fucks blogg

Här kommer det att skrivas en del smått kontroversiella synpunkter och åsikter. Religiösa människor, watch out.

Att lägga sin tro hos en pissgammal berättelse med knasiga ståndpunkter och en knackig historia när det gäller makt, pengar och diverse våld känns ju lite sådär. Vad hände med att tänka själv? Man bör inte leva efter någon slags mall, det är något av det jobbigaste jag kan tänka mig. Att istället följa sin egna behovshierarki och må allmänt bra genom att ta itu med de problem/behov man har känns på något sätt mycket mer naturligt än att be till högre makter och sedan tro att det är de som hjälpt en när man själv tagit itu med sina struligheter här i livet. Att leva efter en religion där till exempel kvinnoförtryck är tradition är också ganska knepigt. Saker som egentligen är helt skeva accepteras som vardagliga och fortsätter i sin ordning utan att folk har möjlighet till att stoppa det (när till exempel det politiska är baserat på religion dvs).

Religiösa människor har dessutom en slags tendens till att vara naiva och skita i forskning endast för att slippa ha fel. De mest inbitna utgår ifrån att de har helt rätt och att om man inte är troende är man en syndare som kommer att hamna i någon slags nedåtspiral och brinna upp. Att istället tänka rationellt och inte låta sin tro hamna i någon församlings händer känns logiskt. Det finns varken ork, tid eller intresse att hålla på med såna saker. Tack vare internet är det väldigt många som fått upp ögonen för ateism och då har de fått möjlighet att bli lite mer open-minded.

Det är egentligen här jag går emot mig själv när jag tycker att religionsfrihet borde råda men samtidigt inte vill att någon människa ska vara religiös. Speciellt inte människor som bestämmer och har inflytande i länder. Jag tycker att vi har kommit så långt att religion inte ska ha något med politik att göra, det fick vi nog av under 1500-talet. Herregud (lol).

Försöker tänka fram det finaste minnet jag har, precis som när man ska göra en patronusjävel men har svårt att sätta fingret på ett speciellt minne som slår alla andra. Har istället haft många riktigt mysiga/ösiga situationer som i det stora hela gjort min period riktigt nice under den tiden helt enkelt.

Första gången jag träffade Elin är dock ett väldigt roligt och trevligt minne. Jag hade snackat litegrann med henne på EC men sedan inte tänkt på det mer förrän bara några veckor innan jag på impuls drog dit och kollade på Jurtjyrkogården. Det var riktigt härligt faktiskt. Kändes som att det var ett "Fuck everyone" samtidigt som jag lärde känna en ny spännande människa. Dock var det lite awkward när jag mötte Elin först och vi satte oss och chillade i gräsmattan vid Pråmen, eftersom att hennes föräldrar satt på övervåningen på båten och kollade på oss och grejer. Kände mig lite som en iakttagen thug som skulle kidnappa deras dotter eller något. Dessutom var det någon läskig fönstertittare som knackade på och terroriserade oss lite. Kändes väldigt konstigt men det var otroligt trevligt iallafall!

Har även otroligt intensiva minnen från sena nätter på Alex stora terrass i somras/höstas, när stjärnhimlen beamed as fuck och man tänkte som en galning och insåg både det ena och det andra. Mindfuck. Finns även en del schyssta minnen från första gången man åkte ut i Mattes feta van och njöt av naturen i somras, eller vistelsen i USA när jag var 10 bast. Det var rätt maffigt. Resor har jag fina minnen från. Inte minst roadtrippen genom hela Europa '06 eller Danmark/Holland '09.
Skulle dock vara fint att skapa ett riktigt massivt minne i sommar med goda vänner eller ensam med Elin, möjligtvis i Italien eller på något annat äventyr.

Känner att det här blev ett väldigt kort inlägg, nåväl. Detta får duga!


Risig och vimsig bild på Amstel.

Ojoj. Har hamnat ordentligt långt efter i bloggskriveriet. Får slå på lite peppmusik och skriva sönder tangentbordet nu. Skall inte upp förrän typ 12 imorgon ändå.

Min bästa vän. Hmm. Det blir faktiskt väldigt svårt. Skulle vilja utse Elin till min bästa vän för vi har alltid så kul ihop och man kan verkligen leva ut sina känslor på ett otroligt najsigt sätt. Det är synd att vi inte bor ihop ännu, då skulle man umgås varje dag med sin bästa vän. Riktigt härliga grejer. Ser ljust på den framtiden!

När det gäller "vardagliga" vänner som jag umgås med exakt dagligen så är nog Alex min närmsta vän. Alla människor har såklart både toppar och nackdelar men vi går jävligt bra ihop allmänt när det gäller våra intressen (så som musik, perfect match) och speciellt vår humor. Det började redan under lantiderna när man var p15, och har numer spånats vidare till någon slags peak-humor som passar oss perfekt. Det är schysst när det utvecklas konstant och till slut är det mesta roligt.

