08 – Min tro

Här kommer det att skrivas en del smått kontroversiella synpunkter och åsikter. Religiösa människor, watch out.

Att lägga sin tro hos en pissgammal berättelse med knasiga ståndpunkter och en knackig historia när det gäller makt, pengar och diverse våld känns ju lite sådär. Vad hände med att tänka själv? Man bör inte leva efter någon slags mall, det är något av det jobbigaste jag kan tänka mig. Att istället följa sin egna behovshierarki och må allmänt bra genom att ta itu med de problem/behov man har känns på något sätt mycket mer naturligt än att be till högre makter och sedan tro att det är de som hjälpt en när man själv tagit itu med sina struligheter här i livet. Att leva efter en religion där till exempel kvinnoförtryck är tradition är också ganska knepigt. Saker som egentligen är helt skeva accepteras som vardagliga och fortsätter i sin ordning utan att folk har möjlighet till att stoppa det (när till exempel det politiska är baserat på religion dvs).

Religiösa människor har dessutom en slags tendens till att vara naiva och skita i forskning endast för att slippa ha fel. De mest inbitna utgår ifrån att de har helt rätt och att om man inte är troende är man en syndare som kommer att hamna i någon slags nedåtspiral och brinna upp. Att istället tänka rationellt och inte låta sin tro hamna i någon församlings händer känns logiskt. Det finns varken ork, tid eller intresse att hålla på med såna saker. Tack vare internet är det väldigt många som fått upp ögonen för ateism och då har de fått möjlighet att bli lite mer open-minded.

Det är egentligen här jag går emot mig själv när jag tycker att religionsfrihet borde råda men samtidigt inte vill att någon människa ska vara religiös. Speciellt inte människor som bestämmer och har inflytande i länder. Jag tycker att vi har kommit så långt att religion inte ska ha något med politik att göra, det fick vi nog av under 1500-talet. Herregud (lol).