva på musiken.
Många där ute som läser min blogg går fortfarande i skolan, så ni kan antagligen inte relatera. Men när ni en vacker dag flyttar hemifrån och får världens vikt på er, i form utav räkningar, samhällets press osv, så kommer ni inse att det inte är så lätt att satsa på något samtidigt som man håller sitt liv i rullning. Emellanåt kanske jag skämtar om att jag bara äter nudlar och kan skoja om det, men det finns ett allvar bakom, som består i att jag ofta valt bort saker för att kunna satsa på min dröm. Att verkligen satsa är inte bara något man gör lättvindigt, det tar över hela ens liv. Och det är dyrt, fruktansvärt dyrt.
Skulle jag rada upp alla val jag gjort som min omgivning tycker har varit dumma så skulle det ta upp hela detta inlägg och mer därtill. Men jag har gjort valen för jag vill Satsa. För jag tycker inte livet är värt något om man inte Satsar. Och detta är inget bullshit jag skriver för att verka häftig och "rockstar", det är inget "följ din dröm, lol!" utan det är en ärlig utläggning om att det är fan inte lätt att följa en dröm, och med åren har jag fått en sån jävla respekt för varenda person där ute som lyckats med det dem gör, även om jag kanske inte alltid gillar dem som personer och/eller konsten de släpper ifrån sig.
Detta för mig tillbaka till fans.
För att lyckas som musiker, den kanske svåraste av alla drömmar inom underhållningsbranschen, krävs fans. Detta vet banden om, och det vet också fansen om. 95% av fansen är som sagt underbara, och ni ska därför inte känna er som något annat än bäst, för det är ni. Men de där andra 5 procenten...
Alltså.
Det finns en inställning vissa har. "Alla fans är nice", "man ska respektera alla fans", "man ska göra sitt bästa för att tillfredsställa alla fans".
Nej, nej, och NEJ.
Varför gör jag musik? För JAG älskar det. Jag älskar naturligtvis också att folk gillar det jag gör, men ingen av de som gillar det jag gör lägger sitt liv och sin ekonomiska välfärd (eller överlevnad för den delen) som uppoffring. Det är det bara jag som gör (och naturligtvis alla andra som satsar). Ändå finns det folk där ute som känner att de har rätt att kräva saker av mig, obefogat. Jag har fått hatbrev för jag inte svarar på Kik. Jag har sett folk som brukade skriva att de "älskar Overworld" plötsligt från ingenstans säga att vi suger, bara för att nån i bandet inte svarade på ett meddelande. Personer har försökt guilt trippa mig till att ge dem uppmärksamhet för att de sagt åt sin granne att vi finns, osv osv osv.
Jag antar att man egentligen inte ens kan kalla dessa människor för "fans" till att börja med, men för enkelhetens skull så gör jag det här ändå, och kallar dem för "5-procentarna".
Jag är inte skyldig dessa människor något, inte ett jävla skit, och nej, alla fans är inte nice. Man ska inte respektera alla fans. Respekt förtjänar man, det får man inte, och speciellt inte från någon som mig, som sliter arslet av mig för att komma nånstans i den här sjuka branschen och i förlängningen detta sanslöst svårmanövrerade jordeliv.
Jag älskar alla som älskar det vi gör, undantagslöst och villkorslöst. Men jag håller inte med om att jag har någon skyldighet. Bara för jag är en kändis-in-the-making så tänker jag fan inte låtsas som att jag är något jag inte är. Jag tror våra fans uppskattar sådan ärlighet. Det hade iallafall jag gjort.
TL/DR: Nej, ni får ingen sådan. Läs eller läs inte.
Goddag. <3