Luxxs blogg

KAN DU BARA BLI BRA NÅGONG GÅNG????!?!


mvh har varit krasslig i halsen i snart 1,5 månad och inte kunnat vara med å sjunga i kören pga detta
och nu är jag dessutom sjuk och hostar sönder den ännu mer. ffffffffan.

Följer TV4's val sändning. Alltså fy fan i helvete vilka jävla nötter det finns. Dessutom, Trump dök upp i live bilder och jag fick rysningar över hela jävla kroppen och ryggade tillbaka. Kan vi bara komma överens om att bomba skiten ur vita huset om han vinner?

Kom i år ut som bisexuell. Vet inte riktigt om det passar, eftersom jag i perioder är helt asexuell och i perioder inte ens tänder på ett av könen. Som just nu, när jag är inne i en helt "only guys" period, efter att precis kommit ur en asexuell period på ca 2 månader och dessutom osäker på om jag är helt 100% tillbaka dock, kanske mer åt 50% tillbaka. Menar, känner ju attraktivitet mot andra men blir inte kåt och är inte ens sugen på att onanera. Vilket är lite deppigt, för jag älskar ju sex och vill verkligen ha sex (men inte med vem som helst, jag har blivit jävligt kräsen - måste minst vara attraherad både psykiskt och fysiskt) men samtidigt är det en lättnad för då kan jag fokusera på annat, och allt (i min hjärna) behöver inte handla om sex. Jag kan vara nära någon, utan att känna att jag _måste_ ligga med denna. Jag kan komma nära inpå, bli intim på ett annat sätt. Jag kan flytta fokus. Så är det just nu, och just nu hade jag verkligen behövt både intim närhet och omslutande sex.

Jag vet verkligen inte vad jag ska sätta för stämpel på min läggning eller på min civilstatus pga inget stämmer in längre. Hah. Menar, skulle kunna vara i ett förhållande, men vill verkligen inte binda mig till en och samma person. Och jag vet inte om det gör mig till poly, pan, relationsanarkist eller whatsoever. Jag vet bara att min läggning och min civilstatus gör mig frustrerad och förvirrad. Och att jag inte riktigt vet hur jag ska ta reda på det.

Det här med att vara sjuk och sova typ hela tiden, det retar gallfeber på mig pga ingen ork att göra något samt på mamma pga hon känner sig ensam när jag sover.

Men håller på att somna hela tiden, bland annat nu. Kanske beror på att jag ligger nerbäddad med täcket men det beror på att jag har feber och fryser som fan.

förvirringen är ju total - slängde precis två skedar i soptunnan som skulle in i diskmaskinen. Vet ej om jag ska skratta eller gråta åt mig själv.

Håller på att göra pizza till mig å mamma. Skulle byta plåt med hennes (färdiga) pizza och tog i den utan att tänka på att den precis kom från ugnen. AJ!!!! Så jävla korkat.

Efter att jag skrev det här https://www.emocore.se/captenski/blogg/2363230, som jag även postade i en grupp/community på fb så fick jag hjälp av en bekant som jobbar inom vården. Det har känts väldigt trögt i flera år, som att jag trotts flera försök aldrig har kommit rätt eller fått den hjälpen som jag behöver. Det ändrades så fort Cat skrev till mig.

För det första så är jag nu inbokad på två möten; ett med personligt ombud den 17/11 och ett med en läkare den 29/11.
Och när hon bokade min tid till läkaren bad hon sjuksköterskan skriva in tre punkter till oss båda (mig och läkaren) att fundera på till besöket:

"1. Fundera på om medicin kan vara en bra grej för dig. SNRI i så fall i första hand, dvs venlafaxin. Eventuellt en ångestdämpande också. Om du börjar med SNRI så behöver du absolut minst en, helst redan nu två inbokade telefontider med ca 2 veckors mellanrum. Eventuellt 1.5 vecka i början.

2. En remiss till deras psykolog alternativt en extern psykolog som är KBT-utbildad, men gärna även DBT-utbildad. Dvs du får bolla det du har varit med om när du var mindre, men får även verktyg för hur du ska hantera livet nu. Det brukar vara en väldigt bra kombination. Viktigt! Om ni inte klickar så be hen eller sjuksköterskan att boka om dig till en annan psykolog (eller be mig boka om dig till en annan). Psykolog är lite som en partner - man ska klicka, och det är inte alls fel att byta om man inte gör det. Tvärtom är det bara onödigt att träffa någon som inte lyckats skapa ett förtroende.

3. Fundera på om det kan vara en idé att göra en utredning. Det skriver jag för att det låter inte bara som ångest/depression, utan även lite som att det är svårt att hålla stress borta och att planera vardagen. Så kan det lätt bli vid depression och en historia som är tung, men jag tänker att om ni börja fundera på utredning redan nu så kan ni avvakta med att skicka remissen till det känns bra. Det finns skattningsformulär som du kan fylla i tillsammans med din psykolog annars, om hen känner att det kan vara behövt. Så det är ingen brådska med det."

Och sen kommer Cat närvara på telefon och så ska vi förbereda oss med en lista med frågor och undringar och sånt som känns viktigt.

Är mer tacksam att någon tar mig på allvar, än glad - för jag kommer nog bli glad när jag märker att allt fungerar som det ska. Men hur bra är det inte? :D

Hit me up osv: http://www.last.fm/sv/user/LillaEllie <3

And I feel it running through my veins
And I need that fire just to know that I'm awake
Erased, I missed till the break of day
And I need that fire just to know that I'm awake

Until we go down
Until we go down
Until we go down
Until we go down
[x2]

And I feel it running through my veins
And I need that fire just to know that I'm awake