Tycker annars att jag har en rätt stor vänkrets där jag står många människor nära och det är helt klart ett ljus i vardagen. Det är fördelen med att bo på lite mindre ställen, man kommer närmre folk på något sätt känns det som. Lite synd att folk vet så mycket om en och sådär såklart men det är skitsamma. The only one who's really judging you is yourself (hälsningar från Tame Impala).

Har inte så mycket mer att säga. Får hålla mig kortfattad så jag orkar skriva alla jag missat!
Btw, så här ser det ut på last.fm när mamma lånat datorn och råkat slå på musiken och sedan gått därifrån.

Kärlek är bäst i ömsesidig form. Det är grejt något man delar det med någon. Man kan älska något utan att det behöver vara en person men det är inte human kärlek, vilket > allt. Det är något man till exempel hyser för en/flera personer. Sedan kan man ju älska att lyssna på en viss låt i en viss situation osv. Jag antar dock att detta inlägg är menat att handla om människans kärlek för andra människor.

Det finns ett gäng olika generella kärlekstyper man stött på under sin livstid:
• Familjär kärlek
(Stödjande föräldrar, syskon man gillar att umgås med, släktingar som gör en glad osv.)
• Vänskaplig kärlek
(Vänner helt enkelt, ni vet vad jag menar. De där människorna som gör att man mår så jävla bra hela tiden och som man inte kan låta bli att njuta av att umgås med. Massiva bonds.)
• Kärlek till en partner
(Den där megaspeciella människan man gör allt för. Här är det otroligt viktigt med ömsesidig kärlek. Förtroende för varandra som resulterar i djup förälskelse osv osv osv. Vilja att leva tillsammans konstant.)

Det är väldigt svårt att förklara kärlek men jag hoppas verkligen att det är något ni känner varje dag då det utan tvekan är den starkaste/mäktigaste delen av det mänskliga känslospektrumet. Känns dumt att försöka förklara det för hårt, det är ju faktiskt ett ämne folk ska spekulera i själva och lära sig sin egen uppfattning av. Det är dumt att förneka dess kraft och dess värde i livet dock. Kärlek inger värme och trygghet, det är den där flammande forcen i bröstkorgen. Eufori.

When the power of love conquers the love of power, the world will know peace.

Känner att jag varit dålig i helgen och missat att skriva men det är okej, får bli megaposting nu istället.

Min familj består av mig, 20 år gammal, min lillasyster Matilda (mmatilda), 17 år gammal samt mina föräldrar Zandra och Mikael. Mor är född 68 och far 66, så mina föräldrar är hyfsat unga.

Mig känner ni ju lite smått så en introduktion är överflödig. Jag kan istället berätta litegrann om min syster. Hon är en ung dam i sina bästa år som är sprallig och pepp, oftast. Hon är intresserad av äldre former av kläder, främst från 60-talet. Favoritmusiken är förmodligen också från den tiden. Min syster och jag har alltid stått varandra nära och kommer förhoppningsvis alltid att göra det. Vi bråkar aldrig, det finns ingen anledning att göra det. Minns inte senast vi fajtades, måste varit i 10-årsåldern eller något. Alla här i trakterna som vet om att vi är syskon säger "Ja men ni är ju aaasalika!" samtidigt som de som inte vet blir alldeles förvånade när de får reda på att vi är syskon. Fast de sistnämnda brukar oftast reagera så som "Nu när ni säger det är ni fan lite lika..." efteråt.

Far min är en skämtsam typ. Dock ser han nästan alltid arg ut (när han är plainface). Fast han är roligare än han ser ut, som tur är! Ölkagge och lite småljust skägg pryder hans appearance på ett trevligt sätt. Han har en förkärlek till alkohol och när det är dags att hinka blir han alltid otroligt komisk och kärleksfull. När han var i min ålder åkte han på prostatacancer och blev fast i behandling under en längre period. Dock tog han och mor sig genom det hela. De träffades när de var 14 och 16, tror jag! Asgulligt. Han lirar gitarr också btw, fast bara på amatörnivå hemma i soffan (fast han ska lira med två mates + Matilda på en liten mysfestival i sommar). Bra på att laga mat är han också.

Mamma är en pendelnötare som jobbar i Uppsala med diverse ekonomiska/administrativa uppdrag, så som hos försäkringskassan, arbetsförmedlingen och tidigare skattemyndigheten. Hon är ganska kort, och har rött hår. Hennes namn är rätt ballt för en morsa också, det känns rätt ungdomligt att heta Zandra/Sandra på något vis. Till skillnad från far har hon faktiskt tendenser till att bli ganska "ungdomlig" när hon är berusad och i vissa fall tillomed kaxig men det är inget man lider av, det är mest roligt att veta att hon vill vara ung och ha kul liksom. Hon är en snel_mama som alltid kan hjälpa till.

