busbarns blogg

Ligger i sängen och gruvar mig för att leva. Idag är tålamodet slut för att orka vänta på att livet ska bli bra. Känner mig typ smutsig under huden. Använde ansiktsmask tidigare för att göra mig av med lite av äcklet. Det fungerade hyfsat.
Fick reda på att en av mina bästa kompisar är kär i mig och det är jobbigt eftersom jag inte ens har lite känslor för honom och jag vill inte att det här ska förstöra vår vänskap. Han sa att om jag är Rose Quartz så kommer han alltid att vara min Pearl oavsett vilken Greg jag hittar. Det var en väldigt fin liknelse.
En av mina grannar försökte ta livet av sig igår, kom ut på balkongen precis som ambulansen rullade ut henne medvetslös på bår. Hon överlevde som tur är natten fick jag höra nu i morse. Det gjorde mig oavsett väldigt olustig. Konstigt nog inte mer än olustig. Gissar att jag blivit väldigt avtrubbad efter alla år inom psykiatrin. Det är ganska sorgligt.

Vi söp ner Erik igår och det var jättekul. Första gången någonsin som han blev full. Han var väldigt söt hahahaha. Skrattade typ så att jag fick ont i magen because hillarious.
Tyvärr mådde han inte alls bra idag, var tvungen att stanna bilen så att han fick spy pga extremt bakfull. Känner verkligen hur tur jag har som inte blir bakis alltså. Det är ju typ en gudagåva. Nu har jag extremt tråkigt. Skulle vilja festa ikväll med men vågar inte höra av mig till någon. Jävla jag varför är jag såhär.

Just varit och handlat så nu är jag helt död. Åt pannkakor till middag som jag handlade på Willys. Åtta stycken för femton kronor. Jag åt fyra pannkakor så det innebar en middag för 7.50 kronor vilket jag kallar helt okej ändå. Är första jag ätit sen i tisdags som kan kallas riktigt mat.

Hahah tror att jag är bakis idag. Hällde i mig en halv flaska fish shots igår, drygt. Och två cider. Idag, precis som igår så spyr jag upp allting jag äter. Om det är ångest eller bakfylla har jag ingen aning om.
Vill inte konstant dö om inte annat. Det är ju någonting positivt, då behöver jag inte vara med människor hela tiden. Klarar av att vara ensam och titta på serier. Med min katt såklart.

Jag är ungefär det mest kaos som existerar idag. Svänger mellan att vara okej och vilja dö minuter mellan gångerna. H försöker supa ner mig så jag ska överleva. Det går ganska bra för honom ändå.

Var ute och badade i en liten tjärn/insjö med Viktor igår vilket var fett mysigt och det var relativt varmt i vattnet också. Kände mig så galet sliten hela gårdagen ända fram tills typ sjusnåret på kvällen och låg typ helt avdäckad i sängen och tittade på White Collar vilket är en av mina nya favoritserier. Är ju världens fan av deckare och den typen av kriminalserier överhuvudtaget.
Idag kommer moster och mina systrar över på middag och vinkväll. Ska nog försöka att sova en timme till innan det då jag känner mig dödstrött idag. Eller bara vila en timme. Vi får väl la se om jag lyckas somna.

Glömde mina nycklar igår. Eller snarare fick jag inte tag på dem. Glömde dem på ena festen och de hade somnat när jag försökte jag få tag på dem. Och jag har ångest pga känner mig så jävla värdelös och hon som bor där svarar inte på sms mest troligt för att hon sover men jag är helt övertygad om att det är för att hon hatar mig. Hör själv hur galet det är, och fel. Försöker lyssna på min logiska sida. Det går ibland.

När man någon gång börjar fundera på "Tänder jag verkligen på det här?" Och så ligger man och knullar sig själv med sin gpunktsleksak och kommer inte, men så fort han tar strypgrepp på en börjar det forsa som satan ur en. Och så vet man.

Stoltheten när man lyckas knyta en körsbärskvist med bara tungan och tänderna. Känner mig som världens bästa och coolaste människa. Visste väl att all den där kuksugningen och fittslickningen skulle betala av sig någon dag

Idag är fan ångesten brutal så jag knaprar lyrica i hopp om att den ska lägga sig till en hanterbar nivå. Försöker intala mig själv att jag inte är brutalt fet och äcklig utan passar bra i min vikt och är snygg ändå. Varför är tjock lika med äcklig i mitt huvud men bara när det gäller mig själv och ingen annan?
Varför har jag sedan väldigt ung ålder haft det som en livssanning att är jag tjock har jag inget värde som människa?
För det mesta kan jag övertala mig själv om att det inte stämmer men idag går det fan inte, är inlåst i mitt eget huvud