Riktigt namn:
Isabella. Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Homosexuell
Intresse:
Foto
Bor:
Med mamma
Politik:
Inte valt
Dricker:
Te
Musikstil:
Hardcore
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2009-12-19
Jag mår inte bra okej?
Jag känner mig ensam, lämnad, sviken..
Visst jag säger inte att jag mår dåligt, berättar inte det..
Jag håller humöret uppe och låtsas som att allt är okej
Sitter och skojar med dom som vågar prata meed mig
Sitter och lotsas att allt är på topp.
Men inombords så bryts jag långsamt ner till en hög av skit..
Till något som inte ens finns
Den enda som fått mig glad på allvar på länge är Matthew..
Den enda jag har berättat allt för som fattar att jag mår dåligt..
Jag vill gråta men det funkar inte...
Orkar inte..
Lust att hoppa av allt och bara ge upp nu.
Kasta in handuken
Släppa allt..
Den enda som typ har frågat denna vecka är ena personen som jag inte ens gillade fårn början men som har väckst mer i mina ögon sedan vi började ungås mer och faktiskt snacka med varandra och visst så känns det bra.. Men endå.. Ibland önskar man att dom som stått en så mycket närmare någon gång kunde ta sig en sekund och bara kolla hur man mår..
Det känns sjukt konstigt att just den personen valde att stanna upp och bara skriva ett snällt sms på morgonen och fråga hur jag mådde, visst jag vet varför han frågade och visst jag fattar varför.. Men endå..
Att stanna upp och höra hur man mår är alltid något.
Att lixom faktiskt få höra att någon undrar..
Visst jag e inte direkt så där jätte mycket för att fråga, men när man försöker bry sig om någon så blir det personen sur och typ vill inte prata med en..
Jag backar alltid och låter allt rulla på, och vänta tills det att folk säger att dom vill prata med mig.
Men nu för tiden duger man fan inte att prata med, när jag frågar något får jag en sur blick eller så går personen i från mig, jag lägger mig inte i längre och kommer troligen inte att göra det igen för nu börjar jag bli trött på dom där blickarna.. Duger jag verkligen för det eller?
Ja jag skriver fan ner hur jag känner nu och thats it gillar du de inte så var inte min vän längre då.
Det är som så att jag e less på detta.
Behandlar du mig som skit behandlar jag dig så tillbaka.
Är jag som luft för dig då är du som luft för mig.
Duger inte jag för dig duger inte du för mig.
Upp fattat?
Bra.
Så äckligt trött på detta skit.
Kommer sitta på samma plats dag ut och dag in.
Inget kommer ändras.
Kommer fastna här.
Kommer aldrig kunna lämna detta.
Vill bara fan dö.
Så äckligt trött på skiten.
Kan lika gärna skjuta mig själv..
När man hänger ut genom fönstret och stirrar ner på den där finna marken.. Och börjar tänka, men de e nog inte så farligt fall ner tid.. Går fan snabbare en att gå ner för alla trappor..
Borde tästa det någon gång..
Det känns som 2 -3 meter..
Det är mellan 5 - 7 meter ner till marken..
Skulle vara underbart <3
Han gör mig glad.
Han finns där dag som natt.
Han har hört det mesta.
Fått veta saker inte många märker.
Vi delar samma intressen.
Till viss del.
Och han e ingen löjlig pojke.
Han e en man.
Bäst av allt, han gillar mig på samma sät som jag gillar honom.
MS<3
Att varje gång vi ses så är det som att vi är fremlingar för varandra..
Varje gång vi ses så är det som att vi inte känner varandra..
Som att allt är en loop som går om och om igen..
Som krossar oss bit för bit..
Jag blir seriöst förbannad, så fort någon kille skirver en till och så bah "har du kille?" man bah ska du inte fråga om jag har tjej då? SERIÖST det finns folk som kanske inte tänder på killar...