När det kommer till mor- och farföräldrar så har jag 3/4 kvar.
Mormor är alive och pigg som fan, hon är dock inte speciellt gammal. Typ 65 bast. Hon jobbade i skolbespisningen när jag gick i låg-högstadiet och bor fortfarande kvar i Sala i en somrig villa nära vattnet.
Morfar dog innan jag föddes så jag vet egentligen inte vad jag missade. Han tog sitt liv, poor fellow.
Både farmor och farfar är också pigga och bor nästan ute i skogen där pappa kommer från (Uppland), de har en asgammal skola(!) på sin gård med en massa gamla läskiga prylar. Där de bor finns även de flesta av mina kusiner, en hel drös av dem ska med till Italien. De är störtsköna allihop!

Nu får det vara nog! Hoj!

Tänker inte räkna med tvåveckorsförhållanden och i sexan var man inte riktigt ordentlig i huvudet när det gällde tjejer. Minns att jag var tillsammans med en tjej som hade ~20 killar samtidigt (i typ fyran) och var phett stolt över att jag var en av dem. Haha! Nåväl. Tänker outa mig rätt hårt nu för detta är faktiskt kul på riktigt:

Mitt första "seriösa" förhållande var i 6:an/7:an, med en tjej som heter Sara fast det sket sig. Hoppas hon aldrig får läsa detta. Minns ganska tydligt att hennes mun smakade typ kakor (nice) men när jag skulle känna henne innanför brallaN någon gång var det jätte-o-kalt så jag blev asrädd, jag var ju bara 12-13 eller något. Hon var mer eller mindre känd som en sån där som hade sex astidigt fast jag vet inte om det stämde. Jag struntade i det iallafall men på något vis körde det ihop sig och vi bröt efter ett par månader. Vet inte om detta kan räknas som en första kärlek men det var iallafall mitt första hångel, en redig merit på den tiden! Minns att ett annat par brukade hänga med oss och vi skulle "lära" dem att hångla men när de testade sa tjejen att det smakade gröt. Har i vilket fall som helst träffat henne en-två gånger på krogen här i Sala på senare tid och egentligen är det inga som helst fel på kvinnan men jag får upp lite skeva minnen när jag tänker på det, hahaha. Tror inte att det här räknas som seriöst på alla sätt och vis dock. Lolz.

Ska man räkna med ordentligt seriösa förhållanden var Malin min första kärlek. Vi började snacka på lunar (lolz) och märkte sen att vi inte bodde alldeles för långt ifrån varandra för en potentiell träff. Det var för övrigt första gången jag träffat någon från internet. När kan det ha varit, november 06? Jag hade alltså nyss fyllt 16. Eller skulle göra det. Fick skjuts dit av farsan så han visste att allt gick safe till osv. Minns att vi hade pratat en hel del så det var inte alldeles onaturligt att det blev en slags romans av det hela trots att vi båda var sjukt blyga i början. Det var några stycken i klassen på gymnasiet som åkte med samma tåg som mig när jag åkte till henne så det kändes najs och jag åkte gratis på tågkortet, smidigt osv. Minns att jag var otroligt ängslig över att bli av med oskulden i tid för att inte riskera att hamna i äckelgänget i skolan som inte hade en chans på miljonen men iomed detta förhållande rullade det på smidigt och fram tills vi tog varandras oskuld tänkte jag inte alls på det längre, det var ganska romantiskt faktiskt. Puppy love osv. Tiden gick och vi var lyckliga och det kändes ovant men samtidigt var jag stolt som fan över att mitt första ordentliga förhållande hade hållt så pass länge. Efter ungefär 10 månader blev det avslaget på något vis, minns inte exakt hur det gick till men jag fick nobben iallafall och det kom ganska tvärt. Hon var helt bestämd på det iallafall och det var bara att gilla läget. Det kändes konstigt och obefogat och om jag inte minns fel ångrade hon sig rätt hårt efteråt vid något tillfälle men då var det på tok för sent för att bara reconnecta liksom. Ah well, är stolt över att vi var ett så moget par trots den ringa åldern och ser tillbaks på det som att det första seriösa förhållandet var väldigt bra osv.

Ska försöka att inte gå off topic men svårt att låta bli att prata lite om hur det ser ut idag också. Man skulle kunna säga att Malin var min första kärlek men att Elin är min första kärlek som gått så pass långt att man vill leva med denne person resten av livet. Det var svårt att tänka på det sättet på den tiden när man var yngre men nu handlar det ju faktiskt om större saker och man har utvidgat sitt känslospektrum enormt sedan dess. Srs bsns!

Det var allt. Tack för mig!

De allra flesta tar upp ensamhet när det gäller rädslor. Jag har inga större problem att vara ensam, jag är mer rädd för att jag ska hamna i ekonomisk knipa i framtiden för att jag är för kass på att skaffa jobb eller något liknande. Det känns inte lugnande att tänka mig själv i framtiden som någon slags slusk som aldrig kan behålla ett arbete och måste ha ångest varje dag över att räkningarna inte blir betalda. Buuh. Är inte så sugen på att bo i en kartong minsann!

Fast man får inte underskatta rädslan för social otrygghet. Något jag fruktar (men inte riktigt är rädd för då jag ser det som undvikligt) är att jag skulle hamna i en ångeststad utan nära och kära samtidigt som jag känner mig heeelt vilsen. Läskigt om det skulle inträffa men det är väl bara att förlita sig på sin anpassningsförmåga så löser det sig.

Fick lite ångest av att skriva detta så jag började söka en massa högskoleprogram under tiden jag skrev och sökte ett par jobb. Antar att jag är effektiv med elden i röven/lugern i nacken/högaffeln i ryggen osv.

Glömde för övrigt att skriva detta inatt så det kom nu istället men det betyder bara att det blir kortare väntetid tills nästa inlägg (hehehehe). Fred ut!

Halloj. Här är en presentation av mig själv.

Mitt namn är Hans Martin Hermansson. Jag är 20 år gammal, blir 21 i sena, tråkiga november. Nåväl, det förgyller vintern så den inte är ångest precis hela tiden! I övrigt är jag en ordentlig sommarmänniska. Har aldrig riktigt fallit för "den vackra hösten", utan föredrar tiden på året då allting börjar blomma ut istället för att sakta sina bort. Tecken på liv i naturen, fina grejer. Hur man skulle beskriva mig som person är svårt för mig själv men jag antar att jag är kärleksfull och har ofta en komisk inriktning. När jag förklarar saker tycker jag om att ha massiv inlevelse för en maxad experience för de som lyssnar på mig.

Vad gör jag då om dagarna? Som många andra är jag arbetssökande. Myser hemma med familjen (inte helt fel heller) men flyttar antagligen så fort det blir uppstyrning på ekonomin. Ihopflyttning med Elin är det som gäller då. Och då ska vi ha en bengalkattbäbis. *fNiZzAh*

Till mina aktiviteter hör saker som stimulerar mina sinnen och intressen, så som umgänge med damen samt vännerna, musiklyssning/-analysering, vandring, mat(lagning) och resor (i den mån man har råd). Jag har en otrolig förkärlek till sofistikerade filmer/serier och har en enorm förmåga att uppskatta musik/filmer/serier då jag ser det som de främsta konstformerna som finns. Det är fantastiskt kul att gräva in sig i spel också, finns så många bra! (<3<3<3)

När det gäller musiken har jag på senare tid fått upp ögonen för det ljuva 60-talet, och även mentaliteten har smittat av sig. Det är otroligt intressant att läsa och se material från den tiden när ungdomsrörelsen växte fantastiskt mycket och folk levde i samfrid, om de ville. Vill man sitta i en park och berusa sig med diverse berusningsmedel utan tröja och krama sina vänner blir man lätt stämplad som en flummare idag. Det är synd att folk inte vågar leva ut sin fulla kärlek på det sättet i samma utsträckning längre. Samma gäller musiken, det mesta har gått och blivit så plastigt och påtvingat på något vis. Självklart finns det guldkorn dock men de brukar ofta vara inspirerade från äldre tider. Det är ordentligt tur att internet finns så man utan svårigheter kan browsa sig runt och ta reda på vad som faktiskt är mest njutbart! Är för dålig på att köpa vinyler också, gawd.

Svårt att skriva om något som alltid känns relevant om mig själv, för det mesta tar jag det nya dygnet som den kommer och har en positiv attityd till vilka möjligheter det finns för just den dagen. Positiva överraskningar thrillar mig!

Det var det, får vara nog nu! Vill hälsa till cheyen också som förgyller min tid, här är en bild på oss när vi gussar:

...och ska försöka blogga varje dag från och med ikväll/inatt.
Kan bli feta walls of text, BEWARE

01 – Presentera mig själv
02 – Mina rädslor
03 – Min första kärlek
04 – Min familj
05 – Vad är kärlek för dig?
06 – Min bästa vän
07 – Ett ögonblick
08 – Min tro
09 – Min favoritplats
10 – Mina ovanor
11 – I min ryggsäck
12 – Den här veckan
13 – Ett datum du aldrig glömmer
14 – Det här saknar jag
15 – Mitt favoritminne
16 – Min favoritfödelsedag
17 – Detta ångrar jag
18 – Min första kyss
19 – Ett annat ögonblick
20 – Den här månaden
21 – Det här upprör mig
22 – Det här får mig att må bättre
23 – Det här får mig att gråta
24 – Mina drömmar